Tankar från mitt fönster

Tack alla som har stöttat mig, såväl mina närmaste som vänner, bloggvänner och den fantastiska personalen på Karolinska sjukhuset.

2012-03-07T07:48:00.005-08:00

Tack för alla stöttande kommentarer under de senaste fyra veckorna. Även om jag i förväg skrev i bloggen att det skulle bli tufft under min behandling med cellgifter, hade jag ingen susning om vad som skulle hända. Naturligtvis har det varit, är och kommer att bli jobbigt - är nu inne på femte veckan. Det är beräknat att pågå ytterligare 5-6 veckor med behandling, om inga bakslag dyker upp.

De första veckorna kändes tillvaron helt surrealistisk, jag stod utanför och tittade på vad de gjorde med min kropp. Samtidigt fick jag ett sådant fint bemötande och omhändertagande av sjukhuspersonalen. Hade ingen aning om att det fanns sådana fantastiska "änglavarelser". Ett råd till Reinfeldt: Se till att de får mer betalt för sitt arbete. Det är en skam att man inom vården har så dålig lön. Jag har varit lyckligt lottad som aldrig tidigare legat på sjukhus, bara på BB.

Man blir ännu mer egocentrisk av att ha en sjukdom, men det är ju bara jag som kan ta hand om mig själv efter att läkarna har gjort sitt. Det som känns bra är att min hjärna fungerar som den ska och att mina tankar än så länge är positiva och fyllda av kärlek till mina närmaste och vänner. Då håret på huvudet försvann under helgen blev jag förvånad över mig själv. Jag noterade det bara och vidtog åtgärder, klippte av det själv och skaffade sjalar. Min identitet sitter tydligen inte i håret, trots att min Farmor alltid sade att det var kvinnans vackraste prydnad.

Jag kanske skriver mer om den här långa resan då jag orkar, men den som är intresserad kan klicka på min bild i höger kolumn för att läsa om ni vill veta vad det handlar om.

Ha det gott!

/kajsastina

Minns du livet?

2012-03-03T15:04:00.001-08:00

Minns du livet?

Minns du vad det givit?

Minns du vännen

i den andra tiden

som, fast lyckostundern är förliden,

dock ditt ömma hjärtats vän

förblivit?

Minns du himlen i den första kyssen,

minns du vinden

som dig fann i flykten?

Minns du glädjen i en sommarvals?

Minns du livet?

Minns du något alls?

≈ Bo Setterlind ≈

Tulpaner från älskade äldsta dottern

2012-02-26T01:42:00.000-08:00

Har varit uppe sedan 0800 - nu blir det en tupplur.
På en vecka har medicinerna utökats med det dubbla, usch!

Musik till tröst

2012-02-26T01:29:00.000-08:00

Maskrosbarns definition

2012-02-24T20:13:00.001-08:00

Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten. Asfaltsblomma är en synonym till maskrosbarn.

Maskrosbarn kan som vuxen utveckla en fungerande social tillvaro trots en extremt svår uppväxt i en dysfunktionell familj av multiproblem-karaktär. Den klassiska bilden av föräldraskapet är en ensamstående psykiskt sjuk förälder med någon form av missbruk. Det skadliga bruket av droger kan omfatta alkohol, narkotika, värktabletter och även så kalladsniffning. Inom familjen begås ofta övergrepp (Våld i nära relationer) och barn utsätts för svår psykisk och ibland även fysisk misshandel. Att benämna de barn som klarar sig som osårbara är missvisande. Även om de överlever misären och även i många fall tar hand om och sköter om sina föräldrar blir de också känslomässigt skadade. Familjens hemlighet innebär en social tortyr och där pågår något som omgivningen har liten eller ingen kännedom om. Barnet är ofta ensamt och utsatt för den vuxnes oförmåga att klara sig själv och sin roll som förälder. När en förälder i praktiken så grovt sviker sitt barn för det med sig svåra upplevelser som man sedan bär med sig. Flickan "Louise" i Vetlanda som trots flera rapporter till sociala myndigheter inte fick hjälp, är ett i Sverige känt fall genom reportage av TV-journalisten Janne Josefsson i "Uppdrag Granskning".

Ett maskrosbarn har ofta någon eller något i sin omgivning som ger denne mening. Det kan vara en busschafför, tanten i trappuppgången, läraren, ett träd etc.

De barn som klarar sig trots alla svårigheter har i engelskspråkig facklitteratur benämnts "superkids", "stress-resilient" eller "invulnerables". På svenska har de i litteraturen förutom maskrosbarn, även kallats "osårbara barn" eller "stressmotståndskraftiga barn".

Kort definition av fenomenet Maskrosbarn

Ett barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten.

Ändå en glädje

2012-02-23T09:36:00.004-08:00

Trots allt äger Du ändå en glädje:
en ö där inga nya svartheter förekommer
ett vallmorött hus med doft av kaffe
med skorstenar vars blåa rökar
rullar ut sig likt välkomnande sidenband.

Du äger en glädje -
den stiger och faller sakta inom Dig
likt en hjälpsam liten hiss:
en glädje som varken har att göra
med Din framtid eller Dina minnen
utan en glädje som bara är.

~ Maria Wine ~

Bloggpaus p.g.a. cytostatikabehandling

2012-02-15T09:26:00.001-08:00

I förra veckan började jag en tuff cellgiftsbehandling. Behandlingarna pågår till slutet av mars. Det här var inte nödvändigt, men ändå väntat. Jag är ändå hoppfull och vid gott mod. Återkommer då jag har tid och ork att skriva.

/Kajsastina

Min skyddsängel ger mig styrka

2012-02-09T08:07:00.000-08:00

Ska jag verkligen skriva igen om mina sjukdomar? Jag gör det, så ni inte undrar varför jag inte hör av mig den närmaste veckan. I morse genomgick jag provtagning på Radiumhemmet. Naturligtvis gjorde det ont - en lymfkörtel i kinden och en på höger underarm punkterades. Jag har träning att djupandas efter alla besök hos tandläkaren och det kändes uthärdligt. Kom hem vid 1-tiden och lagade lunch. För en timme sedan ringde de från sjukhuset och bad mig komma tillbaka i morgon förmiddag för att ta fler prover, då läkaren inte fick ur tillräckligt. Borde jag vara orolig? Ja kanske, men det lönar sig inte - bäst att spara det till senare, då det behövs. Svar kommer först om en vecka.

Ha en skön helg!

/Kajsastina

Förtryck av pensionärer och ungdomar! - Reinfeldt har slagit till!

2012-02-07T06:45:00.000-08:00

Reinfeldt anser att "människor måste vara beredda att försörja sig själva betydligt längre upp i åren än i dag. Pensionssystemet är inte ett trolleri. Det är en välfärdsambition som bygger på stor omfördelning och i grunden på människors eget arbete. För att pensionen ska räcka för den standard vi vill ha måste vi arbeta till 75 års ålder. "
citat: dagens SvD

Vad beror utspelet på? Han kanske vill så ett frö för framtiden. Visserligen anser man att många äldre blir allt piggare, men då måste arbetsmiljön också förändras och det tar många år.

Trots att jag tidigare röstat på ett parti inom Alliansen har jag nu fått nog av politikernas utspel och fiffel och båg. Så jag vet inte vad jag ska välja vid nästa val. Alliansen ser till att de med höga löner får sänkt skatt, att de får ut arvoden då de slutar och sedan pension resten av livet. Föreslår att politikernas arvoden och pensioner sänks i riksdagen, kommunerna och landstinget.

Hur kan de föreslå att äldre ska arbeta till 75 år, då den unga generationen inte vare sig kan bo, äta eller känna sig behövda utan att få ett riktigt arbete. Vi har en politiker i Sollentuna, Jan Gabrielsson (fp), som föreslagit en lägre lön för unga 12 000 kr. Det är i alla fall lika mycket som en studerande eller en pensionär har, men förslaget förkastas. Man är rädd att lönerna ska dumpas. Är det bättre för unga att driva omkring och känna sig onyttiga? Låt dem arbeta med äldrevård efter en en kortare eller längre utbildning. En hel generation kommer att vara beroende av andra, om de inte får börja arbeta. Dessutom får de uppleva hur verkligheten ser ut för sjuka och fattiga i samhället. Det är jätteviktigt att få in en fot på arbetsmarknaden och faktiskt lära sig något. Varför skulle man ge en minimilön till en ungdom, som inte har utbildning och kanske t o m saknar betyg i kärnämnen?

Jag personligen utbildade mig på nytt i 2-3 år och var färdig lärare vid 45 år. Jag hade tidigare arbetat som chefssekreterare och institutionssekreterare på ett universitet. I princip har jag arbetat sedan 1958 med uppehåll för vård av barn och frisk man i hemmet åren -66-72. Efter skilsmässa -78 efter 13 års äktenskap utbildade jag mig på nytt 2-3 år och var färdig lärare vid 45 år. Jag flyttade 75 mil söderut med två barn i tonåren, eftersom jag ville ha en fast tjänst. Jag gick i pension vid 65 år och då stod två yngre sysslolösa (fast anställda lärare) på kö för att få tjänsten. Jag var utbildningsledare på Handelsprogrammet och hade hand om elevernas praktikplatser. Kontakten med arbetslivet är jätteviktig för ungdomar. De lär sig inte bara själva arbetet utan också normer, hur man uppför sig och att passa tider. Handledaren gjorde en utvärdering, som också vägdes in i betyget.

Nu kom jag in på ämnet skola, vilket jag brukar undvika. Var man än är finns det en besserwissermentalitet bland människor, som är märklig tycker jag. Bara för att man själv har gått i skolan för länge sedan har man bergsäkra synpunkter på åtgärder.Kanske får jag tid att återkomma till Björklunds nya skola.

/Kajsastina

En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna - Tema barndomsupplevelser

2012-02-05T04:51:00.000-08:00

Jag återkommer och reflekterar över övriga två böcker, Felicia försvann (läst)och Kattöga av Margaret Atwood (pågående).

I romanen En spricka i kristallen skriver författarinnan om en flicka som växer upp i ett borgerligt hem, där hon upplever en stor kärlekslöshet från sin mor, som bara stöter bort henne. Pappan är frånvarande men ständigt närvarande i flickans tankar. Att hennes pappa är P G Gyllenhammar, f d chef för Volvo spelar mindre roll. Fast visst såg jag honom framför mig då jag läste boken. Hon beskriver honom kärleksfullt och sympatiskt. Han är sällan hemma och då han kommer hem vill alla vara med honom, framförallt mamman. De är fyra barn i familjen. Problemet, som Suss beskriver det, är den kyliga och vackra mamman, som endast lever upp i närheten av sin man.

Flickan Suss är en känslig flicka, som inte tycker att hon passar in. Hon utsätts för mobbing i skolan, men även av sin mor som hela tiden ställer krav och fäller nedsättande, kritiska kommentarer om att hon har tjocka lår, hon har fel kläder och hon uppför sig helt fel.

Prestationskraven och allt annat gör att Suss i tonåren söker sig utanför familjen. Även här kritiseras hon, då man har fördomar mot hennes familj och miljö. Hon har en förstående mormor som hon älskar men som dör tidigt. Hon drabbas i tonåren av bulimi. Hur det är att uppleva bulimi beskrivs ingående och otäckt, när Suss isolerar sig i sin lägenhet då hon kommit hem från en misslyckad vistelse vid ett college i USA. Suss är inte välkommen att bo hemma, hennes rum har gjorts om. Familjen tar tydligt avstånd från hennes misslyckade studier. Hon isolerar sig i sin lilla lägenhet och hetsäter. Hon går bara ut för att köpa mat i sitt sjaviga och bleka yttre. De hälsar visserligen, men hon känner sig ensam och förnedrad.

I vuxen ålder när hon tar hem män utsätts de också för familjens sarkasm och kritik. Hon slits mellan sin familj och sitt nya liv. Sin första man behöver hon inte ens träffa efter en separation. Pappan ser till att äktenskapet blir upplöst. Hon agerar inte vuxet utan återfaller till ett barnsligt beteende och finner sig i att bli omhändertagen. Sonen Simon som fötts i äktenskapet tas över av mamman. Jag kan inte låta bli att skriva några citat. Så här beskriver hon en hemkomst strax efter att mamman upptäckt sin mans luckor i almanackan och inser att han är otrogen. ”Men så är pappa ändå på inflygning och mamma blir som en ung flicka inför sin första träff, ligger hela dagen på bryggan, låter kroppen brännas i solen.”

[…]

Mamman ber Suss ta undan barnen så hon får vara ensam: ”Jag sitter med barnen utanför rummet och de är solbrända, fräkniga och tvåldoftande i pyjamas. De ska visas upp för pappa. Mamma kommer ut, stel, med det andra leendet. Det hon får när han är i huset. Då inser jag att deras relation kommer att förbli en gåta för mig. Han är otrogen, hon sitter och gråter, men blir alltmer uppvaktande och opersonlig. Hon söker det, ett evigt tillstånd, en avstannad tid.

Hennes ögon är målade och hon är klädd i allt det där rosa som fyraåriga flickor älskar. Jag har lovat att ta ner barnen en stund så att pappa ska träffa dem. – Och du kan ta en promenad så att jag får vara ensam med pappa. Så står pappa i kökstamburen, hans ansikte litet brutet, inte den där sprudlande energin. Han hälsar på mig, pussar barnen och gör sig beredd. Han får liksom ta sats för att orka träffa henne. ”

Till skillnad från andra romaner om barndom (Jan Myrdals och Cecilia Feldt finns här förståelse och till sist försoning. Suss´andra äktenskap är lyckligt, men hennes man Markus, ställer krav att hon ska inse att den första sonen Simon behöver sin pappa mer än sina morföräldrar och att hon måste frigöra sig från föräldrarna. Det pågår nu ett tyst krig om Simon mellan familjerna. Suss inser att hon behöver stöd och hjälp att försöka hålla ihop sin egen familj. Markus och förste mannen Rikard har umgåtts och vill ordna ett samtal då föräldrarna är i Sverige. De sitter runt ett matbord. Suss tar strid och sätter en gräns att hon vill att de ska vara med hennes andra barn också. Hon kräver ömsesidig respekt, men föreslår också att de ska gå halva vägen var. Diskussion uppstår, systern och hennes man vill att de ska sluta bråka eller ta det till kaffet.

”Då lyfter pappa huvudet, tar ett djupt andetag och vrider sig mot samtliga vid bordet. – Om det är någon gång man ska tala om sådant här är det väl när familjen är samlad. Jag kommer alltid vilja hålla kontakten med dig Suss, även om du inte kan hålla sams med din mamma, om du bestämmer dig för att bryta med henne. Men just detta att aldrig våga tala, är borgerlighetens gissel, säger han och är nu i sådan affekt att han måste resa sig från bordet. Jag reser mig upp och går efter honom.”

Efter uppgörelsen säger Markus till Suss att mammans goda egenskaper ska vägas in. Hon är generös, intelligent och har mycket humor.

Som beskrivning av en familj, som visar en fasad av lycka, är det här en utmärkt roman, mycket genomtänkt, nyanserad och välskriven. Författaren själv anser att det är en roman och inte en biografi. Men i det här fallet har författaren använt sin uppväxt som utgångsläge. Pappan har läst den och tycker att den är bra.

(Min kommentar: Det värsta man kan göra i en familj är att tiga och sopa under mattan. Hemligheter är förgörande och bör plockas fram i ljuset, annars går det troll i dem och påverkar också de kommande generationerna.)

/Kajsastina

Sessan poserar vid frukosten

2012-02-01T00:51:00.001-08:00

-10º , ljus himmel, körträning

2012-01-30T23:11:00.000-08:00

Idag är det -10º och jag är glad över att slippa åka buss. Himlen ser ljus ut. Jag ska gå på körträningen idag, även om jag är hes, 5 min promenad bara! Var borta i 5 timmar igår. Fick vänta drygt en timme på röntgen vid Löwenströmska sjukhuset. Hur kan man lägga ett sjukhus långt ut i skogen? Tog bussen därifrån till Upplands Väsby för att där ta pendeln till Sollentuna C. Hade knappt ätit frukost, så nu smakade det gott med en latte. Tänkte ringa min väninna på vägen hem – hon bor utmed pendeln, men insåg att jag behövde komma hem och vila.

Köpte Osis+ till att föna håret. Jag klippte mig själv dagen innan. Frissan blir inte glad, men när jag ber henne ta kortare tycker hon inte det och säger – det passar inte till frisyren. Jag vill bara gå var 8:e vecka och tänker inte gå förrän i slutet på februari. Hon är för övrigt duktig och har pensionärspris 200 kr för en klippning.

På eftermiddagen ska jag göra en sammanställning av mina lästa böcker i tema Barndsomupplevelser: Barndom (Myrdal), Felicia försvann, En spricka i kristallen (von Krustjernstjerna) och Kattöga (Margaret Atwood).

Dagen väntar och jag ska göra mitt bästa för att det blir en bra dag.

Ha en bra tisdag!

Måndag morgon

2012-01-29T12:12:00.000-08:00

Uppe i ottan och ska iväg till röntgen vid 08.00-tiden. Dotter K skjutsar mig dit och sedan tar jag bussar och pendel hem. Jag googlade litet på varför man gör lungröntgen då lymfkörtlarna svullnar. Min läkare ringde bara ett kort samtal. Det känns bra att veta vad jag har att vänta.

citat:

Vid primärt Sjögrens syndrom förekommer ett stort antal symtom i andningsorganen.

Inte bara ögon-, näs- och munslemhinnorna drabbas av torrhet utan också luftstrupen och de stora luftrören, vilket kan förklara den rethosta som ofta hör ihop med Sjögrens syndrom. Inflammatoriska förändringar i mindre luftvägar kan orsaka hosta, andnöd, heshet och vinande andning.

Vid Sjögrens syndrom påträffas ibland lungsjukdomar som yttrar sig i andnöd och hosta men också kan ge upphov till allmänsymtom såsom feber, svettningar och viktnedgång.

