lördag 4 maj 2013

Nytt stickprojekt!


Idag har jag läst ut "Historien", del 2, av Elsa Morante och igår avslutade jag stickningen på en sommarkofta som jag hållit på med ett halvår. Som somrarna brukar vara känner jag ett behov av en lätt värmande tröja. Hittade det här garnet, Drops Verdi, och har beställt ett nystan på 350 g. Pris 124 och tidigare kostade det 195 kr. Rundstickor nr 6 så jag lär bli klar till sommaren.

Valde den här färgen som passar bra till jeans.


Ha en skön söndag kväll!

/Kajsastina

torsdag 2 maj 2013

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

 
»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar. Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm.
citat från Bokus.nu

Man kan inte tro att den här boken skrevs för nästan 100 år sedan. Vid den här tiden var lösa förbindelser otänkbara. Arvid Stjärnblom träffar Lydia, 19 år och eftersom varken han eller Julia är rika förstår de att de inte kan gifta sig. Arvid utbildar sig till lärare och arbetar extra som journalist. Lydia gifter sig med en äldre, rik man. De skiljs åt och även Arvid gifter sig med en kvinna, som han inte älskar.

Efter tio år möts Arvid och Lydia igen och deras kärlek väcks till liv. De får en dotter, Marianne, tillsammans. Lydias man erbjuder henne frihet då han förstår att hon inte är nöjd med honom. Hon flyttar till Stockholm, men dottern Marianne stannar hos maken. Lydia vill absolut inte att Arvid ska skilja sig. Hon vill vara fri. Det här måste ha varit ovanligt på den tiden att en kvinna gör så. Hon hade redan haft andra älskare då hon åter träffade Arvid. Jag kan säga att jag inte gillade Lydia och Arvid tyckte jag synd om. Arvids hustru Dagmar är skildrad som helt ointressant.

Berättelsen och språket är smidigt, Stockholmskildringen från seklets början är fantastisk. Hur det slutar anar man redan i början av boken och jag hade stor behållning att läsa om boken. Jag hade en utgåva från 1976 i bokhyllan. Kärlek, otrohet är lika aktuella ämnen idag.

Mitt privata omdöme
Mycket                          Mycket
Negativ                          positiv


1


2


3


4


5
 
  x

/Kajsastina

Sjögrens Syndrom i repris

I förra inlägget försökte jag sakligt berätta vad som bekymrat mig de senaste fem åren. Har ändå, tycker jag, legat lågt att beskriva krämpor. Många har skrivit till mig om Sjögrens syndrom och bett om råd, men inlägget i kolumnen har jag tagit bort. Lägger kanske till den igen så att intresserade kan komma till min sida genom att googla namnet. Vet någon där ute hur trött man blir vid Sjögrens syndrom? Nej, bara de som har det. Förmiddagarna går bra och oavsett vad jag gör eller hur roligt jag har så kan jag plötsligt bli likadan som de med narkolepsi: jag måste bara blunda och vips har jag somnat. På 1:a maj satt jag i dotterns trädgård och var tvungen att gå in och "luta mig". Det går ju bra då jag är med mina nära.

Tänker också lägga till inlägget om "spinal stenos".  Det är kortfattat en förträngning i ryggmärgskanalen och påverkar ryggslutet genom att en nerv ligger i kläm, så värken går från svanskoteregionen, skinkan, baksidan av benet och nedåt och  man kan börja gå ostadigt. Så länge som jag kan gå tänker jag inte göra en operation. De som har gjort det säger att det kommer tillbaka. Från november till april har jag tillsammans med en smärtläkare fått prova olika läkemedel. Nu har jag sista samtalet medläkaren och jag kommer att vara nöjd med den förminskning av smärtan som skett. Ena veckan hyfsad, andra mycket sämre. Jag har två morfinplåster, som bytes en gång i veckan. Under dagen har jag andra tabletter att lägga till.

I november träffade jag under rehabvistelsen fyra kvinnor som haft cancer och fått cellbehandlingar. De beskrev symptom, som jag hade, men som jag tillskrev min Sjögrens: domningar i underbenen, speciellt kalla fötter. Jag hade samtidigt mer värk i benen generellt, en värk som jag inte kände igen, men då de beskrev den kände jag igen det. Varje kväll ligger fötterna på värmedynan.

Det är inga små problem jag har att ta ställning till varje dag. Sedan två månader har jag inte kunnat tugga maten. Hemma går det bra, jag lagar speciell mat som går att köra i mixern. Bröd går inte alls, sallad och grönsaker inte heller, bara kokta morötter. Idag lagade jag en vegetarisk rätt, palsternacksgratäng. Det är svårt att inte kunna äta med andra officiellt. Jag dricker minst en smoothie varje dag och det är gott!

Är bjuden på släktkalas hos svägerskan och bror på söndag. Både hon och min bror är mycket matintresserade, men jag kan inte äta mer än mosad potatis. De övriga i min familj får äta desto mer. Men det är alltid roligt att träffas.

Även klassfesten 1 juni är i farozonen att ställas in av mig. Middag kostar 350 kr. Till det kommer kanske taxiresor och annat omkring.  Jag avvaktar....

PS Idag promenad 30 minuter och en stund i solen. DS

/Kajsastina