Jag läst för några månader sedan den här boken. Den handlar om en palestinsk kvinna som överlever ett försök till hedersmord. Hon blev levande bränd, på order av sin pappa och mamma. Boken är självbiografisk och mycket skrämmande, men man kan inte lägga boken ifrån sig boken och den lever kvar i minnet efteråt.
Så här börjar första kapitlet:
"Jag är flicka, och en flicka bör gå med raska steg och ansiktet vänt ner mot marken, som om hon räknade stegen. Hennes blick må inte lyftas, inte förirra sig åt höger eller vänster på sin väg, för ifall hennes ögon skulle möta en mans, då skulle hela byn behandla henne somen charmuta, en lösaktig kvinna."
Varje år drabbas över 5 000 kvinnor i världen av hedersmord. Souad är en av de få som överlevt och kan vittna. Hon föddes i en by på Västbanken i slutet av 1950-talet. Hon fick lära sig att en flicka inte hade något värde. Syskonen behandlades som djur. Den enda fysiska kontakt de hade med föräldrarna var när de slog barnen.
För föräldrarna är det en oerhörd skam med en gravid, ogift dotter. Souad hör själv hur de avkunnar hennes dödsdom - hennes svåger får i uppgift att "ta hand om henne".
Han häller bensin över henne och tänder på. Souads död skulle återupprätta faderns heder.
Men hon överlever, nätt och jämnt. Genom en hjälparbetare förs hon från det lokala sjukhuset till Schweiz, där ett helt nytt liv börjar.
Han häller bensin över henne och tänder på. Souads död skulle återupprätta faderns heder.
Men hon överlever, nätt och jämnt. Genom en hjälparbetare förs hon från det lokala sjukhuset till Schweiz, där ett helt nytt liv börjar.