/Kajsastina

Dagsformen inget vidare, bokläsning och födelsedagskalas ikväll

2012-01-28T04:56:00.000-08:00

I måndags var jag i Danderyd och provade ut en gördel för att underlätta mitt gående. För 1½ år sedan efter magnetröntgen fick jag diagnos lumbal spinal stenos. Har kanske nämnt det förut. Förutom Sjögrens-värken i händer och fotleder, som går att acceptera, har jag värk i ryggslutet, som klämmer åt nerverna. Domningar i bakre delen av ben och skinkor pågår i några timmar innan jag numera kommer upp. Det har förmodligen förvärrats av virusen, som inte gick över så snabbt. Min underbara husläkare – som klämde in mig i sitt schema i torsdags - insåg till slut att jag måste äta en annan sorts medicin för att klara min vardag. Samtidigt fick jag ta nya prover, också svalgprov, eftersom jag har omväxlande frossa och feber på eftermiddagarna. Jag visade henne att jag hade en ärtstor svullen lymfkörtel i kinden. Hon ringde upp mig igår efter provtagningen och sa: - Det är någonting som pågår inuti dig, så jag skickar dig på lungröntgen. Då hade ytterligare en lymfkörtel svullnat på armen, Fy sjutton! Först tänker jag så, men sedan tänker jag att det kommer nog mycket värre saker som jag måste klara av senare i livet. Är det något jag är tränad på, är det att tackla svårigheter. Hon skulle vara bortrest i nästa vecka, men om körtlarna blir fler eller större, skulle jag kontakta jourhavande på VC. Efter allt beklagande blir det nu stretch och spikmatta och vila i eftermiddag.

Nu "vänder jag blad", har nyss varit ute och köpt en ros till barnbarnet E, hon ska firas med en middag ikväll. Den 30 fyller hon 13 år.

I eftermiddag tänker jag fortsätta min läsning av ”En spricka i kristallen”. Den verkar intressant, har läst halva. Sedan väntar Jan Myrdals ”Barndom."

Trevlig helg!

/Kajsastina

På väg till Öppen onsdag i Edsbergskyrkan

2012-01-25T02:57:00.000-08:00

Hela 2011 stickade jag bara till andra: raggsockar, benvärmare och halsdukar till basaren. Köpte hem garn - 30 % rabatt - Apaca Bouclé naturvitt. Hade mönster till en större kofta, men det verkade så komplicerat så jag valde den här ovan. Tänkte mig få den färdig till sommaren.

/Kajsastina

Leka med elden av August Strindberg

2012-01-21T11:25:00.000-08:00

Sitter och njuter av ett bra skådespel på TV och det var länge sedan. Leka med elden är en komedi och på Dramaten har den spelats något annorlunda än tidigare. Vad sägs om Mikael Persbrandt och Jonas Malmsjö och Anna Björk? Det är en timme kvar att njuta.

Att leva i nuet, kommentarer och citat av Eckard Tolle

2012-01-21T03:34:00.000-08:00

Kommentarerna funkar nu bra för mig, men jag kan fortfarande inte kommentera hos Inga-Britt. Om Du läser det här så ska du vet att jag har läst dina inlägg och försökt kommentera. Försöker hitta felet då jag har tid.

Himlen var grå i morse men jag anar ljuset bakom det grå, träden är spetsmönstrade av rimfrosten. Det här med att se om glaset är hel- eller halvfullt är avgörande för hur vi mår. Våra tankar styr oss och våra känslor. Du är vad du tänker. Ord som lycka och kärlek används för slentrianmässigt. Korta stunder av glädje, eller lycka, kommer då och då i livet och behöver inte vara nånting storslaget. Det kan vara en blomma, en katt eller som för mig ikväll ett telefonsamtal från yngsta barnbarnet.

Det är viktigt att leva i nuet annars hinner man nog inte uppleva lyckostunderna. Läser korta snuttar ur Lev livet fullt ut av Eckard Tolle, där det står om nuet: "Försök att leva i nuet och göra korta besök i det förflutna och framtiden när det behövs för att hantera de praktiska aspekterna av din livssituation. Säg alltid ja till nuet. Säg ja till livet - och se hur livet plötsligt börjar arbeta för dig i stället för emot dig." Nuet kan ibland vara smärtsamt och oacceptabelt, men acceptera det och handla sedan. "Vad nuet än innehåller, acceptera det som om du hade valt det." Det sista är nog svårare än att se ett fullt glas hellre än ett halvfullt, speciellt en dag som för mig idag börjar med att ryggen inte vill samarbeta, utan värker, Sjögren är på besök och handleder och fotleder inte alls vill vara med.

Nu tar jag en kopp kaffe och hoppas på att livsandarna vaknar. I eftermiddag ska dottern och jag fara till Coop och handla.

Trevlig lördag

/Kajsastina

Min bokhög

2012-01-20T06:09:00.000-08:00

Jag sticker emellan med några andra böcker innan jag fortsätter Tema Barndomsskildringar.

Just nu läser jag Till sista andetaget av Anne Swärd. Jag har velat läsa den sedan något år tillbaka och hittade den på bibblan i förra veckan.

Stapplade idag runt på min korta stavgångspromenad för att försöka få ordning på ryggkotorna. I nästa vecka ska jag få en korsett utprovad. Den ska jag bara ha då jag ska gå långt, bära tungt och städa. Det är bara att acceptera läget.

Det är att bättre att göra någonting

än ingenting är mitt motto.

Då jag handlade dagens mat köpte jag också "städblommor", tulpaner, som ska pigga upp mig under dagens städning.

Hortensian fick jag av en god vän häromdagen för att jag skulle piggas upp då jag hade ett återfall förra helgen av den gamla virusen. Hortensian är rosa men jag minns de blå då jag var på Azorerna i slutet på 70-talet. Där växer blommorna vilt utmed de krokiga vägarna.

Bilden lånad från reseguiden.se. Mina gamla bilder sitter i ett fotoalbum.

Trevlig helg önskar

/Kajsastina

Fixa din blogspot

2012-01-20T05:36:00.000-08:00

Cici har också påpekat att hjälp finns här. Det glömde jag bort men jag har sighten inlagd under Mina favoriter.

/Kajsastina

Efter någon timmes mixtrande funkar det att kommentera

2012-01-19T09:22:00.000-08:00

Jag satt igår och mixrade fram och tillbaka med funktionen Inställningar och nu funkar det att kommentera för mig. Här finns länken till Google Support och Här finns beskrivningen av kommentarer och bakåtlänkar. Men för att kommentarerna skulle funka räckte inte det utan jag fick också gå på Inställningar, Arkivering och klicka ja för Aktivera inläggssidor. Det är inte säkert att det är samma fel hos alla som har svårt att kommentera, men i vilket fall kan man gå in på Google Support och göra som jag läsa anvisningarna. Informationen är dålig och inte speciellt användarvänlig. Hoppas att det inte är något mer som krånglar.

Tyvärr blir det inget kommenterande idag då jag får ont i ryggen av att sitta för mycket vid datorn. Så nu lägger jag mig och slappnar av på spikmattan.

Ha det gott!

/Kajsastina

Det går inte att kommentera

2012-01-16T05:13:00.000-08:00

Något har hänt med kommentarfunktionen. Just nu har jag inte tid att gå in och söka på Blogger, men om någon har löst problemet berätta gärna.

/Kajsastina

Utlottningen av pocketböckerna klar!

2012-01-15T08:44:00.000-08:00

Dags för dragning! Hoppas ni litar på att jag ber katten ta en lott. Glömde be dottern att hjälpa mig med det då hon var här idag för en pratstund och fika. Samtidigt har jag hittills lyckats hålla undan titeln på bloggen för mina barn. Jag tror inte de skulle läsa även om de visste den. Jag funderar ofta på hur hon hinner allt. Visserligen är barnen nu stora, 13 och snart 18, men det är andra tider än då mina barn växte upp. Arbetslivet är tuffare och samhället i övrigt är betydligt annorlunda. Att en av föräldrarna ser till att inte ha druckit vin på helgen så att de kan köra bil och hämta dem på stán är ett exempel. Hon har också ett krävande arbete, men för att må bra tränar hon och mannen varje lördag förmiddag. Idag hade hon ett yogapass innan hon kom hit. Jag hör henne aldrig klaga på att hon har för mycket att göra –hon verkar må bra av det. Under tiden hon var här hade hon lämnat mannen vid Norrvikens is för att åka långfärdsskridskor.

På tisdag får jag rycka in på eftermiddagen och ta hand om småpojkarna då de kommer från skolan. De bor bara 5 min bilväg från mig, men jag tar bussen dit. Jag rycker bara in vid tillfällen då det kör ihop sig - mannen är utomlands och mamman ska på tjänsteresa över dagen. Det måste finnas någon att nå, om det händer något i skolan. Halva lördagarna ägnar hela familjen att följa pojkarna till stán för extra lektion i Franska. Efteråt har de knytkalas till lunch med andra föräldrar och barn som har Franska som hemspråk. En mycket praktisk sak är Google kalender, där föräldrarna synkroniserar kalendrarna så att de ser var den andre befinner sig en speciell dag. Nu har jag nog svamlat tillräckligt, så jag övergår till utlottningen.

Vinnare till böckerna är Polargrevinnan! Grattis!

Maila mig adressen, så skickar jag böckerna.

ullaanderstedt@gmail.com

/Kajsastina

Vad gör jag en sån här blöt och grå dag?

2012-01-12T13:17:00.000-08:00

Jo, jag har bakat släta kardemummabullar - samma recept som jag gjorde med saffran till jul. Barnbarnspojkarna är inte så förtjusta i kanelbullar, så jag har smaksatt bullarna med kardemumma - hel stött i mortel.

Jag har inte tagit bort min ljusstake, tycker den är så fin.
Jag har inte haft mossa i den. Den är en prydnad ändå.
Jag tände ljus och unnade mig en bulle till kaffet

Efter den mycket snabba veckostädningen satte jag mig ner med boken Felicia försvann. Innehållet är skrämmande men verkar trovärdigt. Rent litterärt håller inte boken någon högre standard, men jag var tvungen att lägga den ifrån mig efter halva boken för att vila tankarna. En del som står där känner jag själv igen - jag försökte göra upp med min egen mamma två gånger - en gång vid 12 års ålder (mentalt stängde jag då av henne) och nästa gång vid 37 års ålder och talade då klartext. Men nog om det.

Jag har också förändrat layouten på bloggen. Det är kul att leka litet, men svårt att hitta en bakgrund som passar headern och bloggen i övrigt. Men till slut hittade jag en bakgrund för två kolumner. Jag har gått in på fixadinblogspot.com och läst hur man ska få headern i mitten på bloggen, men jag väntar med det för det kanske tar lång tid att luska ut. Sedan ser jag att teckensnitt och färger kanske behöver bytas. En del dricker nog rödvin en sån här grå och snöblaskig dag, men jag köpte nytt nagellack istället. Det går inte att dricka rödvin tillsamans med medicinen. Nagellack piggar också upp. Se bilden sist.

Jag har gjort alldeles för mycket idag med värk som följd, men ibland är det värt det. Har tagit mycket värkmedicin, fyra gånger, men i morgon är jag ledig och ska på styrketräning. Kom ihåg dragningen av pocketböckerna, så ni som har lust att vara med kika i högerkolumnen och anmäl er.

Idag blir det inga kommentarer från mig - måste nu bums i säng. God Natt alla!

/Kajsastina

Påminnelse om min tävling

2012-01-09T08:54:00.000-08:00

Påminner om min tävling för att fira att bloggen passerat 10 000 besökare! Klicka på länken här.

Det är två helt nya böcker och två som jag läst själv. Jag fick Kärlek vänskap hat av Alice Monroe i julklapp, men hade den redan på engelska. Love friendship hate. Hennes noveller är mycket bra och passar bra att läsa då man har en stund över.

I morgon måste jag iväg och köpa en ny musknapp - det går inte att markera så bra längre. Jag vill helst ha en sladdlös. Jag ska i alla ta mig till styrketräningen en timme, så då passar jag på.

/Kajsastina

Tematrio - Barndomsskildringar

2012-01-09T07:35:00.000-08:00

Nu har Lyrans Noblesser en ny tematrio Berätta om tre läsvärda barndomsskildringar! Så här skriver Lyrans noblesser i sin blogg om boken Cecilia försvann:

"Den senaste i den långa raden av barndomsskildringar jag läst är Felicia försvann av Felicia Feldt. Felicia försvann är en självbiografisk, mycket tragisk berättelse om en barndom som präglades av alkoholmissbruk, översvallande kärleksbetygelser och lika överdrivna bestraffningar, oförutsägbarhet, otrygghet, sexuell exploatering o s v. Jag skulle vilja poängtera att den här boken är läsvärd i sig själv, inte bara för att Felicias mor är Anna Wahlgren."

Jag kommer att läsa de här tre böckerna:

1. Felicia försvann av Felicia Feldt - se ovan.
2. Kattöga av Margaret Atwood

Den snart femtioåriga konstnären Elaine Risley återkommer till sin hemstad Toronto för en retrospektiv utställning. Ett halvt liv tidigare flydde hon staden och ett omöjligt äktenskap. Hon gör en tillbakablick på sin barndom och möter här sina plågoandar från skolan.

3. Korparna av Tomas Bannerhed
Huvudpersonen Klas växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Jag såg en intervju med honom på TV och det sägs där att författaren har ett underbart språk.
/Kajsastina

Eldvittnet av Lars Kepler

2012-01-07T02:58:00.000-08:00

Jag är kattvakt i dotterns hus och hade inte med mig min bok. Jag hittar alltid böcker där att läsa, ibland läsvärda, ibland inte. Men, det är som det är, sitter man i ett hus på vintern tillsammans med en katt och ingen dator och inte gillar att titta på TV får jag hålla till godo med de olästa böcker som finns. Det finns mycket böcker här, men vår smak överensstämmer inte alltid. Jag började läsa Eldvittnet av författarpseudonymen Lars Kepler. Den är spännande, men kanske är beskrivningarna av mordet i början alltför otäcka och våldsamma. Om det är en bra intrig, behöver man väl inte överdriva våldet. Läsaren kan väl använda sin egen fantasi! Jag får se om jag fortsätter eller om jag "skumläser" snabbt för att komma till slutet. Den är inte värd att packa ned och ta hem.

Författarpseudonymen består av Alexander och Alexandra Coelho Ahnoril

Ska lämna min kommentar senare, men först måste jag skriva en sammanfattning av Bokresan jorden runt, december. Så här beskrivs Eldvittnet av författarna själva på Bokus hemsida:

Personligt från Kepler till Bokus läsare
"Sedan vi började skriva kriminalromaner har vi varit med om en otroligt lustfylld och hisnande resa. Men vi har aldrig tidigare skrivit med en så brinnande inspiration och koncentration som med Eldvittnet. Vi har skrivit med bultade hjärtan och isande rysningar efter ryggen. Vi har inte kunnat sluta på kvällarna. Vi har fortsatt prata om Eldvittnet, väckt varandra på nätterna, diskuterat högt när vi handlat mat och hämtat barnen på skolan.

Kanske beror intensiteten på att Eldvittnet är kommissarie Joona Linnas märkligaste fall hittills. Ett mord sker inne på isoleringsrummet på ett hem för destruktiva flickor i norra Sverige. Det är ett ohyggligt mord. Hela rummet är nedstänkt av blod. Men ingen har sett något. Det finns inga vittnen, och ändå börjar någon tala. En kvinna hör av sig till polisen och begär pengar för att berätta vad hon vet om fallet. Men ibland är det farligare att ljuga än att tala sanning.

Vi skriver om det som verkligen berör oss. Eldvittnet handlar om omhändertagna flickor. Vi tycker att allvarliga ämnen passar för kriminalromaner, men samtidigt vill vi att det ska vara en lustfylld och spännande lyxläsning. Vi vill ge läsarna något extra. Berättelser de inte hört förut. Eldvittnet är vår tredje kriminalroman och vår bästa bok hittills."

- Lars Kepler

/Kajsastina

Välkomna nya följare!

2012-01-06T07:09:00.000-08:00

Tre nya följare önskas välkomna: Pian17, Karin, Yvonne och Irene.

Mimmimarie firar sin bloggs ettårsdag med utlottning av två böcker. Klicka på länken. Hon har en intressant blogg med bra boktips. ¨

/Kajsastina

Ikväll passerade bloggen siffran 10 000. Det är många som läst mina nedplitade rader!

2012-01-05T12:41:00.000-08:00

Tack alla bloggkompisar för ert intresse - alltid kul att ha kontakt med Er!
Helgerna har gjort att jag inte varit flitig med inlägg, men nästa vecka sätter allt igång: styrketräning, stavgång (i mån av ork), onsdagsgruppen och sist - men kanske viktigast - bokläsningen.

Just nu läser jag I morgon under striden, tänk på mig av Javier Marías. Den är med i utlottningspaketet.

Tack Cici för hjälpen med att minska utrymmet mellan blogginläggen! Du är en superkvinna! Nu ser det väl bättre ut? Om ni vill se massor av snöbilder, klicka på länken till Cissis blogg.

Ha en skön helg!

Utlottning av bokpaket - fyra pocketböcker

2012-01-05T03:36:00.000-08:00

God fortsättning alla!

Bok 1 - nästan oanvänd, endast läst av mig, en helt underbar bok

Bloggen kommer snart att passera 10 000 besökare. Jag tänkte fira det med Er och lotta ut ett bokpaket med fyra böcker. Eftersom jag samlar på mig nya böcker hela tiden, vill jag lämna plats i bokhyllan. Alla är lästa bara av mig och mycket bra.

Bok 1: Javier Marías, I morgon under striden, tänk på mig

Bok 2: Émile Ajar, Med livet framför sej

Bok 2 - NY OCH OLÄST

Bok 3: Marie Hermansson, Mannen under trappan

Bok 3 - En psykologiskt, gastkramande bok , LÄST BARA AV MIG.

