En smakebit på Søndag

Nu är söndag igen och vi får lämna ett smakprov från den bok vi för närvarande läser till Maris blogg Flukten fra virkeligheten. Här tipsar vi varandra genom att göra ett utdrag från en sida ur den bok vi läser. Idag är hon på bröllop så Astrid Terese tar hand om våra bidrag. 


Här kan du läsa flera inlägg från den bloggen. Den regeln är: No spoilers.

Jag började i förrgår läsa boken Vi av David Nicholls. Hans roman En dag från 2009 var den största framgången i hans liv. Boken sålde i fem miljoner exemplar.

Introduktion
Douglas förstår sin hustrus behov av att "återupptäcka sig själv" nu när deras son flyttar hemifrån. Han trodde bara att återupptäckandet var något de skulle göra tillsammans. Så när Connie tillkännager att hon också tänker flytta ut, beslutar han sig för att göra deras sista resa; en århundradets resa; som kommer att föra dem alla närmare varandra, och vinna sonens respekt. En resa som kommer att få Connie att bli förälskad i honom igen. "Jag såg fram emot att vi skulle bli gamla tillsammans Du och jag, att vi skulle åldras och sedan dö tillsammans." "Men Douglas, vilken normal människa skulle se fram emot det?"

Mitt smakprov är från sid 236: 

"Var det våra livs lyckligaste dag? Antagligen inte, vilket hänger ihop med att en lyckligaste dagar inte brukar kräva så mycket organisation, vara så offentlig eller kosta så mycket. De lyckligaste dagarna brukar vara de som smyger sig på och överraskar en. Men det kändes, åtminstone för mig, som kulmen av många lyckliga dagar, som skulle leda till många fler lyckliga dagar. Allt var likadant som innan men inte riktigt likadant, och precis innan jag somnade kände jag den där oron som jag fortfarande känner kvällen före en lång, komplicerad resa. Allt är på plats, biljetter, bokningar och utländsk valuta, passen ligger framme i hallen. Om vi gör vårt bästa varenda dag, eller åtminstone försöker göra det, finns det ingen anledning till att inte alla ska få en härlig resa. Men vad händer om det uppstår problem längs v'gen? Tänk om flygplanets motor går sönder, eller om jag tappar rkontrollen över bilen? Tänk om det regnar?"

Hilsener /Kajsastina

Nationaldag och tapetseringen hemma är klar!

Nu har jag läst färdigt Atwoods bok Oryx och Crake med Kulturkollo på FB. Igår kväll då jag var helt slut av allt fejande, som gett mig värk i vänster arm och axel, och händer struntade jag i TV:n, satte mig äntligen ned med ett glas vin med katten på en arm och boken Vi av David Nicholls i andra handen. Vilken lyx att få ha det så här!

Bilden lånad från svt.se

Jo men visst, höll på att glömma: Trevlig Nationaldag eller 
Ha det kul, Blå och Gul?


*******************************************************************************

Projektet att rusta lägenheten är klart, ja luckorna i köket är på sprutlackering. Bilderna stämmer inte i färg, så till vida att de grå, men de är mycket ljusare. 

Vardagsrummets vägg på håll

Närbild på mönstrets blomma

Fondtapet i köket

Ha det!

/Kajsastina

Hundra sommardagar - dikt av Cajenn

Hundra sommardagar

Var glad min själ åt vad du har nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

~ Cajenn ~

Visst är den här sommardikten fin?

Ha det gott!

/Kajsastina

En smakebit på Søndag

På söndagarna är det många bokbloggare som lämnar ett smakprov på Maris blogg Flukten fra virkeligheten. Det är roligt att få boktips från andra bokbloggare. Den enda regeln som finns är: No spoilers. Här kan du läsa flera inlägg från den bloggen.





Citat från bokomslaget: "När Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda kvinnorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är också en en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt i Afghanistan."

Jenny Nordberg, om är journalist och kolumnist på SvD har rest runt i Afghanistan i fyra år och intervjuat kvinnor. Hon har sedan skrivit boken De försvunna flickorna i Kabul. Titeln syftar på bachanita posch, som betyder klädd som en pojke.

Här kommer min smakebit ur boken:

"En kvinna som kommer hem med en son kan bli firad med en nasrah-ceremoni, med musik och böner. Mat och dryck kommer att bäras fram i överflöd. Den nyblivna modern får presenter, ett dussin kycklingar eller en get, för att fira det hon har åstadkommit. Kanske kommer hon att få några hekto smör för att amningen ska gå bra, så att pojken blir frisk och stark. Hennes status höjs bland kvinnorna i huset. Den kvinna som kan leverera söner är framgångsrik och avundsvärd. Hon är lyckad och en god hustru. Om en dotter föds händer det att den nyblivna modern går gråtande ut ur förlossningsrummet. Hon återvänder till byn med huvudet sänkt i skam och hånas av släktingar och vänner. Hon kan bli nekad mat i flera dagar. Hon kan bli slagen och skickas ut till uthuset att sova bland djuren som straff för att ha påfört familjen ytterligare en börda. Om modern till en nyfödd dotter redan har flera döttrar kan hennes man bli förlöjligad som en vekling som naturen vägrar att samarbeta med, en mada posht. Han vars kvinna bara föder flickor. 
...


I ett annat hem några dagar tidigare får jag höra hur en trettonårig bacha posh blev påkommen av familjens tidigare grannar. En som var med i samma fotbollslag hörde ett rykte om att hon egentligen var en flicka. Strax därefter omringade pojkarna i laget henne och krävde att hon skulle visa sin könstillhörighet. När hon skulle försöka slita sig loss samlades åskådare runt dem. Flickans far kom springande för att försvara henne och slog ner några av de unga pojkarna för att de hade kommit för nära hans dotter. Grannarna blev rasande - men inte på pojkarna. De hade inte gjort något fel alls. Skulden var helt och hållet faderns. Han hade låtit sin dotter spela fotboll med tonårspojkar, det gjorde honom helt ansvarig för slagsmålet på gatan. Vad var han för en man? "

/Kajsastina