Inlägg
Titel:
En egen strand
Norstedts förlag
Antal sidor: 270
Första meningen:
Solen vräker sig ned från en obarmhärtig himmel.
Bokus introduktion
Hanna och Judit är systrar, men arbete och familjeliv har gjort sitt. De är utarbetade, nednötta till varpen, dränerade på kraft. De måste göra något för att rädda sig, för att inte gå under. De säljer allt och ger sig av till Söderhavet. Med Egen strand har den prisade författaren Aino Trosell skrivit en roman om flyktdrömmar, fast man redan har flytt. Om konstens och kärlekens janusansikten. Om att gå sönder, och att ändå gömma sin dröm.
Två systrar i medelåldern ger sig iväg till en obebodd ö i Indiska Oceanien. De har tillsammans tagit beslutet att i ett år leva långt borta från allt och alla och inte heller ha tillgång till mobil eller Internet. Här finns ingen bekvämlighet och för att få färskvatten måste de paddla till en ö och hämta det. En liten handelsbod där förser dem med livets nödtorft. Hanna är socialsekreterare och tvåbarnsmamma och har drabbats av utmattningssyndrom. Judit är också slutkörd då hon mist sitt arbete och fått avgångsvederlag.
Till en början tycker de att de hamnat i ett paradis. De bor i var sitt tält, men gör allt övrigt tillsammans. Här infinner sig en outtalad oro när de sitter tysta tillsammans. Berättaren är växelvis Hanna och Judit och de börjar undra om de verkligen känner sin syster. Judit, som är storasyster, är den beskyddande och oroar sig för att Hanna ska bryta ihop som hon gjorde hemma.
Till slut kommer det upp händelser till ytan och det som de lämnat bakom sig hinner ikapp dem. Det är en vacker berättelse, trots allvaret. Det handlar här om att fly eller att gå sönder som människa. Den är lättläst och har inte något egentligt slut, eller?
Jag ger boken en Fyra av Fem
✩ ✩ ✩ ✩ ✩
Kajsastina