Bok 4: Alice Munro, Kärlek vänskap hat

Bok 4 - NY OCH OLÄST. JAG FICK DEN I JULKLAPP
- hade den på engelska!

Så här gör du:

En lott = en kommentar hos mig
Två lotter = kommentar + länka till mig
Tre lotter = kommentar + länka till mig + anmäl dig som följare
Om du inte har någon blogg, går det bra att maila mig: ullaanderstedt@gmail.com
Dragning den 15 januari.

Lycka till!

Ord om glömska, lutfisk och ett nytt år

2011-12-31T07:13:00.000-08:00

Alla klagar över sitt dåliga minne

men inget över sitt förstånd

Minnet är bra, men kort.

Först när man försöker glömma

något upptäcker man vilket gott minne man har.

Att komma ihåg att man glömt

någonting är ett framsteg.

Om man kan komma ihåg vad

man har glömt,

så klarar man sig alltid.

Männen lever på att glömma.

Kvinnorna lever på minnen.

Lycka är god hälsa och

ett dåligt minne.

(Källa okänd Expressen)

I eftermiddag bjuder jag en god vän på lutfisk med bechamelsås och gröna ärtor. Det ska vara kryddpeppar till och jag har också litet skånsk senap i såsen. Jag fick gå ut och handla aluminiumfolie - bästa sättet är att koka fisken i ugn.

Det här blir sista inlägget 2011. I morgon är det 2012. Året har för många varit ett omstörtande och kanske jobbigt år. Nu får vi chansen att glömma och gå vidare och starta det nya året med positiva förväntningar.

När vännen har gått tänker jag sätta mig några timmar och rensa datorn, gå igenom alla filer, ta bort bilder och göra en backup på det som är viktigt. Men till 12-slaget bänkar jag mig vid TV:n och skålar. Det fantastiska fyrverkeriet är mäktigt att se - mindre roligt för husdjuren.

Kajsastina

Mellandagar

2011-12-28T09:51:00.000-08:00

Jag tycker verkligen om skillnaden mellan dagarna, att ingen dag är den andra lik. Både vad jag pysslar med - kanske inte så roligt de dagar jag har mycket värk - men då anpassar jag mig. Idag har det varit en värkdag och en innedag. Jag gjorde stretching och Qigong på förmiddagen för komma igång. Nu är förkylningen över, skönt. Jag har läst och läst och glömt bort att laga lunch så nu satsar jag på middag istället. Mellandagarna är detsamma som mysdagar. Jag har aldrig tråkigt - det är viktigt för mitt välbefinnande att ha tomma stunder, ja tomma dagar för att reflektera.

Jag har fått en provprenumeration på DN av en vän- Idag skrev Maria Schottenius radiokrönikan om "Strategier för levnadskonsten", där bl.a. P.O. Enqvist deltog. Inte så dumt att lyssna på samtal med innehåll och djup. Lyssna om ni har lust på SR Play.

TV-programmen är inte speciellt bra. På Annandagen tänkte jag titta på "Stjärnorna på slottet." Det är så avkopplande att sticka till TV:n, men det här var ett uruselt program. Detta tramsande och flabbande hos vuxna människor är förnedrande, både för de som deltar och de som tittar. Sammansättningen av personer spelade nog in. Efter tio minuter bytte jag till TV2 och där var en dokumentär "Kokvinnorna". Det var en berättelse om två systrar, som hade övertagit gården med kor efter sin far. De grälade och den äldre systern var så envis och vägrade att lämna ifrån sig kor. Det var fascinerande att se. Bra filmat, men hur de kunde komma så nära dessa systrar är ett mysterium. Har ni tid att titta på datorn gå in här .

Igår hade man gjort reklam för en kriminalserie "Misterioso", också förfärligt dålig - ännu sämre än Beck. En hel rad svenska B-skådisar, som agerade onaturligt och med styltat tal. Har vi inte fått nog av gangstrar från öststaterna i svenska serier? Jag stängde av TV:n.

Ikväll däremot ser jag den amerikanska dramathrillern "Homeland", del 6 av 13. Den är utmärkt, har bra handling och intressanta bra skådespelare. Dumt nog har den flyttats bakåt en halvtimme p.g.a. "Misterioso".

Nu ska jag göra litet hushållsbestyr - ska grava en mellanbit på laxen till nyår.

Nat King Cole sjunger "Chestnuts rosting on an open fire"

2011-12-26T05:39:00.000-08:00

Klicka på videon ovan, där- Nat King Cole sjunger "Chestnuts rosting on an open fire", men titeln är en annan egentligen. En parentes: jag såg sångaren Nat King Cole i New York på Idlewild flygplats 1961!

Försöker hålla kvar julkänslan en dag till. Har faktiskt testat litet stavgång idag då det var ljust en timme.

Senare idag ska jag kika in på Era bloggar och se vad ni har haft för er i jul.
Ha det gott!

Rapport från julen 2011

2011-12-25T14:15:00.000-08:00

Jag har firat en mysig och trevlig julafton med familjen. Ni som brukar titta in på min blogg har kanske märkt att jag inte är överförtjust i julen. Den känslan har rötter från barndomen, men jag ser till att skaka av mig det här obehaget veckan före jul. På måndagen började jag julförberedelserna, då jag tog bussen till Sollentuna C och snabbt handlade litet julklappar till barnbarnen: en fleecetröja och en bok till pojken, nagellack - blått rimmade på flott - *nödrim, fniss* till barnbarn E, som fyller 13 i januari. Jag hade också stickat raggsockar till henne. "Bröderna Bus" fick var sitt presentkort på några biobesök.

På tisdagen lade jag in en fyrdubbel sats med sill i en stor glasburk, som jag köpt på Lagerhaus. På onsdagen tog jag det lugnt och på torsdagen lagade jag Janssons frestelse, två formar. Griljerade till sist femkilosskinkan från Percys. På eftermiddagen tog jag massage i en timme och sedan röjde jag i mitt eget hem. Det hade inte varit kul att återvända till ett stökigt hem. Musiken flödade från Spotify på datorn, ett album "Absolute Christmas" med en massa godingar. Eller vad sägs om Nat King Cole´s "Chestnut rosting on an open fire. Jag peppades av musiken med positiva känslor och bestämde mig för att glömma mig själv.

Jag skickade också SMS med God Jul-hälsning till tanterna i onsdagsgruppen. Hade inte träffat dem de två veckor då viruset var som värst. Är fortfarande hes: Sjögrens, förkylningen eller allergi? Penicillinet tog död på bakterierna, så det var ju bra, men det tar ett par veckor till innan jag kan börja styrketräna. Har också svårt att svälja och ingen som helst smak av mat eller dryck, men det försökte jag glömma på julafton. Det var ingen som märkte att jag åt mycket lite.

Cirkus ½ 2 samlades alla och julaftonsfirandet kunde börja. Brasan var tänd och vi började med att dricka glögg, barnen alkoholfritt. Jag lutade mig bakåt och bara njöt. Vi pratade Engelska med dotterns svägerska och dotter och svärson talade Franska då de blev engagerade i sina diskussioner. Jag tog några foton - några syns här.

Bordet hade dukats av E, 13. Bröderna väntar - en visar ryggen och en
döljer ansiktet med ett glas, så jag lägger ut bilden

Min inlagda sill

Julens ostar

/Kajsastina

Nu tar jag paus över jul åtminstone!

2011-12-11T11:00:00.000-08:00

Julen närmar sig, men jag har inte så många julförberedelser, eftersom vi hjälps åt med maten. Jag tar i alla fall uppehåll med blogginlägg över julhelgerna. Jag vill njuta av allt som jag gillar med julen - musiken, ljusen, blommorna och inte minst gemenskapen med familjen. Tyvärr är jag inte så förtjust i julens stress affärer, äter inte skinka och inte godis längre. Det jag tycker bäst om är lax, sill och saffransbröd. Den sista julen som jag hade hemma hos mig var för 16 år sedan. Då var barnbarn A 1 år och på Annandagen lämnade föräldrarna pojken hos mig några dagar och flög till Hongkong. Jag minns att snön vräkte ner då jag drog pulkan till affären, där han sprang omkring som sjutton. Det var det året som Pelle Svanslös var i adventskalendern och han var så rädd för Måns. Han pekade mot skogen och sa frågande - Måns kommer? Nästa gång fyller han 18 - helt ofattbart!
I morgon är det 4:e dagen jag äter penicillin och jag hoppas att all värk i bihålor, hosta osv ger med sig. Så i morgon börjar jag göra det som faller på min lott:

Beställa skinka hos Percys i Norrviken.
Köpa hem ingredienser till Janssons - den lagas den 23.
Köpa hem ingredienser till sillinläggningen - den fixas den 22.

Ha det gott!

Bokresan Jorden Runt 3 - December

2011-12-10T02:05:00.000-08:00

Idag, den 9 december, startar jag försenat resan med Lyrans Noblesser, vilken går till Västeuropa. Vi ska besöka Frankrike, England och Spanien.

Böckerna som planerats att läsa är:

En dag av David Nicholls (England)
Alla själar av Javier Marias (Spanien)
Med livet framför sig av Emil Aljar (Frankrike).

Jag har tidigare i somras läst En dag och har nyligen gått in på bibliotekets hemsida och bokat de andra två böckerna. Jag får se hur jag hinner - det mesta har gått på halvfart under tvåveckorsförkylningen.

Ha en skön helg!

Bokresan Jorden Runt 3, Afrika

2011-12-09T09:56:00.000-08:00

Jag har mycket försenat kommit hem från november resan med Lyrans Noblesser. Följ gärna länken och se hur intressant hon har ordnat boksamlingarna. Det har varit både roligt och intressant. De två böcker jag läst är: Minaret, Maaza Mengiste och Under lejonets blick, Leila Aboulela.
Min text om "Under lejonets blick" försvann under natten, så jag gör ett försök att skriva om inlägget.

1974 störtades kejsaren Haile Selassie av Etiopien i en militärkupp. Han kallades Lejonet av Juda. Det här är Maaza Mengistes debutroman. Handlingen utspelar sig under tiden för militärkuppen. Kuppen framkallar skräck hos befolkningen. Perspektiven skiftar - från kejsaren till en läkare som hjälper ett tortyroffer att slippa sitt lidande. Läkaren Hailu bor i den rikare delen av Addis Abeba med familjen. Hans fru dör och han tar nu stort ansvar för sin familj, två söner. Den äldre sonen Yonas är försiktig och sätter sin tro till Gud. Han vill inte förstöra för sin hustru och dotter. Den yngste sonen vill inte ge upp drömmen om ett fritt Etiopien och går med i den hemliga motståndsrörelsen. Pappan blir arg på sonen men en dag hamnar en patient på Hailus operationsbord och han måste ta ett beslut mot sin vilja som får ödesdigra konsekvenser.

Det här är en fantastisk roman om krigets terror i Etiopien. Trots att jag minns när det här hände, visste jag inte så mycket om hur det gick till: att det blev en marxistisk samhällsordning, vars styre blev mycket blodigt och diktatoriskt.

Den här romanen känns viktig och är mycket läsvärd, trots att den innehåller så mycket våld är berättelsen också vacker. Den var för mig inte lika bra som Minaret.

**********

Minaret av Leila Aboulela
Bloomsbury förlag

Författaren är född i Kairo och har vuxit upp i Sudan. Huvudpersonen Najwa växer upp i Khartoum, Sudan. Hennes far är minister och familjen är mycket rik. Familjen har det bra materiellt. Där finns hela tiden betjänter. Najwa går i college i Khartoum och hon lever ett gott liv medmycket fickpengar. Allting förändras då Sudan drabbas av en kupp. Fadern arresteras och avrättas. Familjen flyr till London. Hennes mamma blir sjuk och hennes tvillingbror hamnar i drogberoende och till sist i fängelse. Najwa får klara sig själv och hennes trygghet och goda liv har försvunnit. Trots det växer en ny medvetenhet fram hos henne, och hon börjar omvärdera det mesta runt omkring sig och med långsam målmedvetenhet når hon en ny förståelse för sin religion. Hon blir en rättroende muslim. I London börjar hon bära hijab och går på föreläsningar i moskén. Här känner hon samhörighet och är också respekterad.

Hon arbetar som hembiträde i en familj, där hustrun inte är specielölt förtjust i henne. Här finns en bror till hustrun och han är mycket yngre än Najwa. De blir kära, men hur det slutar kan ni säkert ana. Trots alla nederlag fortsätter hon med att ägna sig åt att besöka moskén och att lära sig mer om islam. Hon finner en sorts ödmjukhet och frid. För vad det egentligen handlar om är livets mening. Alla människor drabbas av motgångar, där grunden för allt man trott på har försvunnit, men de söker en mening för att kunna fortsätta.

Jag läste boken på Engelska, eftersom det alltid är billigare att köpa engelska pocketböcker och den här boken ville jag ha kvar. Jag känner att jag vill läsa om den snart. Den innehåller så mycket tänkvärda saker som kanske inte fastnar vid en första läsning.

Så här står det på bokens baksida:

”Aboulela paints a fascinating picture of intercultural strife …

Beautifully written, restrained and lyrical,

Minaret is both thought-provoking and disturbing”

~ Independent ~

**********

Efter storm kom sol och snö

2011-12-09T06:00:00.000-08:00

Storm och piskande regn mot rutan i natt.

Frukost och en penicillintablett – fick recept igår på VC av min husläkare som hade jour.
”Varför har du inte kommit tidigare?” Virusen hade blivit bakteriell – luftrörskatarr och bihåleinflammation.

Somnade om två gånger i morse – bra.

Katten har fått extra Sheba, hon är hänsynsfull då hon märker att jag är sjuk.

Vid tiotiden ringde jag den älskade dottern K och gratulerade på födelsedagen. Hon har fullt upp med bokslut m.m. På måndagen fyller äldsta dottern M år. Jag firar båda flickorna på söndag.

Tvättmaskinen har pajat – har bokat tid i huset till i morgon.

Ska gå in på tretti.se och kolla efter en ny. Behöver inte lika stor, vill ha en toppmatad.

Nya dammsugaren ska tas i bruk idag.

I morgon kommer jag att kika på Nobelfesten i TV1 då och då. Det är både intressant och roligt att kika på glansen.

Efter den stormiga, regniga natten skiner nu solen. och det glittrar av lätt vit snö på taken.

Humöret stiger sakta uppåt och allt är som det ska …

PS Skrev ett inlägg om mina böcker sent igår och hälften försvann. Väntar besök till lunch och återkommer senare. DS

Ett smakprov från Michael Bublés julskiva

2011-12-03T06:36:00.000-08:00

Jag tröttnade på att läsa - har bara några sidor kvar. Istället har jag laddat hem julmusik på Spotify. Klicka på länken och lyssna på en videosnutt på youtube. Sentimentalt kanske, men det är bäst att komma i stämning trots förkylning.

Michael Bublé

Andra advent

2011-12-03T04:25:00.000-08:00

Förkylningen är inne på andra veckan, men jag kan med gott samvete ägna mig åt läsningen. Rapport från Afrikaresan kommer i morgon.

Jag önskar alla bloggvänner en skön helg!

Kattens dag

2011-11-27T09:18:00.000-08:00

Dagens fråga: Är det vettigt att ge djur julklappar?

Jag har varit inne och läst och kommenterat bloggar och under tiden lyssnat på Eldeman i P2 på datorn. Bloggkompisar spridda över hela Sverige berättar att de väntar på "Berit" och "Berits syster".

Jag läste i en blogg att det idag, förutom 1:a Advent, är Kattens dag. Nej, det är inget skämt! Den har funnits i 26 år. När Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) införde dagen var tanken att försöka upphöja kattens status och hylla detta populära sällskapsdjur lite extra mycket. Vi ska inte bara tänka på våra egna katter utan framför allt på de hemlösa katter som just nu står inför en svår tid när vinterkylan kommer. Det är bra att vi tar hand om katterna och ser till att de inte släpps ut och far illa då man tröttnat.

På hemsidan tipsar man om julklappar till katterna. Är det vettigt att ge djur julklappar? Katten har så bra egenskaper - är självständig och svansar inte omkring runt benen som en hund gör. En hund förlitar sig på människan och om man försöker förmänskliga den, mår den väldigt dåligt av det. Liksom alla relationer ska det finnas respekt och har man tur, är varje relation med ett djur ordlös och mycket speciell. Jag har haft hundar också och ett par katter. Jag minns till exempel hur en av mina hundar såg ut då han kände sig förlöjligad eller skamsen. Med små barn i huset hände det kanske att man inte hann ingripa och rätta till deras beteende mot hunden.

Oj, då! Jag sneglade till på räknaren och den passerade just 9000 besökare! Det är bäst att jag nu låter bli att skriva i en vecka.

Ha det gott!

Sista anhalten på Bokresan Jorden runt November

2011-11-27T05:34:00.000-08:00

Jag tog en paus från läsandet och såg "The proms" på SvtPlay. Mycket bra och uppiggande.

Sista landet av november månads resmål är Sudan. Jag plockar fram boken Minaret av Leila Aboulela. Jag ser fram emot att läsa den. Vilken tur att jag har böcker då jag har "tappat rösten" och måste vara inne.

"De senaste åren har en rad muslimska författare i England skapat något av en ny genre. Dessa författare känner inget behov av att förklara eller göra satir av islam. Inte heller har de den insmickrande ton som karaktäriserar många berättelser om identitet och kulturkollisioner. De skriver från insidan om hur det är att vara troende muslim i dagens västerländska samhälle. Leila Aboulela är en av de mest framträdande av dessa nya röster."
citat från Bokus.nu

Rödvinstoddy mot min förkylningsbacill

2011-11-27T00:41:00.000-08:00

Efter en hektisk vecka, fast rolig, försvann rösten igår. Jag vet, det är en bacill. Flera har haft den i min omgivning. Lägligt nog har jag tid. Ska läsa idag och dricka té och rödvinstoddy omväxlande. En bit citron späckad med några nejlikor, kanelstång och några hela kardeummor utgjorde den kryddiga basen. Hällde på en portion rödvin,ca 15 cl, och hettade upp. Sedan hade jag i honung. Kan rekomenderas mot förkylning. Det botar inte, men bedövar i halsen och är också gott. *fniss*

Idag avslutar jag läsandet av boken "Under lejonets blick" - läste den i natt mellan hostattackerna. En fördel med att resa i fantasin är att man kan göra det hemma.Boken "Minaret" tar jag fram sedan - det tog en förfärligt lång tid att få hem den från Bokus.

