fredag 8 juli 2011

På väg till trädgård och pol med min nya androida mobil HTC S







Styrketräningen gick bra idag, trots att svettpärlor letade sig ner över ansiktet. På väg hem med bussen (som inte hade luftkonditionering) fick jag ett SMS om att min mobil fanns att hämta på ICA och det gjorde jag.


Först ska jag ladda batteriet och sen flytta över SIM-kortet från min gamla mobil. Det ska jag göra ikväll då det är svalt, för om en stund kommer yngsta dottern med "killarna" och skjutsar mig till äldsta dotterns hus, där de ska bada. Själv ska jag vara kattvakt där under helgen.

Trädgården och polen väntar!  Månne det är 30 gr idag?

Trevlig helg!


tisdag 5 juli 2011

Citat av Leonardo da Vinci



God Natt Alla!

Amos Oz - återigen

En berättelse om kärlek och mörker.
En lördag besöker familjen tillsammans med farbror Staszekk  en arabisk familj i en annan del av staden. Farbrodern Staszek hade noga beskrivit att pojken måste uppföra sig.. Man ville ju inte förvärra fiendskapen mellan nationerna under denna period av oro över fara för blodiga krig.
Vid besöket träffar pojken en flicka i trädgården. Hon har sin lillebror med sig.  De pratar först artigt, men sedan frågar hon om han kan klättra i träd. Allt går sedan överstyr, eftersom han vill briljera väl uppe i trädet. En kedja sitter i trädet och i änden på den en rostig järnkula.
– Och hennes bror satt kvar därnere vid mullbärsträdets fot. Han hade slutat lägga ut löv i noggranna och hemlighetsfulla ringar, och rufsig, allvarsam, ansvarsfull och betagande tultade den lille pojken i sina kortbyxor och röda skor just iväg efter en vit fjäril, när någon uppe i mullbärsträdet plötsligt med ett skräckslaget vrål ropade hans namn, Awwad, Awwad, spring, och han hann kanske precis spärra upp ögonen och titta upp mot trädet, han hann kanske just se den rostiga järnkulan som lossnat från kedjan och rusade rätt emot honom, som en granat, allt mörkare och större och på väg rakt mot barnets ögon, och den skulle med säkerhet ha krossat barnets skalle om den inte med någon centimeter hade missat hans huvud och susat rakt förbi hans näsa för att med en dov duns kraschlanda på den lilla foten i röd sko, den docklika skon som plötsligt täcktes av blod –  
En dramatisk händelse. Det finns många berättelser från hans barndom, där han inte förstår, känner sig mindervärdig och inte riktigt passar in. Han har inga syskon och inte heller några kamrater.
Ja, ja det var bara en liten komplettering om boken. Var det den här scenen du und
rade över Cici?


måndag 4 juli 2011

Nina Hemmingsons vardagsrealistiska serier

Sorgesång av Siri Hustvedt

Jag läste Sorgesång, Siri Hustvedt  för någon månad sedan.

Boken, som har flera parallella historier, handlar om det mänskliga psyket, minne och glömska.
Erik Davidsen, en medelålders frånskild psykiatriker i New York är huvudpersonen. Hans far har gått bort och då han tillsammans med sin syster går igenom faderns papper hittar de ett mystiskt och brev från en främmande kvinna. De hittar också en nyckelknippa. Under ett år försöker han med hjälp av hittade anteckningar närma sig den far han inte kände speciellt väl i livet. Som psykiatriker  är han van att analysera allt och alla, och när han nu riktar fokus inåt upptäcker han att de melankoliska drag han haft senaste tiden gjort att han förändrats. Här finns också systerns tragiska liv beskrivet. En kvinna från Jamaica flyttar in med sin 6-åriga dotter i hans hus. Han blir vän med dottern först. Han blir förälskad i kvinnan men hon har egna problem att brottas med. Hennes exman förföljer henne genom att fotografera henne och dottern då de inte vet om det.  Under det år som berättelsen utspelar sig befinner sig syskonen Erik och Inga plötsligt mitt i historier där hemligheter, som länge dolts,  kommer upp till ytan. Inga, som levt i skuggan av sin döde man Max som var en känd författare och intellektuell, tvingas upptäcka det som hon inte såg under deras äktenskap.
I slutet av berättelsen lindar den lilla flickan, Eglantine, in Erik och alla möbler i hans rum, På ett något övertydligt sätt ska vi förstå att alla människor – både levande och döda - hör samman.
Det är svårare att skriva om en bok som inte engagerar mig. Trots att ämnet är intressant, har jag inte sträckläst den. Jag blev inte nyfiken på människorna i boken. Jag kände att de var konstruerade och analyserade på ett ett kyligt vis. Jag har lånat en till bok av Hustedt,  The summer without men, men  avstår nog från att läsa den. Boken får  följande poäng:  * * * * * * * * * *