Inlägg
Hmmmm?
Jag förstår ingenting! Hur kan det komma sig att någon är intresserad av att läsa i min blogg? Snart närmar sig bloggen 6000 sidvisningar. För fem månader startade jag Tankar från mitt fönster. Min tidigare bloggs namn var "Pantertanten". Jag har en känsla av att den var mer privat. Till slut blev jag trött på den och tyckte att den var rörig. Det tar ju tid att lära sig att få struktur på bloggen med layout, etiketter m.m. Jag har sparat Pantertantens inlägg för att kunna gå tillbaka och se hur skrivandet har varierats.
6000 visningar på fem månader. Om jag försöker räkna på siffrorna,
blir det ungefär 40 sidvisningar per dag.
Jag har skrivit 149 inlägg, det blir 0,99 i veckan, knappt 1 inlägg i veckan, så någon speciellt flitig bloggare är jag inte. Jag har fått 252 kommentarer - 1,8 kommentarer om dán. Antagligen har jag själv kommenterat minst lika många. Det är, som jag ser det, roligt att kommentera andras inlägg - det är ju på så sätt jag får kontakt. "Som man ropar i skogen får man svar". Jag tittar in på flera bloggar, men de som jag har mest kontakt med är ungefär tio personer. Så förutom mina fasta bloggkompisar har också andra sökt sig hit. Några sökord har varit:
borgen dansk TV-serie 68
tankar från mitt fönster 19
mal i garderoben 13
göran hansson 12
nalle puh citat 11
stilla veckan 10
dagens dikt 8
gerotranscendens 7
sjögrens syndrom blogg 6
Jag försöker vara ganska ärlig i mitt skrivande, men naturligtvis utelämnar jag sådant som är personligt. Jag skriver då jag får en idé, eller då en tanke dyker upp. Jag har många strängar på min lyra - alltför många tycker många i min omgivning, speciellt med tanke på min värk. Jag tror att jag tar igen den tid då jag bara arbetade. På grund av min tillfälliga orörlighet har jag mer och mer gått över till att dela med mig av mitt bokläsande. Tid är också det enda jag har gott om. Det är alltså ingen dagbok, den har jag nedskriven på stenografi. I en Wordmapp har jag också material till en bok - snart 300 sidor. Det är inte min avsikt att den ska bli utgiven utan det är ett mer historiskt dokument till barn och barnbarn.
Jag har alltid gillat bildhantering och layout. Programmet Excel var min specialitet på skolan. Trots att det här var på gymnasiet hade många elever ingen aning om formler, så jag gjorde ett "matteprogram" till dem i Excel. Jag tillverkade allt material till mina elever och hade alltid bilder och uppmuntrande pratbubblor på övningsuppgifter och prov.
Jag är inte riktigt nöjd med mitt språk. Att ha skrivit affärsbrev i 15 år och sedan undervisat i bland annat Svensk- och Engelsk Affärskommunikation har gjort mig avtrubbad och jag har aldrig skrivit mer vardagligt. Som barn av min tid har jag heller aldrig förstått vitsen med "skriv som du talar".
Till sist, stort tack till alla besökare, men framför allt bloggvänner för att ni orkar läsa mina inlägg. Jag vill inte vara utan de tankar vi delar med varandra.