Ha det gott!

Basar i Edsbergskyrkan, Sollentuna den 26 nov kl 11.00--14.00

2011-11-25T09:13:00.000-08:00

Julen närmar sig och plötsligt blir det första advent. Om ni tittar noga, syns snöflingorna på min blogg. Jag kanske ska byta min header till något mer "vintrigt". För mig känns det som en överraskning att hösten har gått så fort. Själv ordnar jag ingenting "juligt" hemma mer än ljus och några blommor. Jag tar det som det kommer. Jag har tillsammans med flickorna bestämt vem som ska göra vad i matväg till julafton. Ingen - i varje fall inte jag - ska stå vid spisen och slava. All mat är ju så lättlagad och det mesta kan göras i förväg - vi brukar inte ha så många rätter. Jag gillar bara sill och lax av julmaten. Men visst är det roligt att komma i stämning med ljus och vacker musik på julaftonen. Svärsonen ska gå i kyrkan på julafton och i julottan. Jag följer med julafton men vill inte gå upp så tidigt på juldagen.

Den här veckan har jag varit i kyrkan onsdag och fredag. Vi ordnade i onsdags med lotterierna och prismärkte allt. Idag lade vi fram det som ska säljas på bord. Då vi var klara drack vi naturligtvis kaffe. Jag hade köpt med mig en smörgås då jag varit på styrketräningen mellan 12 och 13 och missat lunchen. En dam som skulle baka lussekatter till brödförsäljningen hade blivit sjuk, så jag ändrade mina bakplaner från en mjuk pepparkaka till att baka lussekatter. Då jag på vägen hemköpte jäst och saffran var stressen i butiken påtaglig. Vad är det som stressar människor? Själv känner jag mig allmänt olustig av de röda adventsstjärnorna, som jag inte gillar.
Nu har jag en ledig stund då degen står på jäsning. Sedan ska jag städa upp i köket. Usch vad jobbigt!! Något mer hinner jag inte ikväll.

Oj då, det har jäst och jag ska rulla lussekatter.

Här nedan några bilder på våra alster till försäljning.

Förra året hade vi för litet stickade saker - De stora randiga längst fram
är lösa polohalsdukar

evans bilder

Bilden lånad från Evans bilder

http://www.alderaan.se/grafik/animeringar/animeringar.htm

Jag önskar alla bloggvänner

en skön och mysig Första Advent!

Telefonförsäljning nej tack!

2011-11-17T12:19:00.000-08:00

Irriterad, irriterad …
Idag ringde återigen en telefonförsäljare. De har blivit fräckare och fräckare. För ett par veckor sedan hade jag varit hos tandläkaren, lagt mig och somnat, eftersom jag hade fått en värktablett att ta då bedövningen släppte. Jag svarar trots det – jag har också viktiga samtal att vänta vissa dagar och kan inte låta bli att svara. En påstridig dam från Lyssnarklubben säger att jag ska få en bok gratis . Jag säger med vänlig röst -nej tack. Sedan kör hon igång sitt prat och eftersom jag är ganska kraftlös svarar jag artigt en gång till - Jag köper aldrig något via telefon. - Det här är inte något köp. Funderar på att trycka bort samtalet, men hon vill absolut skicka den här boken, ”Camilla Läckbergs senaste." Jag gillar inte hennes böcker, fast det hör inte till saken. Kommer det nu en bok i brevlådan? I så fall skickar jag tillbaka den oöppnad och sänder mail till Lyssnarklubben och klagar.

Ikväll satt jag och pysslade med månadens räkningar och gjorde budget, en syssla som inte är rolig, speciellt inte i december, då jag förväntas köpa julklappar, åtminstone till den ena av familjerna, där julen haussas upp. Den andra har ju inte varit hemma i Sverige på jularna, så de har inte samma tradition. Det ringde alltså, men jag var förberedd, eftersom jag hade ett missat samtal från okänt nummer tidigare idag. Jag svarar. En man säger att jag tidigare har köpt underkläder och rakblad.
-Ringer det en klocka? säger han. - Nej. Han fortsätter med sitt pladder.

- Är du döv, hör du inte vad jag säger och jag trycker bort samtalet.

Att bli störd och påhoppad i sitt hem är för mig helt oacceptabelt. Jag glömde att återanmäla mig till NIX men nu har jag anmält mig igen. Om det hjälper får jag se. Jag har också ”Nej tack till reklam” men får ändå reklam i brevlådan, det mesta direktreklam.
Nu är budgeten klar, räkningarna inmatade på datorn och jag ska ta en kopp té, krypa ihop under en filt och läsa klart min bok "Under lejonets blick".

Dagen i övrigt har varit bra med stavgång i solen!
Ha en skön helg alla bloggkompisar!

Bokresan jorden runt (3) - Afrika

2011-11-14T10:57:00.000-08:00

Måndag kväll och idag hade jag ingenting planerat. Det är skönt att ha en dag utan tider att passa. Jag är klar med akupunkturen - har gått tio gånger. Vattengympan bestämde jag mig för att avbryta, då det är för tidigt på morgonen och det går ingen buss då. Jag står i kö för en annan tid.
Jag gjorde en hel del småärenden i mitt centrum: ICA, apotek och bibblan. Jag fick ett mail från biblioteket att min beställda bok hade kommit. Det är praktiskt att kunna beställa böcker via datorn. Har idag avslutat en bra bok, Siri av Lena Einhorn. Ska skriva om den i veckan. Tisdag har jag styrketräning och onsdag är det basararbete och på fredag ska jag äntligen klippa mig. Det är åtta veckor mellan klippningarna.

Jag är försenad på månadens Bokresan Jorden Runt (3). Nu ska jag ta ett beslut om vilken bok jag ska börja med. Jag har skaffat de här tre böckerna, som visas nedan. Det ska bli intressant att besöka Afrika, men det är inte säkert att jag hinner med alla tre.

Till helgen kommer jag att träffa mina döttrar med män och barnbarnen äta middag tillsammans. Den här gången blir det hemma hos äldsta dottern, jag kommer att hjälpa till med matlagningen. Jag ska baka en god chokladtårta till dem innan. Vi har inte träffats allesammans på mycket länge. Det är svårt att pussla ihop en tid då alla är hemma.

Idag känns det jättebra när jag fick reda på att yngsta dottern m fam firar jul hemma i Sverige - det har de inte gjort på fem år. Svärsonens syster kommer från Hamburg. Det som gläder mig mest är att vi ska träffas mitt på dagen och äta och sedan får familjerna ha sin julklappsutdelning med barnen på kvällen.

Maaza Mengiste

Miral Al-Tahawi

En ny ålderstrappa (tecknad av Cecilia Torudd)

2011-11-10T14:22:00.000-08:00

På Seniorträffen i Edsberg presenterades en hemsida för äldre, den fjärde åldern. Birgit Bergkvist, 89 år och f.d. journalist har startat den med sitt barnbarn som teknisk hjälp. Där finns fem äldre bloggare i redaktionen. Den fjärde åldern sägs börja i 80-årsåldern, men gränserna mellan åldrarna beror inte bara på den biologiska åldern utan om hur man mår. Sedan talade vi också om att man faktiskt kan ha någon sjukdom men ändå vara förnöjsam och aktiv. Det är bara hjärnan som kan lägga hinder.
Många är ju så pigga långt upp i åldrarna, men Torudd har inte tänkt färdigt, för vad kommer efter motorcykeln? Ättestupan?

Dimman har lättat

2011-11-10T03:29:00.000-08:00

Dimman i morse var vacker och så småningom blev det ljusare och ljusare och nu tittar solen fram. Jag har promenerat, dammsugit, ätit lunch och ska senare kila iväg och ta influensasprutan.

Jag har nu en del restgarner, så jag ska sticka pulsvärmare, som hinner bli klara till kyrkans adventsbasar den 26 nov. Oj, vad tiden har gått fort. Halva november har snart gått och vädret har varit fantastiskt skönt! Jag letar efter ett litet roligare mönster, gärna med en fläta på. Ifall någon har det, är jag tacksam att ta del av det. Jag kan kanske gå in På Facebooks stickcafé och efterlysa ett mönster-

Vi syns on line

Höstpromenad och nya skor

2011-11-08T08:07:00.000-08:00

Plötsligt tittade solen fram idag så jag gick ut.

Här är det mitt på dagen.

Fontänen nedanför Edsbacka slott. Edsviken skymtar, men det har börjat skymma här.

Det här fotot med månen tog jag nyss 17.00

Jag lägger in en bild på nya vinterskorna. Jag hade ett par bra skor, men jag måste få plats med nya fotbäddarna för ryggen. Jag får väl sälja mina gamla.

Praktiska och ursköna. Snörningen behöver inte användas, det finns ett blixtlås vid sidan.

Nu ska jag mysa med en kopp té och läsa min bok.
Ha det så bra!

Sandvikenfallet - Föräldrar måste sätta tydliga gränser gentemot sina barn

2011-11-07T02:23:00.000-08:00

Jag såg Uppdrag granskning och också Debatt i förra veckan som handlade om de omhändertagna barnen i Sandviken. Då det gäller barn och en misstanke om ett så svårt brott kan myndigheterna inte göra annat än att ta hand om barnen och inleda en förundersökning. Skulle de ha farit hem till familjen och "pratat om saken"? Vid "minsta misstanke" om brott måste de skiljas från föräldrarna för att de inte ska kunna påverka barnen och tala om vad de ska säga. Socialen ska väl inte be om ursäkt för att de skött sitt jobb. Det är ju inte en tjänsteman som har hand om ett ärende utan han/hon har ju en chef m fl. Sedan är det ju flera instanser som kan stoppa innan det går till åtal.

Oisin Cantwell skriver i Aftonbladet "Fallet är inte så enkelt som i TV". Klicka på länken och läs hur han resonerar. Med facit i hand är det ändå ingen som har sagt att pappans uppförande är olämpligt. Han frågar själv i debattprogrammet var gränsen går, men ingen svarar. Jag anser att gränsen är klar, om man följer normer. Att låta barn ligga under täcket med pappan naken är olämpligt. Även om det är oskyldigt, ska inte barnen behöva utsättas för detta. Varför kunde han inte ha kalsonger på sig om han vet att barnen brukar komma till sovrummet på morgonen - speciellt efter första gången det hände en incident.

Tingsrätten: "Faktum är att rätten bedömer att ”föräldrarna haft en bristande gränssättning i fråga om intimitet och integritet” och konstaterar att de inte lyckats ”vägleda” barnen".

Förvaltningsdomstolen betr misstanke om barnpornografibrott:
En expert från rikskrim har vittnat om att bilderna har en ”pornografisk prägel” och är ”tvivelaktiga”. Tingsrätten finner det märkligt att Jennie fortsatte filma, behöll bilderna och visade dem för andra. Domstolen friar. Inget tyder på att hon hade ett sexualiserat motiv till att filma döttrarna. Det är ett bra beslut. Men precis som i fallet med första domen fanns besvärande omständigheter.

Citaten ovan tagna från Cantwell i Aftonbladets artikel ovan.

Att det sedan tog så lång tid efter tingsrättens dom innan barnen kom hem var fruktansvärt olyckligt, men jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn som inte räddas trots misstankar. Jag har mött många barn under årens lopp som farit illa och vid två tillfällen anmält. Alla de barn som behöver oss alla men som gång på gång blir svikna, eftersom ingen vågar anmäla. Jag tycker också synd om systern, som gjorde helt rätt. Säkert har hon inte hyst misstanke efter bara ett samtal. Läs gärna barnperspektivet.se

Kyrkomusik och tioårskalas

2011-11-05T04:41:00.000-07:00

Bilden lånad från aftonbladet.se

Om en stund är jag på väg till en kyrka för att lyssna på musik och tända ljus.
Senare på eftermiddagen kommer jag att gratta barnbarnet A på tioårsdagen. Det är något speciellt när åldern går över till två siffror istället för en. Jag var i morse och köpte en tårta på Figges konditori. Det blev en orangefärgad prinsesstårta!

Bilden lånad från spisa.nu

Allhelgonaafton

2011-11-04T11:11:00.000-07:00

Birkaflickan på Historiska muséet

2011-11-04T04:12:00.000-07:00

Klicka här för att läsa mer om månadens föremål på Historiska muséet. Otroligt intressant vad forskare och modern teknik tillsammans kan åstadkomma! Jag ska ta mig till muséet i helgen.

Texten nedan från boken
"Folket i Birka på vikingarnas tid"
av Mats Wahl, Sven Nordqvist
och Björn Ambrosiani.

"Birkaflickan Strax norr om Birkas borg låg en flicka begravd. Hon berättar om en tid då döden ständigt lurade på de små, en tid med andra könsroller och en tid då man umgicks med de döda.

Birkaflickan sprang över det mjuka sommargräset på Björkö i Mälaren för lite mer än tusen år sedan. Hon lekte i Birkas gränder. Hon fick skrubbsår på knäna. Hon såg skepp och köpmän från fjärran länder komma och gå. Birkaflickan blev bara sju år. Sedan kom något emellan. Förmodligen en enkel sjukdom som lätt kunnat botas med moderna mediciner."

Äntligen klar hos tandläkaren!

2011-11-04T03:48:00.000-07:00

Jag dansar en mental glädjedans!

Papandreo sitter kvar

2011-11-03T06:32:00.000-07:00

Bild från svt.se

Svt.se skriver att Papandreo sitter kvar. Hur blir det egentligen?

Papandreo avgår?

2011-11-03T06:23:00.000-07:00

Papandreo avgår förmodligen snart läser jag i Svd. Klicka på länken.

Bild från Svd.se

Bokresan Jorden Runt (3) - Nordamerika

2011-10-31T15:03:00.000-07:00

Sammanfattning från månadens resa

Dödssynden, Harper Lee
Idag är det den sista dagen på oktober och resan i Nordamerika har avverkats.
Harper Lee (född 1926) har bara skrivit den här romanen, som kom ut 1960. Den var den största romanen som tog ställning mot rasism. Författarinnan lever ett undanskymt liv i sin hemstad Monroeville, Alabama.

"Dödssynden" av Harper Lee var inte ny för mig, men jag har nyligen läst om den. Jag tror det var på 60-tal då jag första gången läste den. Handlingen i boken berättas av Scout, 8 år, som bor med sin äldre bror och sin pappa Atticus Finch. En dag förändras Scouts och Jems liv då de blir medvetna om samhällets orättvisor och den rasism som finns. Deras pappa blir försvarsadvokat åt en svart man, som åtalas för att ha våldtagit en ung vit kvinna. Tidpunkten är 30-talet. Rättegången mot Tom Robinson är en central del av handlingen.

Maycombe är en påhittad stad av författaren och staden ligger i Abama. Författaren tog en del av handlingen från sin egen uppväxt i Monroe.

Jag minns filmen med Gegory Peck, där han var advokat. Jag har läst om boken, men jag gillade boken bättre på 60-talet. Jag har under de senaste 50 åren läst mycket om rasism i USA.

Min bedömning: * * * * * * * * * *

himlen i bay city, Catherine Mavrikakis (född i Chicago men boende i Montreal)

Grålila himmel har staden som Amy växer upp i. Hon bor med sin familj i ett plåthus. Det är en industristad, där det finns giftiga utsläpp som ger himlen denna grålila färg. Större delen av hennes släkt dog under förintelsen. Det är i slutet på 70-talet och mostern berättar om händelserna i Ausschwitz. Amy, som är en överspänd tonåring, drivs så småningom till vansinnets gräns. Hennes tankar och liv är destruktiva och hon hamnar i bilar i baksäten och dricker för att döva sin oro. Här finns också en sorg över Amys äldre syster, Angie, som dog. Hon känner skuld och skam över att hon lever men inte systern.

Natten mellan den 4 och 5 juli 1979 , efter Amys 18-årskalas tänder hon eld på plåthuset. Eller är det en fantasi? Det är om tiden runt denna avgörande händelse som boken handlar. Hon gömmer sig i ett träd då det brinner. Hon tas om hand och hamnar på institution, träffar olika psykiatriker och diagnosticeras med posttraumatiskt syndrom.

Det kan också sägas vara en smärtsam uppväxtskildring. Amys mor hatar henne. Citat: ”Min mor upprepar under hela min barndom att jag är efterbliven och aldrig har återhämnat mig efter födseln: man behöver bara se på mig”, eller:

”mina barndomsår förflyter på så vis i ständig sorg, där mina dumheter, skamkänslor och besöken varje vecka på Bay citys kyrkogård där familjen gråter på min storasysters grav är stående inslag”

Så här beskriver Amy sin barndom: ” Jag minns min allergiska, bronkitiska barndom och kvävande år med andnöd då jag flera gånger måste vistas på sjukhus där de tror att jag ska stryka med och äntligen återvända till det ställe jag kom ifrån. …

Jag har samma färg som Michigans himmel.”

Som vuxen arbetar Amy som pilot. Hur det är med den saken vet vi inte. Kan verkligen en mentalt störd person arbeta som pilot?

Den här boken var svår att läsa – just för att den är så ohyggligt svart och nästan helt utan ljuspunkter. Jo det finns en: hennes kärlek till dottern Heaven (himmel). Trots kärleken till dottern fortsätter hon att vara destruktiv och plåga sig själv och också sin dotter, som hon tar med till Auschwitz då flickan är 10 år. Här lade jag ifrån mig boken. Jag väntade nästan en vecka innan jag läste ut boken. Jag borde inte ha öppnat boken igen. Upplösningen är dramatisk och hemsk. Slutsatsen blir att jag inte gillade boken. Jag vet att den har höjts till skyarna av många kritiker. Själv tror jag inte att tidigare händelser i en släkt går i arv till kommande generationer. Varje människa har ett ansvar för sitt liv. Eller är det ett försök till försoning som skildras fast jag inte hittade det.

