söndag 17 september 2017

Pakten, ny bok på läsplattan




Så här beskriver Bokus boken:

En thriller i sektmiljö, för läsare av »Gone Girl« och »Kvinnan på tåget«. Du kommer aldrig att se på äktenskapet på samma sätt igen ...

Nygifta Alice och Jake får ett märkligt erbjudande av en man de träffar på sitt bröllop: att de ska gå med i något han kallar Pakten. Målet för Pakten är tydligt: att hjälpa varandra till lyckliga livslånga äktenskap. Här finns personer från samhällets toppskikt, som delar allt men låtsas att de inte känner varandra om de råkas på stan.

Till en början verkar reglerna rimliga: Svara alltid i telefon när din partner ringer. Planera en gemensam resa minst en gång i kvartalet. Nämn aldrig Pakten för någon utomstående.

Alice och Jake sveps till en början med i gemenskapen och auran av framgång. Tills en av dem bryter mot en regel.

När det går upp för dem vad det är för slags kontrakt de har skrivit under, börjar deras nya liv att framstå som en ond dröm.

Pakten, liksom äktenskapet, är något man förbinder sig till på livstid. Och de andra paren är beredda att ta till vilka medel som helst för att helga målet.


torsdag 31 augusti 2017

Underbara augusti och min bokläsning

Jag hade sett fram mot augusti månad, en för mig skön månad då allergierna mot allt som växer avtar och trots att det är kyligare värmer solen. De regniga dagarna har jag ändå gått ut med regnkappan på men plötsligt har halva månaden gått. Sommaren före augusti har jag också haft det skönt med Qigong under äppelträden två gånger i veckan. Utflykter och mina dagliga promenader utan Pontus (sommarlov) men med mina pumpstavar och kaffetermos i ryggsäcken! Hoppas nu på brittsommar i september! 

Åergår till det som bloggen egentligen handlar om; min bokläsning. Det växte ett träd i Brooklyn var en underbar bok.  Tyvärr fanns inte del 2 av Det växte ett träd i Brooklynn inne på biblioteket. Får se om jag och K köper den. 



Jag ger boken 5 p /5 p 



Skoningslös och oförglömlig

En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.En av årets bästa böcker enligtThe New York Times * The Washington Post * The Wall Street Journal * NPR * Vanity Fair * Vogue * Minneapolis Star Tribune * St. Louis Post-Dispatch * The Guardian * O, The Oprah Magazine * Slate * Newsday * Buzzfeed * The Economist * Newsweek * People * Kansas City Star * Shelf Awareness * Time Out New York * Huffington Post * Book Riot * Refinery29 * Bookpage * Publishers Weekly * Kirkus

fredag 25 augusti 2017

Möten med människor


Efter min pensionering flyttade jag  från en liten stad i Västmanland till Sollentuna, en förort till Stockholm. Närmare bestämt till Edsberg, som det skrivits mycket om i massmedia på grund av skjutningar, bilbränder och annat. Det är 10 år sedan jag kom hit och det har förändrats och blivit mångkulturellt. Vi har nu många utlandsfödda i omgivningen. Många pensionärer klagar, men själv tycker jag att de i stort sett tillför oss mycket positivt.

Spontana möten: 
Exempel 1. Nyss hemkommen efter hundpromenaden delade jag hiss med en ung man som alltid ser glad ut och säger hej. Jag tryckte på min vån 5 och på hans 7. Kommer du ihåg det? Sedan: "har du haft en bra dag?" Efter en lång arbetsdag orkade han bjuda på sig själv. Detta korta samtal i hissen kändes bra. Jämför med mina 23 år i den lilla västmanländska staden, där man sällan hälsade, även om man möttes dagligen. 

Tidigare  möten idag:
Exempel 2. Tre utrikesfödda ungdomar kom från skolan, de hade missat bussen och frågade om de fick klappa hunden. De skrattade och konstaterade: "du har bruna ögon som vi". De pratade om skolan och annat och då de gick sa de: "ha en bra dag". Friska, unga, men säkert traumatiserade ungdomar som kommer att bli en tillgång i Sverige. 

Exempel 3: Hissen upp på hemvägen: en stolt utrikesfödd pappa som visade upp sin 10 dagar gamla dotter. Han var som ett solsken hela han. 

Till sist ett möte tidigt i morse, första hundpasset. Man kan inte tro att jag gör annat än pratar med folk, men det är spontana möten som rör sig om några minuter. Går ju ut med hunden 4 gånger om dagen. En hantverkare, född i Sverige, står utanför med sin bil och lastar in verktyg. Han frågar om han får hälsa på hunden. Ja, du kan försöka, säger jag. De senaste dagarna har vovven väjt undan för två damer, gömt sig bakom min rygg, ett helt nytt beteende hos honom. Mannen hade haft hundar och sa: "det kan vara att de närmat sig honom för bryskt". Eller också är han i hundens "spökålder", en utvecklingsfas i unghundens ålder. Efter att han berättat om hur han tar hand om sin sjuka mormor på helgerna kände jag mig så rörd och hela dagen har jag haft den här lyckokänslan. Vilka människor det finns, om man vågar närma sig dem. 

Kajsastina

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Jag brukar inte läsa artiklar med spoilers om böcker, men gjorde det nu på grund av att den här boken, "Ett litet liv", har  omtalats mycket. Otäck? Bra? Oförglömlig? Handlar om sjukdom, självskadebeteende, övergrepp, men också om djup vänskap och mänskliga relationer.

Författaren själv vill att boken ska ställa fler frågor än svar; bland annat "Är livet verkligen alltid värt att leva?"

Förf Hanya Yanagihara

Hade boken på min läsplatta. Skulle jag läsa den? Dotter sa: "ge den en chans"! Efter tre dagars läsning, 301 sidor (på plattan 677 s), tycker jag att boken är fascinerande och mycket bra. Jag kommer att ha tid att läsa i helgen då vår hund är med sin matte i helgen.

Jag skriver ingen egen bedömning men ska kanske inte läsas av en person med självskadebeteende eller andra psykiska problem.


/Kajsastina

fredag 21 juli 2017

En dag då jag tog mig vatten över huvudet...




Avslutade den här kvällen, mycket nöjd, men mycket trött! På förmiddagen promenad till Qigongen i Edsbergsparken. En ljuvligt blå himmel med några vita molntussar syntes då jag kikade genom ögonen, som egentligen ska vara stängda under övningarna. Jag hämtade verkligen in kraft från naturen. Satt med en annan tant i gruppen och drack medtaget kaffe efteråt.Vi promenerade hem och jag hade tänkt vara hemma några timmar, men då ringer dottern y. Hon skulle till Sollentuna centrum och jag följde med för att förkorta armbandet till fina klockan jag fått. Därefter, hör och häpna, skulle vi till IKEA, Barkarby. Tyckte det var bäst att åka då jag fick skjuts, men på väg mot kassan kände jag mig svajig och törstig. AC:n var trasig i bilen så det var mycket varmt både där och på IKEA. Jag var inte direkt illamående, men kände mig  tillfälligt utmattad Att jag aldrig lär mig! Orkar inte längre göra tre saker samma dag, knappt två, men då ska jag vara hemma några timmar emellan. OK! Fick mycket uträttat och jag lär inte besöka IKEA på några år! Köpte ny pressbryggare till kaffet, osthyvel, kniv och div andra småsaker från köksavdelningen.

Kajsastina