Lördag den 3 oktober med promenad i solen, läsning och stickning

Kom nyss in från dagens promenad i solen. Igår läste jag ut Flickan som vandrade i öknen och då var kl 1.00 på natten. Sen frukost idag, men vad gör det?  Jag hann ändå gå ut i solen på promenad. 

Nu har jag missat att skriva en del bedömningar/recensioner på de böcker jag läst. Tänker börja med den senaste boken som jag minns bäst. Jag skyller på glaskroppsavlossningen, vars symptom har minskat. De svarta flugorna har blivit mindre och jag har fortfarande bra syn på ögat, trots flugskiten. Det kunde alltså vara värre! Det kan det alltid! Man har det som man tar det, en devis som tål att upprepas. Antecknar (på stenografi) i block då jag läser, men det är svårt att minnas tankarna och känslan som jag hade under läsningen. Metoden är kanske inte så bra, men jag skriver mest för min egen skull för att kunna gå tillbaka och kolla senare. Kan det sedan inspirera någon till läsning är det inte fel. 

Måste, som alla andra också laga mat, städa, men det går på rutin och det är ingenting jag skriver om numera.  Ä dottern kommer över idag eller i morgon, så på hemvägen köpte jag köpte litet gott bröd till kaffet. Jag har ju frysen full med mat från mathem.se och köpte bara Kefir idag. 

BÖRJAR NU MED DEN HÄR BOKEN 

OCH

fortsätter sticka klart raggsockarna till kyrkans basar i december. Jag hinner nog sticka ett par till.

TV: n har inga program som passar mig. Alla dessa lekprogram för vuxna är pest.  Om det är en bra film, börjar den så sent. Som tur är, kan jag välja en film på Netflix istället, om jag blir för trött på att läsa. Då kan jag sticka samtidigt. 

Önskar alla en Trevlig helg! 

/Kajsastina

OKTOBER

Bilden lånad från http://astrobloggen.damernasvarld.se/2014/10/12/vecka-42-horoskop/

Brittsommars

skira solflor

omfamnar

höstgrönskas

blida sötma

Flyttfågelflytten

förbi

Älgöde

prövas

Vindrikt 

våtväder

väntas

- Ingemar Flodén -

http://www.varmlandslitteratur.se/manadensdikt.htm

Vila - besök av "Sjögren"!

Sjögren (vä länk till sidan om det) kom på besök igår, han smög sig på mig, först med

muskelsvaghet, sedan molvärk i nacken, ryggen armarna och stark smärta i händerna. Har inte behövt använda handledsortoser på minst 5 mån men i morse plockade jag fram dem för att avlasta lederna i händerna då jag skulle sköta mina morgonbestyr. Åratals användning av tangentbordet är en av orsakerna till besvären. (Jag brukar skoja då folk undrar vad jag har gjort med mina händer: "jag har suttit vid ett tangentbord i 60 år! Var en av de snabbaste sekreterarna som kunde touch-metoden på dåv ASEA.) Under tiden som lärare i 20 år satt jag mycket vid datorn och författade material till undervisningen.  Nu blir det vila, vila och läsa och läsa. 

/Kajsastina

Min bokhög på nattduksbordet september-oktober 2015

Lägger in en bild på min aktuella bokhög. Ordningsföljden är inte given, men just nu läser jag Flickan som vandrade i öknen av Vénus Khoury-Ghata. En underbar författare som inte behöver 800 sidor utan kan kondensera berättelsen. (Kul att just ordet kondensera används i boksammanhang. Ingrid påpekade det, men jag har hittat fler. Undrar vad det är för fel på ordet komprimera?) Sidantalet är 52 och hennes bok Sju stenar till den otrogna hustrun är på 186 sidor. Det här är inte en bok som man hastar igenom utan jag njuter av varenda ord och mening. Inom parentes kan jag berätta att boken är tillägnad författaren Torgny Lindgren. (Han är en favorit!) Hans roman Hummelhonung inspirerade Khory-Ghata att skriva denna berättelse. 

Jag har läst de flesta av Torgny Lindgrens böcker. Det finns ingenting nedtecknat i min blogg, då den successivt omvandlades och blev en bokblogg, ca 70%. Nåväl, bok nummer 2 i läsningen blir den bok som jag skall läsa tillsammans med Kulturkollo läser på FB,  Stenarna skola ropa av Ruth Rendell. Start den 4 okt. Jag har av någon anledning - vill kanske inte slösa tid på skräpböcker - slutat läsa deckare, åtminstone svenska. Då jag var in på bibblan låg en bok framme av samma författare, the Saint Zita Society. Därför hamnade den i högen. De flesta böcker söker jag på bibliotekets hemsida och reserverar . 

Kan knappt tro att det är den 28 september med den underbara brittsommardag vi haft idag.  Verkligen njutbart! Klockan  ½ 5 gick jag dagens stavgång innan middagen. Nu ska jag koka lingon som jag köpte på förmiddagen. 