Lark & Termite av Jayne Anne Phillips

Lark är en flicka tonåring som inte minns sin mor Lola, eftersom hennes mamma lämnade henne hos mostern Nonie i Winfield, West Virginia. Tiden som skildras är juli 1959. Lark har en halvbror, Termite, som är funktionshindrad. Han har ryggmärgsbråck och kan inte gå, inte äta och inte tala. Lark tar hand om sin halvbror hela dagarna, släpper honom aldrig med blicken, sysselsätter honom med att titta på tåg och att titta på floden. Lola lämnade också Termite hos sin syster Nonie, som har varit gift två gånger. Nonie är en praktisk kvinna, som lämnar Lark ensam hela dagarna med Termite då hon arbetar i sin butik.

Larks pappa var en man som bara kom förbi och lämnade Lola gravid. Senare då hon var 30 år gifte hon sig med soldaten Robert Leavitt som stupade i Korea 1950. Han hann aldrig se sonen Termite, som visade sig vara gravt funktionshindrad. Också Termite lämnades hos Nonie. Och Lola försvann för gott.

Trots deras splittrade familjeförhållanden är det inte en tragisk historia alltigenom. Deras liv fortskrider och avslöjas mer och mer om Lola och även om pappan till Termite. Den är mycket realistisk, har ett lättläst språk men ett dramatiskt slut. Jag tyckte mycket om den här berättelsen.

Min bedömning: **********

Karin Thunbergs kolumn lördag 29 oktober

2011-10-29T07:27:00.000-07:00

"Nu är tid att stillna under filten"
Så inleder Karin Thunberg dagens kolumn i dagens SvD. Klicka på länken för att läsa Karin Thunbergs hela inlägg.
Kom ihåg att ställa tillbaka klockan!
Trevlig myshelg!

Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Kalle

2011-10-26T02:35:00.000-07:00

Tidigt i morse syntes på min himmel avlägset en rosa strimma av solen på väg upp och strax under en slöja av dimma. Träden lyser nu fantastiskt gula och röda och är snart kala. Jag är på väg på min förmiddagspromenad sent, vid 11-tiden, men efteråt är det basarmöte i kyrkan hela eftermiddagen.
Mitt inlägg om Odd Nerdrum om död och förintelse var så deprimerande, så nu vill jag presentera en av mina favoriter just nu: Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Kalle. Vilken musikalitet och glädje de utstrålar! O klang och jubeltid.

Odd Nerdrum på Edsviks konsthall

2011-10-25T10:30:00.000-07:00

BILDEN LÅNAD FRÅN GOOGLE.
"Huvud på fat"

I söndags var jag på Edsviks konsthall med bror och svägerska. Jag instämmer med Eternellens beskrivning av Odd Nerdrums utställning "Självporträtt". Klicka på länken till bloggerskan för att läsa.

Självporträtten var inte en njutning för ögat, trots att jag nog kunde beundra färgerna och tekniken. Jag fäste mig vid hans otäcka blick på självporträtten. Blicken var densamma på tavlorna: sorgsen, agressiv, hatisk. De flesta tavlor var självporträtt, men några visade misshandlade eller döda djur. Den kala naturen runt om objekten var genomgående mörk och apokalyptisk. Men visst var det en intressant utställning, som många har åsikter om. Jag misstänker att konstnären har en narcisstisk läggning, som älskar att måla sig själv i massupplagor. Min bror tyckte att han var en duktig marknadsförare som lyckats så bra att sälja sig själv.

Om du vill få ett hum om tavlorna, klicka på länken här: Video från youtube.
Varning för starka bilder!

Idag har vi återigen haft en solig och vacker höstdag!

När jag försöker hålla ordning försvinner det saker - just nu två böcker!

2011-10-21T15:34:00.000-07:00

I flera timmar har jag ikväll letat efter mina två böcker som ska läsas i samband med Bokresan jorden runt, se bilderna. Jag brukar aldrig sätta in olästa böcker i bokhyllan, men kanske den här gången. Jag har i några veckor rensat i bokhyllorna och lagt i tre höger: Hög 1 bärs upp på vinden för långtidsförvaring, hög 2 kastas (bl a alla mina skolböcker och faktaböcker + Camilla Läckbergs tidiga deckare som jag inte gillade) och hög 3 ges bort.

Jag ger upp och börjar istället läsa romanen Siri av Lena Einhorn.

Hoppas vi får lika fint väder i morgon som vi haft idag.

Trevlig helg alla där ute i bloggosfären!

Nu börjar det bli kallt för fåglarna

2011-10-19T10:27:00.000-07:00

Vid dagens stavgång till Edsviken tog jag den här mobilbilden. Jag tycker stenarna är så vackra. Då jag började gå duggregnade det och blåste men min vindtäta jacka med kapuschong skyddade mig. I morgon bitti har jag vattengympa. Det ska bli skönt!

Bloggtorka och bokläsning

2011-10-18T06:28:00.000-07:00

Jag tror att jag att jag har bloggtorka just nu. De senaste veckorna har det bara blivit ett inlägg i veckan. Det är så mycket annat, som upptar tid och tankar och det är svårt att fokusera mellan tandläkarbesök, träningstider osv. Har i alla fall avslutat den sista akupunkturen av svanskotan och det blev litet bättre. Både idag och igår har jag varit hos tandläkaren! Hur kul är det att skriva om det? Inte heller att läsa om det tror jag? Därför går jag inte in på detaljerna.

Många, som inte har läst om Sjögrens syndrom, kanske undrar varför jag gör så många tandläkarbehandlingar. Det är så att 1991 beslutades att patienter med Sjögrens syndrom har fri tandvård efter det att de har betalat en grundavgift. Hur mycket man än sköter tänderna, så spökar muntorrheten och ställer till det i munnen på olika sätt. Tandläkaren ansöker hos Hälso- och Sjukvårdsenheten innan behandlingen påbörjas. Den 2 november ska jag vara klar för den här gången. Innan jag fick diagnosen år 2000 hade jag åren 1984--2000 lagt ned stora summor - i runt tal ca kr 50 000 på tandläkarlagningar. Jag tog vid ett par tillfällen banklån. Att utveckla Sjögrens tar ca 10-15 år, att få en diagnos mellan 3-7 år.

Min bokläsning går på halvfart också. Jag läser mer på sommaren. Just nu är jag mitt i boken Dödssynden av Harper Lee. På nattduksbordet ligger sedan Himlen i Bayside och Lark & Termite. Jag återkommer i slutet på oktober med bedömningen av läsandet.

I morse fick jag gå upp ½ 6. Innan jag kom till tandläkaren köpte jag en Caffè Latte och en pain de chocolat för att pigga upp mig. Efteråt fick jag inte tugga på två timmar. Nu beter sig Blogger konstigt, det blir bara fet stil.

Á propos chokladcroissanter såg jag förra veckan en film "it´s complicated" med bl.a. Meryl Streep och Steve Martin. Där finns en filmsekvens, där de bakar dessa bröd på ett mycket sensuellt sätt. Det är en sådan där film man mår bra av. Den rekommenderas en regnig dag.

Ha det så gott alla i regnet! Drick en kopp té och ta det lugnt.

Steve Jobs

2011-10-08T04:00:00.000-07:00

Mannen bakom Macintosh, Ipad, Iphone och Ipod är död.
Han startade företaget i sin pappas garage 1975.

Citat:

We don’t get a chance to do that many things, and every one should be really excellent. Because this is our life. Life is brief, and then you die, you know? And we’ve all chosen to do this with our lives. So it better be damn good. It better be worth it.”

~ Steve Jobs ~

Äppelpaj med nötfyllning - mums!

2011-10-06T06:00:00.000-07:00

Efter förmiddagens vattengympa kände jag för att ta vara på äpplena på balkongen och göra en litet annorlunda äppelpaj. Oftast gör jag smulpaj. Jag hade inte valnötter, men det gick bra ändå.

Jag ska bjuda min väninna och granne på fika senare på eftermiddagen.

ÄPPELPAJ MED NÖTFYLLNING

Färdigt på: 50 min

Ingredienser

Pajdeg:
150 g              smör
3 msk              strösocker
1 st                 äggula
3.5 dl              vetemjöl
Cirka 3 ½ dl     vetemjöl

Fyllning:
4                äpplen
100 g         smör
75 g           valnötter
75 g           hasselnötter
50 g           mandel
1 dl            strösocker
1 msk         mjöl
3 msk         mjölk

aluminiumfolie

Gör så här
1. Sätt ugnen på200 grader.

2. Arbeta sammanalla ingredienserna till pajdegen. Lägg degen kallt en stund.

3. Kavla ut degenoch lägg den i en pajform (cirka 23 cm i diameter). Nagga botten med en gaffel och fästkanten med aluminiumfolie. Förgrädda pajskalet i 200 grader i cirka 5 minuter.

4. Skala, kärna uroch skiva äpplena. Lägg dem i pajskalet.

5. Smält smöret ochgrovhacka nötterna.

6. Blanda ihopsmör, nötter, socker, mjöl och mjölk. Täck sedan äppelskivorna med smeten.

7. Grädda i 180grader i cirka 30 minuter.

Källa: recept.nu Monika Ahlberg

Håll till godo!

Tomas Tranströmer

2011-10-06T04:25:00.000-07:00

Tomas Tranströmer blev årets nobelpristagare. Fantastiskt - en poet och en svensk!

Jag gick in på Bokus nyligen, men böckerna av Tranströmer var definitivt slut.

Ett citat:

"Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint och

om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra

de skyndande stegen och rösterna,

kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan."

~ Tomas Tranströmer ~

Jäntelagen i motsats till Jantelagen

2011-10-05T13:43:00.000-07:00

Du skall tro att du är någon.

Du skall tro att du är lika god som alla andra.

och alla andra är lika goda som du.

Du skall tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.

Du skall veta att du är lika bra som andra.

Om du vet att du gör ditt bästa,

kan du uppskatta dem som är bättre.

Ibland vet du mer än andra.

Du är inte förmer än andra men

du är enastående som andra.

Du duger till mycket.

Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri.

Du skall tro att många bryr sig om dig.

Du skall tro att du kan lära andra

en hel del och lära av dem.

Varför? För att du är någon, en som behövs.

~ Gudrun Hjelte ~

Vilken dag! Akupunktur och tandutdragning .

2011-10-04T12:57:00.000-07:00

Jag skulle "fånga dagen idag" och det kan man väl säga att jag försökt göra. På förmiddagen var jag på akupunktur. På vägen hem fick jag tillbaka min bultande tandvärk, som jag känt till och från i två veckor. Kl 1 ringde jag tandsköterskan på Specialisttandläkarkliniken vid S:t Eriks sjukhus. Jag skulle komma direkt, så jag bad henne tanka på mitt sjukkort och beställde bil. Tandläkaren kunde inte se utifrån bryggan vad som var fel, men på röntgen syntes det att det var pulpit (inflammation i pulpa). Inte bra alls!

Först tillkallades rotfyllningsspecialisten, som sa att det inte var någon mening att rotfylla och att bryggan hade tillräckligt med stöd, även om tanden längst bak togs bort. Nu skulle min tandläkare på plats kapa bort en bit av min 6-tändersbrygga till en 5-tändersbrygga.
Kirurgen kom för att inspektera. Han var relativt ung och tog med sig sin egen sköterska. Han skulle återkomma då kapningen hade gjorts av min tandläkare. Nu åkte jag ner i liggande ställning och bedövningen gjordes. Buller, sågande och borrande och vattensprutande satte igång och kapningen tog tid. Jag djupandades hela tiden för jag tänkte på att vara lugn vid själva tandutdragningen. Så fort det var klart kom kirurgen och han fick hålla på en bra stund, trots att han hade sagt att det skulle gå "att vicka loss tanden". Det var ingen enkel tandutdragning, eftersom han skar och borrade och använde olika tänger. "Nu knakar det litet", sa han. Jag visste ju att det skulle gå till slut - har ju gjort det förut. Trots det så svor jag tyst för mig själv och det är otroligt bra för att distrahera sig själv. Så till slut var det klart, men då fanns det en bit tand kvar, så han skar bort den. Sedan sköljdes munnen och jag fick kompress att bita på.

Jag är imponerad av den professionella personalen. Inalles var det fem personer inblandade i min behandling idag. Jag hade litet ont då bedövningen släppte, men i och med att den "sjuka tanden" extraherades kommer det att bli bra.
Tyvärr blev det ingen körsång ikväll.

Akut tandläkarbesök

2011-10-04T05:28:00.000-07:00

Mitt tandläkarbesök i måndags avbokades av tandläkaren, ny tid den 17 oktober. Berglins teckning är ändå aktuell, då jag just nu sitter och väntar på en bil, som ska komma
tio i 3. Jag fick direkt en akuttid då jag ringde och berättade om tandvärken under bryggan. Det känns som en inflammation.
Oj vad det ska bli kul att få fara en extra gång till tandläkaren!

Coccygodyni + besök i city

2011-10-03T11:04:00.000-07:00

Så här stor bakdel har jag inte, men
Evans bilder är så roliga!

Klicka på länken nedan om du vill veta mer om Svanskoteproblem, coccygodiny. Jag har haft det till och från i många år, men mycket mer de senaste 2-3 åren. En gång i min ungdom drog någon ut en stol på en fest och jag landade med ändan i golvet. Min yngsta dotter föddes för fort (ca 20 min) och det var inte så bra heller. På ett jobb senare i livet satt jag på en stol, som plötsligt gick sönder och vips låg jag på golvet.
Det här verkar tjatigt att skriva om, men nu har det hänt något positivt. Efter sju behandlingar med akupunktur har smärtan minskat något och jag kan ta ut stegen. Man har ju inte bara ont i svanskotan vid det här problemet utan också i gluteus och piriformis. Det känns också i benen. Jag har själv tagit kontakt med den här sjukgymnasten för att få hjälp. Ordinarie sjukvården vill bara spruta med cortison och det har inte hjälpt. Jag ska kanske be henne "sätta en nål" runt högra knät också.
3:e gången jag skadade mig var när jag föll på sista trappsteget i en trappa med ett tungt barnbarn i famnen. Landade på rumpan igen - den har fått mycket stryk. Barnet höll jag i ett fast grepp. Vrickade en fot och axeln skadades på grund av det tunga barnet. Tog taxi till jobbet två dagar senare med krycka. Ringde försäkringskassan och fick muntligen löfte om att åka taxi i två veckor till arbetet.
Efter en solig och varm helg vaknade jag till en mulen måndag. Tänkte att jag skulle unna mig något uppiggande - lunch och shopping på stán. Så jag plingade väninnan och vi sammanstrålade vid pendeln i Sollentuna centrum.

Det brukar krävas en hel del planering, eftersom tid och plats ska bestämmas. Men jag vaknade tidigt och vi for iväg vid ½ 10. Vi började med att dricka gott kaffe och strosade sedan runt i affärer. Jag köpte ett par svarta jeans, litet väl dyra kanske, men de sitter perfekt (dessutom i en storlek mindre än tidigare). Byxorna vill jag alltid ha av god kvalitet. Topparna behöver inte vara så fina. Jag köpte två likadana överdelar, en i vinrött och en i cognacsfärg. Den sista färgen är faktiskt snygg , också till svart. En god fisksoppa med aioli åt vi på Åhlénstaket innan vi tog pendeln hemåt.
Idag har jag bara gjort sånt som jag mår bra av och gillar. Hoppas på en ny, fräsch och obrukad dag i morgon, då jag ska på akupunktur och körsång.

Fånga dagen!

Tandläkarbesök enligt Berglin i SvD

2011-10-02T09:20:00.000-07:00

Tandläkarbesök i morgon! Berglin i SvD idag - så rolig!

http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd

Bokresan Jorden Runt 3 - Sydamerika

2011-10-01T10:14:00.000-07:00

Författaren Manguel är född i Argentina, har bott i Israel, där fadern var argentinsk diplomat. På 80-talet flyttade han till Toronto i Canada, där han fortfarande bor. I boken En historia om läsning berättar Alberto Manguel om bibliotek, bokskatter, om tillåten och förbjuden läsning, om boktjuvar och om egendomliga läsmaskiner. Vad betyder läsningen för människan? Av enorm vikt för samhällsutvecklingen är vår förmåga att läsa fort och tyst, en vana vi lagt oss till med ganska sent i historien. Den här boken är mer som en uppslagsbok - eller åtminstone ska den läsas i små doser. Jag kan inte säga att jag har läst den, men vill gärna återkomma och kika i den vid sidan av den ordinarie bokens läsning. Här finns många bilder och citat som är små guldkorn som till exempel följande:
"Man kan inte på nytt ge sig ut i livet, denna åktur med en enda start, när det är över", skriver den turkiske romanförfattaren Orhan Pamuk i Det vita borgen, "men om man har en bok i handen, hur komplicerad eller svår att förstå den än är, kan man om man så vill gå tillbaka till första sidan när man har läst ut den, börja om igen och på så sätt förstå det som är svårt och därmed även förstå livet."

Bokresan fortsätter med ett besök i Antigua. Jag har läst boken Annie John.

Antigua är den största i Karibieön i Antigua och Barbudan. Antalet invånareär omkring 65 000, varav fler än 24 000 bor i huvudstaden SaintJohn's på nordvästkusten. Antigua ligger 40 km söder om ön Barbuda.

Antiguas yta är 280 km² och dess högsta punkt är Boggy Peak på 402 meter över havet.Klimatet är tropiskthavsklimat och temperaturen varierar inte mycket över året.

De första invånarna på Antigua och Barbuda var ciboneyer på 2400-talet f.Kr. När Christopher Columbus landsteg här under sin andra resa 1493 beboddes öarna av karibindianer. De första européerna sombosatte sig på Antigua och Barbuda var spanjorer och fransmän. Dessaföljdes av brittersom gjorde öarna till en koloni1667. På Antigua fanns sockerplantager,och där arbetade slavar tills slaverietavskaffades 1834. Landet bleven självständig stat inom det brittiska samväldet 1981.

