Inlägg
Sidor: 543
Jag gillar Håkan Nessers författarstil; har nog läst de flesta av hans böcker: från Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö till Elva dagar i Berlin. Då jag var sjuk för många år sedan hade jag lägligt nog cd-skivor, där Håkan Nessner själv läste in texten. Vilken underbar röst och alla nyanserna i språket framträder bra. Han brukar stoppa in en del ovanliga ord som t ex luguber, vilket var ett lustigt ord som jag hörde första gången på 50-talet och då slog upp. Numera förekommer det ofta i korsord. Jag har lyssnat om boken ett par gånger vid sjukdom, då man inte orkar läsa en bok på egen hand. En helt annan historia hette boken. Jag har också en av honom intalad bok: Människa utan hund.
Åter till Eugen Kallmans ögon.
Året är 1995 i en liten norrländsk stad som kallas K. Vid Bergtuna högstadieskola startar höstterminen. Föregående termin har Eugen Kallman, lektor i Svenska, avlidit under konstiga omständigheter. Utredde polisen hans död tillräckligt? Hans efterträdare Leo Berger blev värvad av en gammal studiekamrat i Stockholm att flytta till K. Leo B har nyligen en traumatisk upplevelse bakom sig; han förlorade både fru och dotter i en båtolycka. I Kallmans skrivbordslåda hittar Leo en dagbok skriven av Kallman. Tillsammans med kollegorna Ludmila, kurator och Igor, mattelärare börjar de med hjälp av anteckningarna i dagboken att försöka lösa gåtan med Kallmans död.
Här finns många fler personer och förutom de tre som nämnts ovan, där berättarjaget är Leo är kapitlen också uppdelade med Ludmila, Igor, Andrea (en elev), Andreas mamma Ulrika och också Charlie (elev).
Medan det vardagliga livet pågår upptäcker de här personerna fler och fler ledtrådar. Var Kallman den man trodde? Han var en bra lärare, men privat kom han med konstiga yttranden som att han kunde se rakt igenom en människas själ genom att se dem i ögonen. Därför såg han aldrig människor i ögonen. Han hade också yttrat att han kände sig hotad. I skolan finns också rasism, hakkors ritas på väggarna och hotbrev läggs i lärarfacken.
Redan från början njuter jag av Nessers vackra prosa och hans beskrivning av skolvärlden är på pricken, som jag känner igen den. Vid terminstarten går t ex idrottsläraren omkring och spänner sig i personalrummet iklädd shorts. De kvinnliga språklärarna svassar omkring med bruna, bara ben i korta kjolar. Detta är bara de första dagarna, men så småningom märker man att det jäser under ytan. Uppskakande händelser som ond bråd död, motsättning mellan olika grupper. Här dyker skinnskallar och Ny demokrati upp. Handlingen kunde lika gärna utspelat sig något antal år tidigare eller idag. Här finns också en del humoristisk tongångar, en uppblossande romans mellan två lärare. Den långsamma stilen, över 500 sidor passar perfekt till det slut som jag trots grubblande inte kunde ha anat. Men det är ändå ett bra slut. Det här är ingen deckare utan en spänningsroman där själva intrigen och hans underbara sätt att berätta gör boken mycket läsvärd.
Jag ger boken 4/5 poäng
✩✩✩✩✩
K