/Kajsastina

Himlakroppar av Eleanor Catton

Titel: Himlakroppar

Förlag: Brombergs förlag 

Antal sidor: 1113
Eleanor Catton

Jag fick läsa många sidor i boken innan jag fick något grepp om den, närmare bestämt knappt 300 sidor. Jag kan säga att den här berättelsen kräver en hel del av läsaren. Inte bara för att den är på över tusen sidor. Persongalleriet tar en bra tid att ta till sig. Författarinnan har inte gjort det lätt för sig eller för läsaren. Jag ska ändå fatta mig kort i min amatörmässiga bedömning. 

Walter Moody, 28 år, anländer helt ensam för att söka lyckan som guldgrävare under guldruschen på den nyzeeländska västkusten. Staden heter Hokitika - "en gyllene stad som nyligen byggts upp mellan djungeln och havet i den sydligaste kanten av den ociviliserade världen". Vi får så småningom veta att händelserna tycks styras av himlakropparna. 

Efter 390 sidor in i boken Himlakroppar  berättar Catton i en tillbakablick hur Walter Moody anländer till Nya Zealand med en postbåt. Här ser han upp på himlen och märker att stjärnbilderna inte liknar dem han är van vid. Han letar vidare och finner Orion,"upp och ner och med polkogret under sig och svärdet hängande uppåt från bältet. Jag finner ett nöje i att läsa om det här, men något sammanhang är till en början svår att finna, men det tar sig. 

Året är nu 1866 och Walter Moody har seglat över jorden och ska nu söka lyckan som guldgrävare. Här finns många av den tidens män som ville skapa sig ett nytt liv. Han finner vid ankomsten alla sorters samhällsklasser: Guldsmeder, präster, bankmän och opiumhandlare.

Första kvällen i staden på sitt hotell möter han män som just har haft ett hemligt rådslag i rökrummet - mötet avbröts då han kom in. Ett hemligt sällskap med tolv män lägger fram händelser som kommit fram. Stadens rikaste man har försvunnit, en eremit har påträffats död i sitt hus tillsammans med en gigantisk förmögenhet, en prostituerad har hittats förgiftad vid vägkanten. Ett skepp har seglat ut mitt i natten och en stor mängd guld har upptäckts i en klänning. 

Alla dessa brokiga människogestalter - den kinesiske guldvaskarfen Sook, sierskan Lydia Wells och hallicken Mannering. Berättelsen växlar mellan de olika männen, dessa tolv män det hemliga sällskapet hör samman med de tolv astrologiska stjärntecknen. 

Under romanens fortsättning övergår det från att vara en utredning av  brottet till en kärlekshistoria mellan två älskande som sedan skiljs åt. Romanen har ingen lösning och är en berättelse, men en bra sådan. 

Jag saknar ändå värme mellan personerna eller en sorts nerv. Den röda tråden är väl himlakropparna; det är ändå en mycket fascinerande och spännande berättelse. Trots sidantalet är den lättläst och jag hade inte bråttom då jag läste. Språket fungerar utmärkt och jag kan rekommendera den. 

Min bedömning: ✩✩✩✩✩  3,5/5

En smakebit på søndag - Flickan som vandrade i öknen av Vénus Khoury-Ghata

Idag är det söndag och veckan har flugit förbi. På söndag kan den som vill lämna ett smakprov ur den bok man just då läser. Marie administrerar våra inlägg på sin blogg Flukten fra Virkeligheten. Enda regeln: No spoilers. Klicka på länken till Maries blogg för att läsa fler smakeprov ur andra böcker. 

Författarinnan Vénus Khoury-Ghata är född 1937 i Beirut men har bott i Paris de senaste 40 åren och hon skriver på franska. Hon har tilldelats många priser för sina romaner och diktsamlingar. Jag läste för några år sedan Sju stenar till den otrogna hustrun. Igår började jag läsa Flickan som vandrade i öknen. Mitt smakprov kommer från sid 39: 

Sköldpaddan säger att hon inte har någon aptit, jag som trodde att hon skulle kasta sig över sylten som en gräshoppa över ett majsfält. Sylten som vi gjorde på hennes initiativ av frukt som hon själv plockade och kärnade ur och som vi kokade med en massa dyrbart socker. Sköldpaddan  ber om soppan hon ratade förut och om brödet som hon smulade sönder utan misskund. Hon tuggar, sväljer, tackar otaliga gånger. Sköldpaddan vill kyssa min hand men jag är ju inte påven så jag drar den åt mig i all ödmjukhet. Nu gråter hon av självömkan och av tacksamhet mot mig som hon anser räddade livet på henne. Med munnen full av bröd säger hon att jag är hennes riktiga mor och att Saint-Gilles har bett henne att framföra ett viktigt budskap. När han uppenbarade sig för henne talade han om ett ofullbordat manuskript som till varje pris måste publiceras. Men ... "Men...", upprepar jag i samma ton. "Men han sa inte var det finns."