(Källa wikipedia.org)

Jamaica Kincaid

Författarinnan Jamaica Kincaid växte upp under det brittiskakolonialväldet, på den lilla ön Antigua. Kincaid bodde med sin mor och styvfar iSt John fram till 1965, då hon lämnade Antigua för att börja arbeta som au pairi New York. Hon arbetade först på en tidskrift och hennes första bok utkom1984: At the bottom of the river (På flodens botten).

Jamaica Kincaidsförfattarskap kretsar mycket krig hennes eget liv - hemön Antigua, familjen ochsärskilt då modern. I flera böcker skildrar hon relationen mor-dotter, mot bakgrundav kvinnans situation i den här miljön, i Karibien.

Boken handlar om en ung flickas uppväxt som ett ensamt barn meden ganska frånvarande far och en mor till vilken hon har ett symbiotisktförhållande. Hennes barndomsmiljö beskrivs som ett paradis. Hon följer sin morhela dagarna fram till skolåldern då allt förändras. Mamman säger: ”Det är påtiden att du får dina egna kläder, du kan inte gå omkring och se ut som enkopia av mig resten av ditt liv". Kärleken förvandlas till hat och det berorinte så mycket på orden utan på det moderns kyliga sätt gentemot dottern. Honär en revoltör i kamratgruppen och har passionerade vänskapsförhållanden. Samtidigtär hon bäst i klassen.

Efter den här incidenten blir Annie mycket hatisk och besviken. Varför?Ingenting förklaras i boken. Svaret har vet säkert inte Annie själv. En självbiografisom beskriver ett barns tankar men med en vuxens ord kanske inte är alldeleslätt att förstå. Det är alltför komplicerade känslor inblandade. En starkskildring på en vacker prosa.
Min bedömning:
* * * * * * * * * *

"När kvällen kommer får den late ..."

2011-09-19T09:27:00.000-07:00

Känner ni till uttrycket: "När kvällen kommer får den late bråttom"?
En bra dag är snart till ända, men orken är slut. Efter akupunkturen mötte jag en vän på pendelstationen i Norrviken. Jag hade varit på Percys kött och köpt Biff à la Lindström, laxpudding och en god ost. Bra belöning efter att ha plågats med 14 nålar i ryggslut och ben! Min väninna M och jag tog pendeln och bussen hem till mig, där vi lagade till, snarare värmde upp, den inköpta maten. M flyttade till Sollentuna från Köping för två år sedan. Vi hade som vanligt mycket att prata om.

Sedan gick vi till Figges kondis och drack kaffe och åt en småkaka. Här hemma ligger tre maskiner torr tvätt som ska sorteras, strykas m.m. Badrummet blev inte städat i helgen och inte heller sovrummet. Igår gick det inte för jag hade enorm värk efter att ha städat vardagsrummet från Sessans vita hårtussar, som jag kallar för änglatofflor.

Sjukgymnasten med nålarna rådde mig att en tid minska på sittandet för att se om jag blir bättre i rygg och svanskota. Det lär bli mindre bloggande ett tag. Får se hur det går med det! Jag får parkera mig på rygg och läsa de två böcker som ska avverkas i september i Bokresan jorden runt.

Ha det gott!

Åldrandets psykologi

2011-09-18T03:20:00.000-07:00

Jag har tidigare gjort ett inlägg om gerotranscendens. Klicka på länken till vänster, om du är intresserad.
Själv tycker jag att det är ett fascinerande ämne. Häromdagen hittade jag hos Hälsa och helhet nedanstående skrift av
Roger Krook. Jag lägger in det i inlägget.

CITAT

ÅLDRANDET SOM PSYKOLOGISK PROCESS

Dessbättre handlar det inte om ett antingen eller, att antingen vara en aktiv tonåring eller en gamling i en gungstol. Utvecklingspsykologin ser åldrandet som en process under hela livet. Vi går igenom olika faser och varje fas har sina glädjeämnen och svårigheter. Redan som spädbarn måste vi åldras och lämna perioden av total gemenskap med modersgestalten bakom oss. I vår tid försöker vi dra ut på ungdomen, då livet är en fest och kamraterna viktigast av allt. Förr eller senare måste vi lämna även denna period bakom oss, antingen när vi själva får barn eller när de gamla gängmedlemmarna fått nya intressen i form av partner och barn. På detta sätt är åldrandet en resa genom olika landskap, där vi hela tiden måste begripa, hantera och inse meningsfullheten med den plats där vi befinner oss. Misslyckas vi med detta kommer vi att uppleva åldrandet som en nedförsbacke och med bitterhet eller nostalgi älta tankar om det förflutna.

En del människor får sämre uppväxt ju äldre de blir och upplever till slut hela livet som misslyckat och bortkastat. Andra drömmer om fornstora dagar och blir förtvivlade när de tänker på allt de förlorat. En nyckel till ett värdigt åldrande kan därför vara att förstå och försonas med det förflutna. Inte minst behovet av att reda ut förhållandet till föräldrarna kan bli akut, när de som en gång var de viktigaste personerna i vårt liv blir sjuka eller dör. Att förstå syskon kan vara enklare. Man inser lätt att barn inte kan göras ansvariga för andra barns uppväxt. Syskon, skolkamrater, vänner och fiender kan förlåtas som de barn de var då. Vi kan försöka hålla oss unga fysiskt. Om vi lyckas med detta och dessutom slipper olyckor och sjukdomar kan vi få en ålderdom med hälsa och aktivitet.

Lika viktigt för hälsan och välbefinnandet kan själva upplevelsen och tolkningen av ålderdomen vara. Förr eller senare åldras kroppen och sannolikheten för krämpor, funktionsnedsättningar och sjukdomar ökar. Vår inställning, vår syn på oss själva och vårt liv kan därför ha stor betydelse för hur bra ålderdomen blir. Att bara försöka hålla kvar allt man hade när man var ung fungerar inte i längden.

Det som talar för en bra ålderdom är att vår sammanlagda erfarenhet aldrig har varit större. Att få kunskap genom egna erfarenheter kallas visdom.
Konsten att bli vis
Barndomen präglas av beroendet av och frigörelsen från föräldrarna. Tonåren kännetecknas av rollförvirring, sökande efter identitet och att kamraterna är det viktigaste. Att bli vuxen är att kunna klara av både ensamhet och relationer i en vardag där arbete, partner och familj är de centrala värdena. Ålderdomens utmaning är att förstå vem man är och hur man har blivit sådan. Det är inte bara händelserna i det förflutna som har betydelse, utan även den bild av oss själva som dessa leder till. När vi återkallar det förflutna får vi möta både trevliga och otrevliga känslor. Lösningen är att kunna förlåta, acceptera och försona sig med det förflutna. Om man inte klarar av detta kan man fastna i känslor av besvikelse, bitterhet, hat, skam och skuld. Lyckas man kan man få en känsla av att allt är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Dessa känslor kan bli särskilt tydliga när man blir gammal och försöker utvärdera sitt liv, göra någon form av resumé eller bokslut.

Erik H. Erikson kallar känslorna av begriplighet, helhet, sammanhang och meningsfullhet för integrering av jaget. Motsatsen är disintegration och förtvivlan. Om man summerar sina erfarenheter på gott och ont kan man utvinna en känsla av helhet, sammanhang och meningsfullhet. Då har man uppnått integrering av jaget. Om det förflutna tvärtom uppfattas som osammanhängande, meningslöst och obegripligt uppstår desintegration av jaget, vilken leder till känslor av förtvivlan. Integration av jaget leder däremot till visdom, definierat som kunskap om livet, vilken bygger på egna erfarenheter.

I filmen ”Återstoden av dagen” gör Anthony Hopkins ett gripande porträtt av en gammal butler, som börjar inse att han kastat bort sitt liv. Han har arbetat troget åt sin husbonde och försummat både sitt eget liv och andra människor. Att husbonden var nazist, alltså enligt brittiska värderingar landsförrädare, gör att butlern inte ens törs berätta för andra vad han sysslat med. Sådana insikter kan vara smärtsamma, men det är ändå inte omöjligt att gå vidare. Man kan förlåta sig själv, se att livet innehållit både positiva och negativa saker och gå vidare som den man är idag. Att se det förflutna i svart eller vitt, som enbart gott eller enbart ont, är ett tecken på bristande mognad. Ett sådant mytologiskt förflutet är ingen bra grund för en realistisk och hållbar självbild.

Man måste kunna förstå varje händelse som den upplevdes i det förflutna. Man kanske har bilden av att man söp, var promiskuös och betedde sig oansvarigt som ung. Detta kan vara en helt riktig tolkning utifrån de krav man kan ställa på sig själv nu, men när det begav sig upplevde man det hela annorlunda. Att festa, ha flera partners och ta för sig av vuxenvärldens förbjudna nöjen, kunde upplevas som det enda riktiga sättet att leva - av den person man var då. Med en tolkning i efterhand kan en sådan fullt normal period av experiment och sökande bli en tragedi fylld av missbruk och svek. Man var en annan person då och upplevde händelserna helt annorlunda än man skulle ha gjort idag.

Naturligtvis kan man även överdriva den positiva betydelsen hos en händelse: Då hade man vänner, livet var en fest och man kunde få vilt sex med unga, snygga brudar. Nu sitter man här som en idiot, tar man sig ett rus blir man utskälld av svärmor och försöker man ragga upp en brud säger hon bara att man är en äcklig gubbe. Då har man glömt att man som tonåring upplevde både glädje och sorg. Kamrater och partners som svek, misslyckat sex, att man drack mer än man klarade av, vuxenvärldens krav och inte minst rädslan för att inte duga i andra ungdomars ögon, att inte passa in, var också viktiga delar av upplevelsen.
Dessutom skulle det bli helt fel om man idag försökte leva som den person man var då. Ett bra exempel är de missbrukare som brukar höras och synas i varje centrum. Missbrukare missar den normala utvecklingen och mognaden. Som medelålders kan de vara kvar i sina tonårs beteende. Med ungdomens högljudda, självhävdande attityd, omodern slang och en klädstil som var inne på 1970-talet är det ingen, förutom möjligen missbrukarna själva, som tycker de är coola. Den missbrukare som slutar, måste möta denna problematik och försöka ta igen de förlorade årens utveckling på något sätt.

Att transcendera problemen
R.C. Peck har utvecklat Eriksons teorier och beskrivit tre konflikter, som måste lösas under ålderdomen. Dessa konflikter har tre lösningar: Nya sociala roller, kroppslig transcendens och jagtranscendens. L. Tornstam har lanserat begreppet gerotranscendens, där själva åldrandet transcenderas. De goda nyheterna är att ålderdomens livserfarenhet och mognad kan göra det möjligt för oss att transcendera eller gå bortom de förändringar, som vi förr eller senare måste möta. Istället för att in i det sista desperat försöka bekämpa oundvikliga ålderstecken, kan vi gå bortom problemen och hitta ett nytt sätt att leva.

I fjällen kan de som vandrar bortom turiststråken och går i clinch med vildmarken uppleva en djup, fridfull distans, trots att de tvingas möta fysiska strapatser och starka känslor. När den egna överlevnaden och upplevelsen av den mäktiga naturen blir det enda viktiga, framstår annat som ganska betydelselöst. Status, karriär, pengar och ytliga relationer blir tämligen ointressant. Även prestationer i form av att bestiga bergstoppar och liknande blir till slut ointressanta. Meningen med livet blir väldigt enkel och andra som haft liknande upplevelser förstår precis vad man menar. (Tyvärr är detta tillstånd övergående och hemma igen är man snart åter inne i ekorrhjulet – åtminstone till nästa semester då man kan göra en ny vandring.) På samma sätt kan ålderns mognad skänka en inre distans, så man höjer sig över livets små problem och ser vad som egentligen är viktigt.

Med ålderns mognad och visdom blir man mer trygg i sig själv och mindre beroende av bekräftelse från den yttre världen. Detta kan i bästa fall leda till att man accepterar nya roller. Istället för att leda arbete och befinna sig i händelsernas centrum kan man bli rådgivare eller skriva böcker. En sådan roll kan bättre passa den person man är idag. Om publikens medelålder plötsligt stiger dramatiskt, när man kommer in på discot, så kanske det är dags att bli stamgäst på någon annan lokal. På samma sätt kan man förändra sin roll från att vara en förälder som bestämmer, till att bli ett stöd för de vuxna barnen. Om man drar sig tillbaka när det gäller arbete och familj, så kan man istället satsa mer på andra saker, nu när man har tid och möjlighet. Det handlar helt enkelt om att hitta en ny roll, en ny livsstil som passar den nuvarande situationen. Detta kan vara svårare i ett samhälle som hyllar ungdom och ungdomskultur.

Försöker man klamra sig fast vid det som varit kallas detta fixering av jagets funktioner. Resultatet blir stagnation, att man fastnar och inte utvecklas. Tidsandan uppmuntrar oss att försöka spela rollen av ungdomar. Någon kan entusiastiskt berätta att han var på en 60-årsfest och att det var full fart. 60-åringarna röjde som de värsta 20-åringar och dansade hela natten. Nuförtiden är man inte gammal för att man fyllt 60, skönt att veta när man själv börjar bli till åren, kan reaktionen bli. Visst kan man dansa fast man fyllt 60, men om man försöker vara som en 20-åring har man fastnat. Medelålders personer kanske låter sig imponeras, men ungdomar tycker man är enbart pinsam.

Häromdagen åkte jag buss och chauffören hade radion på. När det kom en gammal låt med Gyllene Tider började en medelålders kvinna, som satt med sin lilla dotter, sjunga med. Dottern undrade bara vad det var för konstig musik. Mamman kunde hela texten och sjöng glatt med i sin ungdoms stora hit. Framför henne satt två flickor i femtonårsåldern. De började fnittra hysteriskt men var artiga nog att försöka dölja sitt skratt så gott de kunde. Den sjungande kvinnan tyckte hon själv var supercool och kunde inte sätta flickornas reaktion i samband med sången. Hon fortsatte sjunga, lyckligt ovetande om att hon i ungdomens ögon var fruktansvärt pinsam.

De idag medelålders tyckte själva, när de var unga, att gamla som shakade och trodde de var sjutton var pinsamma. Idag, när åldrandet obönhörligt närmar sig, har de ändrat inställning. Man hör ofta påståendet att åldern inte spelar någon roll. Bakom detta ligger inte en uppskattning av ålderdomen, utan en dyrkan av ungdomen och en desperat önskan att vara och förbli ung. Att höja sig över åldrandet innebär inte att förneka detsamma. Åldern spelar roll. Det är och bör vara stor skillnad mellan barn och vuxna. Det finns även skillnader mellan yngre vuxna och äldre vuxna. Även om man försöker imitera de ungas klädsel, musiksmak och festande, så är man inte ung.

Somliga hävdar att tom kampen mot åldersdiskriminering visar på samma dröm om evig ungdom: Man påstår att äldre egentligen är precis som de unga, att det inte finns några skillnader. Diskrimineringen ligger följdaktligen i att behandla de äldre som om de vore annorlunda än de unga. En mer mogen syn på åldersdiskriminering vänder på problematiken: Äldre är annorlunda än unga, men de är inte sämre. Om människor värderas efter sin ungdomlighet, så är lösningen att ändra på denna värdering. Äldre ska behandlas annorlunda än unga, men inte sämre än unga.

Det som kallas kroppslig transcendens kan ta udden av hotet från kroppsliga förändringar. Istället för att med näbbar, klor och plastikkirurgi kämpa mot rynkor och kurvor på fel ställen, kan man acceptera att kroppen förändras. Även sämre syn och hörsel samt diverse åldersrelaterade krämpor är något man kan leva med. Att transcendera betyder att gå bortom. Genom att gå bortom de kroppsliga förändringarna kan man få ett bra liv trots dessa oundvikliga processer.

Motsatsen kallas kroppsfixering och kan visa sig som desperata försök att behålla sitt gamla utseende. En sådan kroppsfixering underblåses av värderingar, media och kommersiella intressen i vårt samhälle. Om man kallar en hudkräm för antirynkkräm blir folk villiga att betala flera hundra kronor för en liten burk, så det finns stora pengar att tjäna.

En annan form av kroppsfixering är att bara tänka på sina verkliga eller inbillade sjukdomar. Fixering vid sjukdomar kan leda till något av hypokondri, att man springer hos olika läkare, som gör olika tester utan att kunna hitta något fel. Andra kan bli fixerade vid kroppsfunktioner. En fixering vid tarmfunktionen kan leda till missbruk av laxermedel och att tarmfunktionen verkligen blir så dålig som man var rädd att den skulle bli. Överdrifter är aldrig bra och kroppsfixering gör det svårt både att njuta av livet och att förändra det som behöver förändras. Om all energi och uppmärksamhet går åt till kroppsfunktioner och krämpor blir andra områden i livet lidande.

Jagtranscendens handlar om självbilden, uppfattningen om de egna möjligheterna i relation till omvärlden. Genom att gå bortom den tidigare bilden av jaget kan man överskrida de gränser som självbilden utgjort. Intressen och förmågor som förlorades eller trycktes ner i ungdomen kan återupplivas. Kanske börjar man måla tavlor, träna på gym, resa eller läsa psykologi.

Motsatsen kallas jagfixering och innebär att man vägrar gå utanför de gränser, som den gamla självbilden sätter. Resultatet blir stagnation, ett tråkigare liv och att man inte utvecklar sina inneboende möjligheter.

På senare tid har man börjat tala om gerotranscendens. Detta begrepp har utvecklats av Tornstam och bygger på österländsk filosofi. Likt en buddhistmunk kan den äldre människan finna trygghet i inre värden och bli mindre beroende av materiella saker och godkännande från omgivningen. Skillnaden mellan nutid och dåtid, subjekt och objekt, inre och yttre verklighet osv blir mindre betydelsefull. Tom skillnaden mellan liv och död blir mindre viktig, så man slutar vara rädd för att dö. Förändringen kan medföra att man blir mindre självupptagen, mindre beroende av ytliga relationer och mer inriktad på stillhet och eftertanke.

