Mellan hägg och syren ...

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går

och hela din världsbild rasar

för en fläkt av syrenernas vår
 

Hjalmar Gullberg (1898-1961)  

 

Bilden lånad från viivilla.se



En bra deckarförfattare, Arnaldur Indridason

Före helgen var jag på bibblan för att söka en avkopplande, men ändå en bra deckare. Jag mindes namnet Indridason svagt, så jag plockade en av hans böcker ur hyllan.

Sedan kom jag på titeln på den bok jag läst ”Kvinna i grönt” från 2003. Den nu lästa boken "Vinterstaden" var mycket bra.

Arnaldur Indridason är journalist och har studerat historia på universitetet i Reykjavik. Han har skrivit om film och han gillar Hitchkok.

Hans böcker har översatts till många språk. Själv tycker han det är märkligt att intresset blivit så stort. Han vinnlägger sig om att skriva ur isländsk synvinkel och för isländska läsare. Indridasons deckarfigur heter Erlendur Sveinsson, en "dyster skandinavisk man i 50 årsåldern" Han har ett brutet äktenskap, en heroinmissbrukande dotter, en alkoholiserad son och han tillbringar kvällarna ensam. Själv säger han sig helst skriva om olyckliga människor – de är mer intressanta. Han tänker följa sin karaktärs utveckling till slutet. Hans kunskap om Islands historia märks i böckerna. Mycket hämtar han ur de isländska sagorna. Alla deckarna, eller snarare spänningsromaner, har en melankoli som envist driver handlingen till slutet. Konstigt nog finns det både hopp och ljus för de inblandade i boken. 

Hans senaste bok, ”Änglarösten”,  (tack Cici!)har vunnit priset ”Martin Beck Award”. Den ska jag läsa snart.

Bodil Malmsten har skrivit om författaren i sin blogg: – Välskriven brukar det stå på baksidestexten till de sämst skrivna deckarna i deckarträsket. Välskriven räcker ingenstans vad gäller ”Änglatrumpeten”, den är litteratur!

De första sidorna stördes jag av namnen på personerna. Eller vad sägs om namn som Erlendur, Elinborg och Sigurdur. Fenomenet försvann vartefter jag uppslukades av den spännande läsningen.

Prova att läsa någon av hans böcker i sommar.

Vårkänslor, vårtrötthet och allergi

Idag har jag fixat min balkong och också suttit ute och njutit med solskyddsfaktor 50, hatt, solglasögon, böcker och stickning. Jag blev tvungen att gå in efter fyra timmar, då tröttheten tillsammans med pollenbesvären tvingade in mig. Somnade en halvtimme och då ringer min dotter M. Dotter K var här och hängde upp soltäta gardiner till sovrummet, eftersom solen väcker mig vid 5-tiden. Jag hade inte ställt väckerklockan, så jag hann inte till kyrkan. Vaknade kl 10.20, men jag var uppe till 1-tiden och läste slut Vinterstaden.   


Trots tröttheten - får vila ofta -  har jag aldrig mått bättre mentalt. Jag trivs mer med mig själv. Jag skrattar mer och njuter mer. Jag tar för mig mer och behöver inte alltid göra mig till och välja mina ord för att inte reta upp någon. Jag uppskattar småsaker mer, som vårens knoppande och fågelsången. Jag retar sällan upp mig på småsaker. Jag har fått distans till arbetslivet. Det tog fem år efter pensionen innan jag kunde gå ned i varv. Jag har också glömt mitt godmannauppdrag som avslutades efter två år. Jag uppskattar verkligen de få vänner jag har nu; kort sagt för mig har livet blivit bättre med åldern.

"Döden är gränsen för livet, men inte för kärleken" har någon sagt. Det är en tröst.

Colin Firth i The Kings Speach



Prins Albert och hans talpedagog spelad av Geoffrey Rusch





Prins Albert då han samtalat med talpedagogen under en promenad och öst ur
sig sin ilska över sin barndom




En mycket känslig scen då han har förstått att han måste bli kung,
eftersom hans bror ska abdikera.
Handen tillhör hans fru som tröstar honom.
Han upprepar gång på gång
stammandes: "I´m not a king"




Så här samlad och stilig ser skådespelaren Colin Firth ut
i samband med kröningen.





Så här kan han se ut mindre allvarlig. Jag har inte sett honom i
någon komedi, vad jag minns. Hans genombrott kom med filmen
"Stolthet och fördom", vilken jag har på dvd. Den har jag
sett många gånger. 

 

Jag såg filmen igår. Trots att jag hade stora förväntningar gillade jag den mycket.
Ni som ännu inte sett den, gör det.