"Skira majdagar kan plötsligt döden kännas mycket närvarande. Det påminner om livets flyktighet." skriver Elisabeth Åsbrink i DN.

Foto: Jaqueline Martin 

"När blev det fult att erkänna att åldrandet finns?" Elisabeth Åsbrinks krönika i DN 6 maj 2015 är mycket bra. Klicka på länken ovan.

/Kajsastina

En smakebit på søndag

På söndagarna har den norska bloggen Flukten fra virkeligheten ett inslag med utdrag ur den bok man just då läser. Det kan se ut så här.

Jag har gjort ett hopp i min bokhög (ville inte läsa klart Kulturkollos Atwood bok förrän läsningen börjar). Jag blev överlycklig då jag fann boken Dagen efter av Lionel Shriver; denna författarinna är jag stormförtjust i och det här blir den 4:e boken på raken som jag läser.

Min smakebit kommer från sid 133, där Irina beskriver för väninnan Betsy vad hon käner för den nye mannen.

"Irina hade aldrig försökt sätta ord på det och hade en dyster föraning om att varje försök i den vägen skulle kännas förnedrande. Inte desto mindre tänkte hon göra ett försök. 'Varje  gång han rör vid mig, skulle jag kunna dö. Jag skulle kunna dö precis i det ögonblicket och lämna den här tillvaron med en känsla av nåd. Och allting stämmer. Det spela ringen roll hur vi än sitter bredvid varandra, det är alltid bekvämt. Doften av hans hud gör mig hög. Det är faktiskt sant, att andas mot hans halsgrop är som att sniffa lim. Aningen sött och myskdoftande på samma gång. Som en sån där komplicerad, reducerad sås man kan få på stjärnkrogar, och som lyckas vara både intensiv och diskret, och som man aldrig kan räkna ut vad den innehåller. Och att kyssa honom – jag borde känna mig förlägen över att säga detta, men ibland får det mig att gråta.' " 

/Kajsastina

Min aktuella bokhög

O hur härligt majsol ler ...

Det må var som det vill med det; det går litet fram och tillbaka med solstrålarna på himlen, som vanligt i april. Jag har i alla fall börjat vara ute mer den senaste veckan, då åtminstone luftrörskatarren gett med sig, men bihålorna och huvudet värker i kall luft, så helt ok är det inte än. Det ordnar sig nog. Jag gör i alla fall min Qigong inne och rygg- och knäövningar, men ska på fredag åter ta mig till styrketräningen.

Valborg firades i vanlig ordning med kör och annan underhållning här i Edsberg. Någon riktigt varm dag hade vi inte.

Jag fick ett nytt bambuskydd till balkongen i födelsedagspresent, så nu börjar jag planera balkonglivet. Tänker nog inte ha lika mycket blommor som förra sommaren, då jag inte har någon som kan vattna när jag inte är hemma. Det är lättare att sköta en katt än att ta hand om växter! Petflaskor går bra en vecka, men inte mer. Drog ut två murgrönor från lägenheten. Bambuväggen är också till för att stoppa blåsten och att sitta bakom i skugga, om det blir lika varmyt som förra sommaren. En murgröna var lindad runt spaljé och nu får jag se om den klarar sig i blåsten. Det enda inköp jag gjort är pelargonerna; förra årets klarade inte vintern i K's förråd.

Violpenséerna på balkongräcket fick jag till födelsedagen. Bredvid pelargonerna står en kruka med s k minirosor från ICA som jag tagit ut från lägenheten. Har jag tur, blommar de om. Sedan har jag i det soligaste hörnet två tomma krukor. Det kanske blir en tomatplanta där. 

Läsningen pågår hela tiden, liksom min stickning. Läser just nu Vi av David Nicholls, men får lägga den åt sidan och så också De förklädda flickorna i Kabul då Kulturkollos bok oryx & crake av Margaret Atwood börjar den 26 maj. Den är tjock, 374 sidor, men det ska bli spännande att läsa den. Författarinnan hör väl till dem som jag önskar skulle få Nobelpriset i litteratur.

Nu vet jag vad jag sysslar med den närmaste månaden! Önskar alla bloggvänner en skön fortsättning på våren!

/Kajsastina