Det påstås att anhöriga kan missförstå denna inre frid som passivitet eller tom tecken på demens! Kanske är detta sant, eftersom vår tidsanda är så fixerad vid aktivitet, tempo, status och prestationer. Den som hoppat av ekorrhjulet kan framstå som konstig.

Alla gamla uppnår inte gerotranscendens och man behöver inte vara gammal för att uppnå gerotranscendens. En gammal människa har dock större livserfarenhet och mognad, som underlättar om man vill uppnå gerotranscendens.

Om man inte kan gå rakt igenom ett hinder, så kan man gå runt det. Det senare kan verka mindre heroiskt, men båda metoderna fungerar lika bra. Problem i form av oundvikligt lidande är svåra att undvika. Sådant oundvikligt lidande är tex det faktum att vi alla förr eller senare ska åldras och/eller dö. (Om vi dör unga slipper vi åldrandet, men inte döden.) Dessa problem kan vi inte gå rakt på och besegra, men vi kan kringgå dem. Genom att transcendera till synes olösliga problem, som hänger ihop med åldrandet, kan vi lura dämonerna och de sista ljuva åren kan bli de bästa i vårt liv – eller åtminstone så bra som möjligt.

HUR MAN MINNS SITT LIV
Den ihågkomna livsberättelsen har stor betydelse för den äldre människans mentala hälsa och känsla av välbefinnande. Den som har ett positivt minne av viktiga relationer under barndomen och ungdomen mår bäst. Det finns två samband, som kan förklara detta.

Det första är att den som haft en bra barndom och ungdom helt enkelt blivit en mer harmonisk människa, som mår bättre och klarar påfrestningar bättre. Det anses ju att vår personliga läggning skapas under början av vårt liv och att viktiga relationer, tex till föräldrarna, är avgörande för den framtida psykiska hälsan.

Det andra är att den som mår bra får en mer positiv syn på det förflutna. Den som är emotionellt instabil eller deprimerad får tvärtom en orealistiskt negativ syn på det förflutna. Den som haft en svår uppväxttid och tagit skada av denna, kan alltså minnas barndomen som ännu värre än den var. Man kan även tänka sig att den som hade en helt vanlig barndom kan minnas denna som misslyckad, om personen som minns mår psykiskt dåligt just då.

Att man minns uppväxttidens relationer som positiva är alltså både ett tecken på att man mår bra och en trolig orsak till detta. Att man minns uppväxttidens relationer som plågsamma kan pss både vara ett tecken på att man mår dåligt och en möjlig orsak till detta. Man frågar sig då förstås om man kan må bättre genom att minnas det förflutna som bättre än det var. En del nyandliga terapier går ut på att resa tillbaka i tiden och göra om svåra händelser, så de blir trevligare minnen. Kan det vara så att det viktiga inte är de dagar vi levt, utan hur vi minns dem?

Även om det ligger en del i detta, så är det inte riktigt så enkelt. Ett mytologiserat förflutet hotar alltid att brista, med stor besvikelse som följd. För att livsloppsreflexionen ska få en positiv effekt, så måste den vara autentisk. Det innebär inte att den rent objektivt och historiskt måste vara sann, men den måste stämma med hur vi upplevde det som hände när det begav sig. Dessutom måste de utvalda händelserna gå att foga ihop till en helhet, som känns begriplig och meningsfull. Just detta att kunna skapa en integrerad, hel och sammanhållen bild av både det förflutna och självet är viktigt, eftersom en sådan bild leder till de eftertraktade känslorna av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Psykodynamisk terapi syftar till att sätta försvarsmekanismerna ur spel och därigenom nå fram till vad man verkligen upplevde i det förflutna, samt, vilket är lika viktigt, förstå hur detta påverkar ens vardag just nu. Att laborera med försvarsmekanismerna är inte riskfritt och därför ska terapi alltid göras under en kvalificerad terapeuts ledning. Man kan dock låta försvarsmekanismerna vara kvar och ändå göra en hel del, för att bättre förstå sin egen livsberättelse. Detta är en tredje väg. Livsberättelsen säger inte bara vem man är och hur man blivit sådan, den har även kraft att förändra saker och ting.

Att på detta sätt reflektera över sitt eget liv kan ge både positiva och negativa effekter på den psykiska hälsan. Om man fastnar i att gång på gång återuppleva händelser ur det förflutna, får detta en negativ effekt. Ältande av oförätter och orättvisor kan ge bitterhet. Att ständigt återvända till egna misslyckanden, felaktiga val eller saker man ångrar kan ge lidande, depression och isolering. Detta kan påpekas av folk, som själva inte har några erfarenheter av psykoterapi, men ändå säger sig veta att terapi är ett enda ältande av barndomen. Även terapeuter med beteendevetenskaplig inriktning kan ta avstånd från arbete med det förflutna.

Vad man då missar är att psykodynamisk terapi eller egen livsloppsreflexion inte består i det skadliga ältandet av händelser i det förflutna. Istället handlar det om att det som tidigare upplevts som felaktigt, misslyckat och skamligt, eller som hållits tillbaka för att det inte passat in i självbilden, kan bearbetas och passas in i bilden av vem man är och hur man blivit sådan. Livshistorien blir då mer autentisk med ökat välbefinnande som följd. Hur fungerar denna process?

Att minnas och förstå även delvis plågsamma minnen och misslyckanden, gör att man börjar förstå sin egen roll i det egna livsödet. Att bättre förstå både enskilda händelser och det egna livets helhet, kan göra det möjligt att försonas med det förflutna och därigenom också med nuet. Då kan man ta till sig de goda sidorna i livet man levt och återvända till och njuta av de ljusa minnena. De mörka minnena blir begripliga och därmed mindre skrämmande, när man förstår deras roll i helheten. Man får en mer realistisk bild, där man ser att livet innehöll både positiva och negativa händelser, upplevelser och känslor. I de svåra perioderna fanns det ljusglimtar och i de lyckligaste perioderna fanns det helt normala svårigheter. Tänkandet blir mindre svart-vitt och mer autentiskt, dvs mer likt hur man en gång i tiden upplevde händelserna. Att komma ihåg alla detaljer eller hitta någon form av objektiv sanning är däremot varken möjligt eller nödvändigt. Om det lilla barnet tex upplevde en händelse som väldigt behaglig eller obehaglig, så är det den upplevelsen som gäller. Upplevelsen kanske byggde på ett missförstånd, men för det barn man då var kändes upplevelsen verklig.

När man blir äldre är det naturligt att reflektera över sitt liv, försöka förstå vad som hänt och göra någon form av bokslut. Om detta leder till att självbilden och den ihågkomna livsberättelsen utvecklas i positiv riktning, så kan livskvaliteten, välbefinnandet och hälsan förbättras. På motsvarande sätt kan det vara skadligt att fastna i gamla oförätter, klandra sig själv, känna sig misslyckad eller minnas sitt liv som mycket sämre än det var.

De flesta äldre skulle troligen kunna ha nytta av att arbeta med sin livsberättelse och sina livsloppsreflexioner. Om man låter bli försvarsmekanismerna och inte forcerar processen, så är det inte nödvändigt att gå i terapi. Arbetet kan göras som en utbildning, tillsammans med vänner eller tom enskilt. Ska man diskutera sina familjerelationer är det bättre att göra detta med utomstående än med alltför involverade syskon och föräldrar. En stor fördel med en terapeut är att vederbörande inte själv är involverad i ens uppväxt och därför inte försvarar sig eller går till attack om man tar upp känsliga ämnen. Även lekmän, som inte själva är involverade, kan bidraga med klarsyn, eller åtminstone lyssna utan att protestera när man ger sin version av hur man upplevde barndomens relationer.

Om man arbetar med äldre människor, eller av någon annan anledning träffar äldre människor, kan det vara givande att prata om deras livsberättelse. En del gamla kan få minnesproblem och bli irriterade när de inte kan komma ihåg saker. För att byta samtalsämne kan man då fråga om något som hände för länge sedan. Eftersom långtidsminnet tycks fungera bättre, så kan samtal om gamla minnen få dem att bli på bättre humör. Om nutiden känns svår ibland, så kan det skänka lättnad att låta tankarna återvända till roliga händelser i det förflutna. Har man svårt att klara av något nu, kan självbilden bli mer realistisk om man tänker på allt man kunde göra i sin krafts dagar. Om man bara fokuserar på nutida problem eller saker man inte klarar av, kan tankarna skena iväg och både självbilden och bilden av livet bli överdrivet negativa.

Många vill inte tala om sin sexualitet, ekonomi eller hälsa med främmande människor. Då kan det vara lämpligare att tala om skolgång, arbeten, bostäder, resor, fritidsintressen och liknande. En del kan även tänka sig att berätta om sina skiftande mål, drömmar och projekt i livets olika faser. Som lekman ska man inte korsförhöra folk, pressa dem eller pracka på dem sina tolkningar. Som vanligt räcker det långt om man lyssnar, verkar intresserad och inte kritiserar eller kommer med goda råd.

Man behöver inte vara gammal för att känna behov av att förstå vem man är, var man befinner sig och hur man kan gå vidare. Det underlättar om man har någon man känner förtroende för och kan diskutera dessa frågor med. Om man är den analytiska typen kan det kännas som en verklig lyx att unna sig en professionell samtalspartner i form av en legitimerad terapeut. För andra kan eget funderande, kanske under vistelse i naturen, vara en väg till insikter.

I samband med svårigheter, viktiga vägval och övergångsperioder i livet aktualiseras frågorna om vem man är och vilket liv man levt. Dessa insikter kan vara nödvändiga, när man ska fatta beslut om nya vägar eller försöka komma loss ur stillastående och stagnation. Om man kan se mönster och tex förstå varför man gång på gång upprepar ett visst beteende, så kan det vara början till en ny och bättre inriktning. Det betyder inte att man ska sluta med allt, som har djuppsykologiska förklaringar.

Om man tex har ett starkt behov av att starta nya saker och se resultat, för att må bra, så har man en bra anledning att fortsätta med detta. Om ett sådant beteende leder till att man försummar livets andra områden, så kan förståelsen göra det lättare att komplettera det resultatinriktade arbetet med tex lite sömn och att träffa trevligt folk ibland. Däremot behöver inte insikten om att man arbetar så hårt beroende på händelser i barndomen, leda till att man försöker dämpa sin entusiasm. Tvärtom kan man förlåta sig själv och ha större förståelse för sina egenheter. Syftet med personlig utveckling är inte att alla ska bli likadana, motsvara något ideal eller bli mer ”lagom”. Man kan helt enkelt, så länge man inte skadar sig själv eller andra, fortsätta vara sig själv med gott samvete. Om man å andra sidan känner att det är dags att lämna en gammal roll, så kan förståelsen av processen som lett dit underlätta en nyorientering.

Förståelsen av vem man är och hur man blivit sådan kan göra självbilden, och därmed livet, mindre begränsade. Felaktiga föreställningar, tex att man är en typisk ”teoretiker” eller ”praktiker” kan få en att avstå från saker som skulle kunna ge mycket glädje. Dessutom är det inte nödvändigt att vara bra på allt man gör. Man kan tex sjunga för att det är roligt, även om man är urusel på att sjunga.

I andra fall kanske man inte använder de talanger man faktiskt har. Oavsett om det är man själv eller andra, som ligger bakom sådant nedtryckande, så kan ökad självkännedom göra att man mer börjar utnyttja sina dolda förmågor och sin fulla potential. På motsvarande sätt kan man släppa saker som bara är svåra, jobbiga eller tråkiga. Våra ambitioner och mål måste matchas mot våra förmågor. Att behöva överfungera eller underfungera är inte bra för hälsan.

På ett djupare plan handlar den upplevda självbilden och livsberättelsen om känslan av sammanhang. Om livet vi har levt verkar begripligt, hanterbart och meningsfullt och vi förstår hur detta liv har format vår personlighet, så får vi en grundläggande känsla av sammanhang. En sådan känsla av sammanhang gör att vi bättre klarar av de motgångar vi råkar ut för. Känslan av sammanhang har ett direkt samband med vår förmåga till coping, att klara av stress eller påfrestningar. Ålderdomen har sin egen stress i form av pensionering, att barnen flyttar hemifrån, att vänner dör och att vi själva i större eller mindre grad drabbas av krämpor, sjukdomar och försämrad fysik. Vår förmåga att hantera åldersrelaterade förändringar kan vara avgörande för hälsan och välbefinnandet på äldre dagar.

ATT BEHÖVA BE OM HJÄLP
Många tror att stress är att ha bråttom och att ålderdomen därför borde vara fri från stress. Begreppet stress står dock för påfrestningar vi möter och hur vi reagerar på dessa.

När man intervjuar människor och frågar vilka händelser som varit mest stressande, brukar olika slags förluster toppa listan. Att en partner eller ett barn dör, skilsmässa och frihetsberövande anses allra svårast. Sedan kommer att förlora hälsan eller arbetet. Resten av listan är dels förändringar, som att gifta sig, få barn, byta jobb eller gå i pension, dels olika svårigheter, konflikter och förluster.

Poängen med sådana listor är att vi klarar av en viss stress, oberoende om händelserna i grunden är positiva eller negativa. Om vi råkar ut för mer förändringar än vi klarar av blir stressen negativ, vi mår sämre.

Ålderdomen innebär både förändringar och förluster, tex när folk blir sjuka eller dör. Sådant går inte att undvika genom att vara duktig och framtidsinriktad, det är en del av livet. Om tex en gammal släkting dör, så kan vi se det naturliga i detta och inte tyngas ner av sorgen. Det känns svårare om en ung människa, med hela livet framför sig, dör.

Ändå kan man få höra att de som är probleminriktade mår bättre än de som är emotionellt inriktade. De som försöker lösa problemen mår alltså bättre än de som försöker påverka sina emotioner eller känslor direkt. Man kan försöka påverka känslorna direkt tex genom att tänka på annat, göra något roligt, meditera eller dricka alkohol.

Detta är en förenklad och stereotyp bild. I verkligheten använder alla människor en kombination av probleminriktad och emotionellt inriktad strategi. Ett exempel på detta är principen att man ska förändra det man kan förändra och acceptera resten. Vid personliga kriser måste man börja med att hantera känslorna, för att sedan gradvis bli mer inriktad på att lösa problemen och börja om. Att alltid vara inriktad på att lösa problemen är ett präktigt råd, som inte är helt realistiskt.

Sant är dock att känslan av kontroll, att kunna påverka sin situation, är avgörande för hur man mår. Detta kallas för ”locus of control”. Om vi lägger locus of control utanför oss själva, tex hos andra människor, myndigheter eller ödet, får vi en roll som offer. Har vi locus of control inom oss, om vi känner att vi kan påverka vår situation, känner vi oss mindre utlämnade och i bästa fall blir svårigheterna utmaningar. En utmaning definieras som ett problem man upplever man har resurser att lösa.

I en stressad situation kan man tänka att allt blir bra, bara man klarar av den akuta påfrestningen eller kan lösa problemet. Därför kan det bli en besvikelse, om man istället blir sjuk, deprimerad eller helt utmattad när man ridit ut stormen. Om lösandet av ett problem inte leder till välbefinnande, så kan det finnas ett par förklaringar till detta.

Enligt Seyles smått klassiska teorier består stressreaktionen av tre faser: Alarmfas, moståndsfas och utmattningsfas. Alarmfasen aktiverar stressreaktionerna och gör oss beredda att kämpa och prestera. Motståndskraften mot stress sjunker först, när vi befinner oss i ett tillstånd av chock. När vi sedan lyckas samla oss och börjar kämpa stiger motståndskraften, så den blir högre än normalt. Att ha ett konkret mål och något att kämpa för (eller mot) gör att man tål mer än vanligt. Under motståndsfasen fortsätter motståndskraften att vara hög, men om belastningen blir långvarig inträder utmattningsfasen. Då sjunker motståndskraften, efter ett tag är den lägre än normalt och vi är mer sårbara för stress. Detta kan leda till att vi blir fysiskt sjuka eller ”går in i väggen”. Om vi känner oss ledsna och sårbara, trots att vi klarat av utmaningen, så kan det helt enkelt bero på att reservkrafterna är slut, att vi är utmattade.

Man har märkt att folk kan klara av mycket svåra påfrestningar, men kollapsa när påfrestningarna upphör. Det sägs att folk som blev räddade ur koncentrationsläger kunde bryta ihop, trots att de klarat av ofatttbar stress innan de blev räddade. Vi vet även av egen erfarenhet att reaktionen kan komma när faran är över och man slappnar av. Kanske kan man lägga känslorna åt sidan, så länge man har en tydlig fiende och kämpar för sin överlevnad. När man sedan slappnar av kommer alla känslorna på en gång. En annan förklaring är att man lyckas uppbåda de sista reservkrafterna eller ”dopa” sig själv med stresshormoner, så länge hotet kvarstår. När man slutar kämpa märks det hur utmattad man egentligen är.

Därför behöver det inte vara obegripligt att man kan hålla sig frisk och kämpa, tills problemen är lösta. När allt löst sig och man borde bli glad och pigg, drabbas man istället av tex förkylningar, depression, jobbiga känslor eller bara en enorm trötthet. Om man mår dåligt kan det alltså bero på att man gått igenom en svår period och känner av detta. Då kan man med gott samvete tillåta sig själv att må som man gör, ta några månader för att återhämta sig eller söka olika former av hjälp och stöd.

Känslan av att ha resurser, som kan användas för att möta svårigheter och problem, är central för vår förmåga att hantera stress. Även om man är gammal och sjuk kan man ha resurser i form av släkt, vänner, läkare och omsorgspersonal. När man råkar ut för en svårighet kan man då söka hjälp och stöd hos andra. Isolering, resursbrist och känslan att man måste klara av allt själv, kan göra att stressen blir svårare att hantera. Sociala nätverk, folk man känner och kan be om hjälp, är mycket viktiga för upplevelsen att man har resurser att sätta in om det kniper.

