Colin Firth i The Kings Speach



Prins Albert och hans talpedagog spelad av Geoffrey Rusch





Prins Albert då han samtalat med talpedagogen under en promenad och öst ur
sig sin ilska över sin barndom




En mycket känslig scen då han har förstått att han måste bli kung,
eftersom hans bror ska abdikera.
Handen tillhör hans fru som tröstar honom.
Han upprepar gång på gång
stammandes: "I´m not a king"




Så här samlad och stilig ser skådespelaren Colin Firth ut
i samband med kröningen.





Så här kan han se ut mindre allvarlig. Jag har inte sett honom i
någon komedi, vad jag minns. Hans genombrott kom med filmen
"Stolthet och fördom", vilken jag har på dvd. Den har jag
sett många gånger. 

 

Jag såg filmen igår. Trots att jag hade stora förväntningar gillade jag den mycket.
Ni som ännu inte sett den, gör det. 



Båten av Nam Le

Lyrans Noblesser har arrangerat bokresan Jorden Runt (3). Nästa reselektyr var Båten, Nam Le. Författaren är född 1979 och han har debuterat med den här novellsamlingen. Den har blivit kritikerrosad, framför allt i USA. Han skriver just nu på sin första roman. Jag ser verkligen fram mot den.

På grund av våren, värmen och allergin har jag haft litet svårt att koncentrera mig och komma ihåg vad jag läst. Jag kan inte promenera än, så det är tur att jag gillar att läsa. Ska försöka mig på en bedömning.  De här novellerna har inget tema, men det har gått bra att läsa novellerna och sedan ta paus. Jag är ovan vid att läsa noveller, så det fanns från början ett litet motstånd. Det framgår inte av titelsidan att det handlar om noveller, närmare bestämt sju stycken. Jag har läst mycket utomhus men avslutade boken igår kl 24.30. Det var ingen risk att somna, eftersom jag tyckte mycket om de här novellerna. De är fängslande, känsloladdade, tragiska och skrivet på ett poetiskt, nästan musikaliskt språk.  

Av de sju novellerna tyckte jag bäst om den första och den sista.

1. Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja. Den handlar om honom själv förmodligen, en ung författare i Iowa, som har skrivkramp. Hans flickvän föstår honom inte och då hans far oväntat kommer på besök aktualiseras alla konflikter, en del handlar om hans uppväxt med en brutal far och också om hans fars upplevelser av Vietnamkriget och massakern i Song My. De tvingas närma sig varandra och uppnår en försoning. Mycket bra! 
3. Båten.  Otäck skildring av en båtresa med vietnamesiska båtflyktingar.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Den har också ett bra format, lätt att ta med i väskan ut i solen.

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

Mitt första stopp på Bokresan Jorden Runt (3) i april månad var Pakistan. Jag fick som reselektyr en liten tunn bok, Den ovillige fundamentalisten skriven av Mohsin Hamid.

Boken är berättad av Changez, en ung pakistanier som kommit till USA för att studera vid Princeton. Därefter blev han utvald till ett statusfyllt och mycket välbetalt arbete som konsult på ett företag som köper upp och säljer företag över hela världen.

På ett café i Lahore möter han en amerikan. Jag blev fängslad redan av de inledande raderna: – Ursäkta mig, min herre, men kanske jag kan stå till tjänst? Å, jag ser att jag gör er förskräckt. Låt er inte skrämmas av mitt skägg: jag älskar Amerika. - Författaren skriver i korta, intensiva meningar. Det pågår hela tiden en monolog, där han riktar sig till en främling. Ibland känns det som om jag själv är den främlingen. Det är ett lättläst och bra språk, men en bit in i boken blir jag trött på monologen och vet inte riktigt vart han vill komma. Ja, han kritiserar först USA och allt vad det står för och efter den 11 september byter han sida. Han slutar arbeta då hans kris tar över och han inser att han har en dålig relation till sin familj och sitt hemland. Dessutom har han ett olyckligt förhållande med en amerikansk flicka. Hon heter Erica och har inte kommit över sin döde fästman. Hon blir till sist psykiskt sjuk men innan dess har Changez gått så långt att han övertar den döde fästmannens identitet.

Amerikanen sitter kvar och lyssnar genom hela monologen - jag känner närvaron och anar att hans irritation. Jag fortsätter att läsa och väntar på en upplösning. Pakistanierns ton blir, tycker jag, mer och mer hotfull.

Om meningen var att visa läsaren vilka krafter som kan få en välutbildad ung man att förändra sig och ansluta sig till religiös fundamentalism, har jag litet svårt att förstå historien. I en monolog är det svårt att få med allt, till exempel skulle jag ha velat få reda på vad som hänt honom sedan han kom tillbaks till sitt hemland. Boken får ett abrupt och ovisst slut. – Min herre, jag vet att ni har tyckt att vissa av mina åsikter har varit kränkande, jag hoppas att ni inte avvärjer mitt försök att skaka er hand. Men varför sticker ni in handen innanför kavajen, min herre? -