Prästgårdspepparkakor i repris

(ca 300 st)

Enligt önskemål lägger jag in mitt gamla recept på goda, lättbakade pepparkakor.

1 hg smör

3 dl tjock grädde (vispad)

3 dl sirap

2 ½ dl brun farin

2 ½ dl strösocker

2 strukna msk kanel

¼ msk malda kryddnejlikor

1 knivsudd kryddpeppar

1 finskuret pomeransskal

8 finstötta kardemummakärnor

2 - 2 ½ l vetemjöl

2 msk bikarbonat

Låt smöret ligga framme i värmen så att det blir smidigt. Rör det kraftigt och blanda i grädden som vispats till hårt skum. Tillsätt socker, sirap, farin och kryddor. Rör smeten kraftigt 15-20 min. Blanda ut bikarbonaten i en del av mjölet och tillsätt det. Tillsätt bara så mycket av mjölet att det blir en lagom fast deg. Spara resten av mjölet till utbakningen. Låt degen stå över natten i kylskåp eller längre. Grädda ett prov. Är provet fint, kavlas degen ut tunt och tas ut med mått. Flyter pepparkakorna ut, tillsätts ytterligare mjöl. Grädda pepparkakorna i god ugnsvärme. (beroende på vad du har för sorts ugn). Låt dem kallna på plåten. Förvara pepparkakorna svalt i burk med tättslutande lock.

---

En dimmig dag och en cirkulerande virus ...

En konstig virus cirkulerar i bekantskapskretsen. Några har känt sig konstiga i huvudet i flera veckor och några har frusit i några dagar och haft muskelvärk. Själv fick jag i förrgår på eftermiddagen frossa och byltade på mig fleeceunderställ och raggsockar. Hade på förmiddagen varit på körsången och sittgympan. Tänkte att det var fel på termostaten i lägenheten, men framåt 19-tiden förstod jag att det inte var så utan lade mig i sängen med värmedyna och ovanpå två fleecefiltar hamnade persianpälsen, vilken bara används vid svår frossa. Ingen middag, laddade upp med termos med té och en stor kanna vatten inom räckhåll. Värme, Alvedon och den positiva tanken "det går över" gjorde att jag dåsade till. Vaknade vid 3-tiden och kände mig helt frisk och dessutom pigg. Gick upp och drack té och rostat bröd och började läsa Mons Kallentofts bok Den femte årstiden. Väntar ivrigt på boken Dora Bruder av Parick Mondiano, som vi ska läsa i Kulturkollo. 

Idag har jag varit i kyrkan på onsdagsgruppen 11.30--15.30 och vi fick en hel del gjort. Där var ytterligare ett par som hade känt underliga virussymptom. Själv har jag inte varit förkyld sedan i november 2011, en förkylning som sedan utmynnade i min cancerdiagnos i februari 2012. Det var nog dundermedicin i cellgifterna för mitt immunförsvar verkar ha blivit bättre.

Jag skulle ha farit till min väninna i Västerås den 15, men hon orkar inte med besök. Detta ord "orka" minns jag inte att jag någonsin brukar använda. Jag gör mycket saker, men är något begränsad och vilar mycket mellan aktiviteterna. Har en god väninna (i Sollentuna) som fyller 65 i nästa vecka, så jag måste hitta på någon bra present. Ska ändå till Sollentuna C och köpa en laddare till mobilen i morgon.

I morse var det en mjölkig dimma med solsken bakom, vilket kom mig att tänka på den här sången, som kören ska sjunga i slutet på November: A foggy day. Klicka på länken, så sjunger Fred Astaire den. Låten är svårsjungen, eftersom den går långsamt och kanske passar bäst som solo. 

/Kajsastina