Tyvärr händer det ibland att de sociala nätverken försvinner, när man blir gammal. Barnen flyttar, arbetskamraterna skingras och äldre vänner blir sjuka eller dör. Om man inte lyckas behålla de sociala nätverken, eller skapa nya, så finns samhällets sociala skyddsnät som ett alternativ. I vår individualistiska tid behöver detta inte vara något negativt, det kan kännas lättare att be om hemtjänst än att fråga släktingar om de vill komma och hjälpa till med praktiska saker. I traditionella samhällen fortsätter släkten att vara det enda skyddsnätet, när man blir gammal eller sjuk. Så var det i vårt land innan politikerna införde folkhemmet och välfärden. Det sociala skyddsnätet var förr mycket dåligt och kunde bestå i det kommunala fattighuset, arbetsinrättningar eller nödhjälpsarbete. Idag är man betydligt mindre utsatt, om man hamnar i en situation där man behöver hjälp från samhället.

SAMHÄLLET SOM RESURS
Samhällets hjälpinsatser ska öka individernas känsla av att de har resurser att möta svårigheter. Därför är det så viktigt att bemöta folk på rätt sätt, om man arbetar med människor. Man måste framstå som förstående och hjälpsam, alltså som en resurs. Detta är inte att skämma bort folk, utan att ge dem en känsla av att problemen är möjliga att hantera. Även hjälp till självhjälp måste bygga på att stärka de hjälpsökandes självkänsla. Den som vill utnyttja sitt överläge till att döma eller kritisera folk måste byta yrke eller lära sig ett professionellt förhållningssätt. De flesta som arbetar inom vård och omsorg har lärt sig bemöta folk på rätt sätt och är, trots alla nedskärningar, något av änglar utan vingar.

Att vara gammal och sjuk är accepterat av omgivningen. Detta gör att utgångsläget är betydligt bättre än för andra resurssvaga grupper, som också hamnat i en situation där de behöver samhällets hjälp. Som tillräckligt gammal slipper man (än så länge) bli misstänkliggjord som potentiell simulant eller slöfock.

Som äldre kan man med gott samvete söka hjälp och stöd, både i omgivningen och hos samhället. När man både har hjälpt andra och betalat skatt i många år, så är det inte mer än rätt att man själv får hjälp när man behöver det. Än så länge stöds detta av de allmänna värderingarna och man behöver inte skämmas för att söka hjälp, stöd och förståelse.

Som ett komplement till sociala nätverk och samhällets skyddsnät finns det ideella organisationer. Röda Korset, kyrkor och pensionärsorganisationer försöker nå äldre, som kanske saknar släktingar och vänner som ställer upp. Genom sådana organisationer kan man tex få regelbundna besök, sällskap på en resa till sjukhuset eller bara någon att prata med.

SAMBANDET MELLAN KROPP OCH SJÄL
Att kroppen är gammal behöver inte innebära att välbefinnandet är lågt. Otroligt nog är människor över 100 år den åldersgrupp som rapporterar störst livskvalitet! (Hagberg & Nordbeck 2000) Deras förmåga att göra sig själva rättvisa, finna en mening i livet och göra det bästa av situationen, har inte bara gjort dem extremt gamla, den har även gett dem ett bra liv. Genom de stora framstegen inom medicinen är gruppen över 100 år den åldersgrupp som ökar snabbast i vår befolkning. Det är naturligtvis mycket glädjande att de sista åren i ett extremt långt liv kan präglas av livskvalitet och välbefinnande.

Å andra sidan kan både kropp och själ slitas ut redan i tidig ålder. Enligt en undersökning gjord av Bo Hagberg 2002 är förtidspensionärer den grupp i vårt land som mår sämst. Deras liv kan beskrivas som en enda lång exponering för olika former av skadlig stress, som tillsammans blir mer än de kan klara av. Deras personligheter kännetecknas av destruktiva drag som lågt självförtroende, aggressionshämning, depressivitet, isolering, regression och brist på ord för att uttrycka djupa känslor. Deras livsberättelser handlar om återkommande kriser och trauman med början redan i barndomen. De fysiska och psykiska symtomen stämmer bra med det tillstånd som ibland kallas utbrändhet. Både livet de levt och den aktuella livskvaliteten är sämre än för jämförbara grupper. Att allt detta sammantaget leder till förslitning och förtidigt åldrande är lätt att förstå. Varken kroppen eller själen kan ta hur mycket stryk som helst.

Somliga kan vara utslitna redan innan de uppnått pensionsåldern. Andra kan vara över hundra år och fortfarande må bra. Det finns alltså bevis för att stark och långvarig stress sliter på kroppen och får den att åldras snabbare. Hur detta hänger ihop med kortisol och andra stressrelaterade kemikalier i kroppen, förklaras i kapitlet om stress och utbrändhet.

Ett sätt att beskriva skillnader i åldrande är alltså att ett liv med hög stress ger ett slitage, som när man blir äldre leder till skador, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Detta samband mellan kropp och själ kallas psykosomatik eller psykoneuroimmunologi.

På senare år har man börjat uppmärksamma den positiva sidan av sambandet mellan kropp och själ. Tidigare har man mest utgått från hur sjukdomar uppkommer, detta kallas ett patogent perspektiv. Motsatsen är ett salutogent perspektiv, att se hur positiva faktorer både kan skapa frånvaro av sjukdomar och få en att må bättre än bra. Om man fokuserar på salutogena faktorer öppnas alltså stora möjligheter.

Meditation har marknadsförts som ett sätt att via sambandet mellan kropp och själ motverka det biologiska åldrandet. Under 1970-talet var TM oerhört populärt och det gjordes många undersökningar, som tycktes bekräfta att metoden fungerade. 1977 gav Socialstyrelsen i uppdrag åt psykiatriprofessorn Jan-Otto Ottoson att utvärdera ”Collected Papers vol 1” (1976), TM-rörelsens samlade dokumentation. Han kom fram till att de ingående 101 undersökningarna hade så låg kvalitet, att man inte kunde dra några slutsatser. De samlade undersökningarna bevisade alltså varken att meditationen fungerade eller att den inte fungerade.

Vad visar dagens undersökningar? En metastudie av undersökningar, där man testade meditation som ett sätt att sänka blodtrycket, publicerades 2005 i American Journal of Cardiology. 202 personer med diagnosen högt blodtryck och genomsnittsåldern 72 år deltog i undersökningarna. Försökspersonerna fick lära sig TM, medan kontrollgrupperna lärde sig olika avslappningstekniker. Personerna följdes upp under en period, som varade mellan 8 och 19 år. Två studier tydde på att meditationen kraftigt sänkte blodtrycket. En studie visade att de som mediterade sänkte risken att dö med 23 procent, risken att dö i hjärt-kärlsjukdomar med 30 procent och risken att dö i cancer med 49 procent.

Vi vet idag att negativ stress ökar risken för sjukdom, att kropp och själ hänger ihop. Det kanske är rimligt att risken för sjukdom minskar, om vi kan minska den negativa stressen genom mentala tekniker. Meditation är dock sämre undersökt än tex motion och rekommenderas därför inte på samma sätt. Möjligen kan meditationen även ha en indirekt effekt, genom att meditatören blir mer intresserad av hälsa och tex slutar röka eller blir vegetarian.

Mentalt och andligt kan åldrandet innebära förbättringar. Det vi råkar ut för på vår resa genom livet kan ge nyinlärning, ökad kunskap och erfarenhet, i förlängningen både mognad och visdom. Då finns det en möjlighet att ålderdomen kan bli den bästa tiden av livet. Även om kroppen inte är lika stark som när man var 20, så kan livskvaliteten och välbefinnandet vara högre.

Somliga forskare talar om den funktionella åldern som intressantare än den kronologiska. Vid samma kronologiska ålder kan olika individer verka olika gamla, ha varierande funktionell ålder. Den funktionella åldern bygger till en del på hur kroppen fungerar. Detta kan mätas tex som hur fort man kan gå eller resa sig från en stol, hur bra man är på att öppna skruvlock osv. Även biologiska tester som tex visar hudens elasticitet kan användas. Ett känt självtest visar hur fort huden på handens översida återtar sin form om man drar ut den. (Det går att fuska genom att under bråkdelen av en sekund spänna handens muskler, så tro inte på alla som visar hur bra deras anti-åldrandeprodukter fungerar.) Den fysiska formen är inte allt. Lika viktiga faktorer är intelligensen, minnet, tankeförmågan och den sociala förmågan. Alla dessa
faktorer tillsammans kan användas för att bestämma den funktionella åldern.

Om man fokuserar på den funktionella åldern uppstår intressanta möjligheter. Det blir faktiskt möjligt att bromsa, stoppa och tom vända åldrandeprocessen! Genom sambandet mellan kropp och själ kan man åstadkomma detta bara genom att ändra sitt sätt att se på sig själv och problemen man möter.

När vi blir visare med åren kan vi tillägna oss en livsåskådning, som hjälper oss att motverka åldrandets negativa effekter. Åldrandets positiva effekter, i form av mognad, visdom och förnöjsamhet, får vi på köpet.

Åldrandets psykologi behöver alltså inte vara en alltigenom deprimerande vetenskap, som bara handlar om hur kropp och själ vissnar ner och allt blir sämre. Dagens pigga åldringar har visat att åldrandet i själva verket kan innebära personlig utveckling och möjligheter att få ett bra liv.

PSYKOLOGER PÅ JAKT EFTER UNGDOMENS KÄLLA
Även psykologer drömmer om långt liv och evig ungdom. Därför är det inte så överraskande att det gjorts en hel del studier på folk som blivit riktigt gamla, eller lyckats hålla sig friska och ungdomliga långt upp i åren. Har dessa personer några knep, som vi andra kan lära oss?

Världens äldsta människa var fransyskan Madame Jeanne Calment, som dog 1997 vid en ålder av 123 år. Många har undrat hur en så seglivad människa tänkte och levde. Hon var humoristisk, tog dagen som den kom, klagade aldrig, levde bekvämt och arbetade inte särskilt hårt. Hon reste, spelade tennis, åkte skridskor, promenerade i naturen och ägnade sig åt konstnärlig verksamhet. Hon var alltså en självständig, resursstark och orädd person, som var aktiv och levde ett gott liv.

En sådan fallstudie har dock inget vetenskapligt värde. Därför har man gjort en del undersökningar av lite större grupper, som uppnått hög ålder. Slutsatsen är att det finns många vägar och att alla som uppnår hög ålder gör detta på sitt eget sätt. Kanske är hemligheten att ta vara på sina unika förutsättningar och, med tanke på möjligheterna i omgivningen, göra sig själv rättvisa.

Intresset för vilka egenskaper eller beteenden, som gör att vi lever länge och får ett gott åldrande, har alltid varit stort. Förr fanns det kringresande personer, som hävdade att de var flera hundra år och att de hade ett hemligt preparat att tacka för detta. Analys av ett sådant preparat visade att det framförallt var svagt laxerande. Om magen mår bra mår hela människan bra, kan man få höra, men analysen var ändå en västgötaklimax. Förr var det enklare att ljuga om sin ålder, ett sent exempel är de yoghurtätande sovjetmedborgarna, som påstods vara långt över hundra år.

Psykologerna är mer intresserade av vilken livsstil och vilket sätt att tänka och hantera stress, som är kopplat till gott åldrande. De undersökningar som gjorts tyder på att aktivitet, glatt humör, anpassningsförmåga och förmåga att upprätthålla sociala nätverk är kopplade till livslängden.

Aktivitet och en utåtriktad läggning tycks öka chansen att leva länge. Den som intresserar och engagerar sig för saker utanför sig själv, lever längre. Det finns skillnader mellan män och kvinnor: För män är det viktigare med prestationer, arbete och ekonomi. För kvinnor som grupp är det viktigare med relationer, oberoende och anpassningsförmåga. Detta kan säga mer om könsrollerna i vårt samhälle än om medfödda skillnader.

När det gäller vad som krävs för att de extra åren ska bli bra, har det också gjorts en del forskning. Anpassningsförmåga, coping (förmåga att hantera stress), hälsorelaterat beteende och kapaciteten när det gäller tänkande tycks ha betydelse. Troligen är det alltså viktigt att tex söka läkare om man blir sjuk och på andra sätt kunna hantera de hot och risker som hänger ihop med åldrandet. Generellt är en aktiv, problemlösande strategi bättre än en passiv, undvikande.

En undersökning av hundraåringar (Bo Hagberg mfl 2001) visade att de hade en del gemensamma drag: De var känslomässigt stabila, socialt välfungerande, inte särskilt ängsliga, hade lätt att samarbeta, var öppna för idéer och kunde ta kritik. Några förvanskade bilden av verkligheten i ganska hög grad, men man kan tänka sig att detta var ett sätt att göra livet mer uthärdligt.

Motsatsen bör vara en känslomässigt labil, socialt isolerad, ängslig person som är rigid, oflexibel och har svårt att samarbeta, ta kritik och ta in nya idéer. Detta kanske kan sammanfattas som en person med dålig anpassningsförmåga. Det verkar ganska troligt att den som är bra på att anpassa sig till ålderdomens förändringar mår bättre och har större chanser att få ett långt liv.

Att känna sig ensam är ett hot mot välmående på äldre dagar. Risken att få sådana känslor ökar om man är inåtvänd och blyg, har dåligt självförtroende eller lider av ångest och depression. En undersökning visar att ensamma människor inte är tråkigare eller otrevligare än andra, de är bara mer deprimerade. Tyvärr kan detta leda till en ond cirkel, eftersom man drar sig undan, blir isolerad och mår ännu sämre, när man är deprimerad. Insatser för att bryta isolering och behandla depression hos äldre är därför viktiga.

Den moderna kunskapen om åldrandets psykologi ger oss inget mirakelmedel, men ändå något av ett recept för långt liv och bra hälsa. Om man vill leva länge och få en bra ålderdom ska man troligen försöka hålla sig aktiv och träffa folk. När man möter olika problem ska man söka hjälp och stöd, för att kunna lösa problemen, eller försöka hitta ett sätt att anpassa sig till den nya situationen.

Mycket är ändå tur eller otur. Även den som gör allt rätt kan råka ut för mental funktionsnedsättning efter en stroke. Man kan även oförskyllt drabbas indirekt av anhörigas sjukdom, åldrande och död. Som alltid handlar hälsobudskapet därför inte om att man mår som man förtjänar, utan om att det finns hopp - och att man kan förbättra sina odds.

SLUT CITAT

Tankar från mitt fönster

Tack alla som har stöttat mig, såväl mina närmaste som vänner, bloggvänner och den fantastiska personalen på Karolinska sjukhuset.

Minns du livet?

Tulpaner från älskade äldsta dottern

Musik till tröst

Maskrosbarns definition

Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten. Asfaltsblomma är en synonym till maskrosbarn.

Ändå en glädje

Bloggpaus p.g.a. cytostatikabehandling

Min skyddsängel ger mig styrka

Förtryck av pensionärer och ungdomar! - Reinfeldt har slagit till!

En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna - Tema barndomsupplevelser

Sessan poserar vid frukosten

-10º , ljus himmel, körträning

Måndag morgon

Dagsformen inget vidare, bokläsning och födelsedagskalas ikväll

På väg till Öppen onsdag i Edsbergskyrkan

Leka med elden av August Strindberg

Att leva i nuet, kommentarer och citat av Eckard Tolle

Min bokhög

Fixa din blogspot

Efter någon timmes mixtrande funkar det att kommentera

Det går inte att kommentera

Utlottningen av pocketböckerna klar!

Vad gör jag en sån här blöt och grå dag?

Påminnelse om min tävling

Tematrio - Barndomsskildringar

Eldvittnet av Lars Kepler

Välkomna nya följare!

Ikväll passerade bloggen siffran 10 000. Det är många som läst mina nedplitade rader!

Utlottning av bokpaket - fyra pocketböcker

Ord om glömska, lutfisk och ett nytt år

Mellandagar

Nat King Cole sjunger "Chestnuts rosting on an open fire"

Rapport från julen 2011

Nu tar jag paus över jul åtminstone!

Bokresan Jorden Runt 3 - December

Bokresan Jorden Runt 3, Afrika

Efter storm kom sol och snö

Ett smakprov från Michael Bublés julskiva

Andra advent

Kattens dag

Sista anhalten på Bokresan Jorden runt November

Rödvinstoddy mot min förkylningsbacill

Basar i Edsbergskyrkan, Sollentuna den 26 nov kl 11.00--14.00

Telefonförsäljning nej tack!

Bokresan jorden runt (3) - Afrika

En ny ålderstrappa (tecknad av Cecilia Torudd)

Dimman har lättat

Höstpromenad och nya skor

Sandvikenfallet - Föräldrar måste sätta tydliga gränser gentemot sina barn

Kyrkomusik och tioårskalas

Allhelgonaafton

Birkaflickan på Historiska muséet

Äntligen klar hos tandläkaren!

Papandreo sitter kvar

Papandreo avgår?

Bokresan Jorden Runt (3) - Nordamerika

Karin Thunbergs kolumn lördag 29 oktober

Benny Anderssons orkester med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och Kalle

Odd Nerdrum på Edsviks konsthall

När jag försöker hålla ordning försvinner det saker - just nu två böcker!

Nu börjar det bli kallt för fåglarna

Bloggtorka och bokläsning

Steve Jobs

Äppelpaj med nötfyllning - mums!

Gör så här1. Sätt ugnen på200 grader.

Tomas Tranströmer

Jäntelagen i motsats till Jantelagen

Vilken dag! Akupunktur och tandutdragning .

Akut tandläkarbesök

Coccygodyni + besök i city

Tandläkarbesök enligt Berglin i SvD

Bokresan Jorden Runt 3 - Sydamerika

"När kvällen kommer får den late ..."

Åldrandets psykologi

Gör så här
1. Sätt ugnen på200 grader.