Inlägg
Aktualiserar funderingar om åldrande. Se tidigare inlägg genom att klicka på länkarna. Den första är kort, den andra innehåller en lång artikel, mycket läsvärd.
Inlägg 1
Inlägg 2
Efter ett telefonsamtal med en väninna förra veckans påmindes jag om tankar om åldrandet. Astrid Lindgren berättade att hon och hennes syster ofta i telefonsamtal talade om döden, döden. Vi lever alla ett andetag från döden. Min väninna, som fyller 80 år i november har inte möjlighet att läsa det här, men jag tar hennes ord som exempel, för det är flera vänner som uttrycker samma sak nämligen: "Jag vill inte fylla år, dvs 80". Jag fyller också 80 i april, men har aldrig tänkt så mycket på min ålder. Jag har haft en del sjukdomar, bl a cancer för åtta år sedan. och tycker jag har fått leva några år extra. Märker att jag mer och mer drar mig undan stora folksamlingar. Ofta föredrar jag att läsa böcker framför att träffa vissa människor som babblar på om sjukdomar och svårigheter att få kontakt med sin Vårdcentral och hur de jagar runt efter billiga priser på mat m.m. I alla fall svarade jag väninnan och andra som suckar över åldern. "Du vill nog ändå fylla år, om du tänker på vad alternativet är". Har ju levt ensam länge och tycker faktiskt fortfarande om det. I 20 år arbetade jag som lärare och var omgiven av människor: elever och kollegor från morgon till sen eftermiddag. Utan en chans att tänka och reflektera över viktiga frågor. Kanske det är en anledning till att jag klarar av ensamheten så bra.I skolan hände det ofta att jag fick välja mellan att gå på toa, äta eller att plocka i ordning för nästa lektion. Jag var ibland tvungen att kasta i mig något ätbart då jag var på toan. Enda stället där jag fick vara ensam och ha en stunds tystnad omkring mig.
Augusti är min bästa månad då jag i år känner att både den fysiska och själsliga kraften försiktigt börjar återvända.
Igår fick jag lust att köpa en tidning och det blev Tara. Trots min ålder tilltalar den mig mer än tidningen M, där alla äldre har gott om pengar och spelar golf!!! I Tara skrev Maggan Hägglund om hösten och sin mognad: "Det tog många år innan jag hittade den. Platsen där jag är hos mig själv".
Hon citerar ur Kerstin Ekmans bok "Knivkastarens kvinna".
Varje människa måste hitta en punkt där hon är hos sig själv. Varje människa om inte vill skäras sönder av världen måste hitta den punkten, där hon inte kan angripas, grytet under bröstbenet eller en bit öken inuti det egna hjärtat".
Jag tycker hon beskriver ett transcendentalt tillstånd, en mognad som det är ett fåtal människor som uppnår.
Kajsastina
