Min planerade sommarläsning

Pågående läsning

1. Främlingen vid havet, Nora Roberts
2. Vi, David Nicholls

Nyligen avslutade:

3. Dagen efter, Lionel Shriver
4. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg





Klassikersommar med Lyrans Noblesser


1. Idioten, Fjodor Dostojevskij
2. Alberte-serien, Cora Sandel
3. Den gudomliga komedin (förkortad version), Dante Aligheri

Trilogin av Ken Follett 

Del 1

4. Giganternas fall (del 1). Pågående läsning (är på sid 281). 


5. Winter of the World (del 2)  

Del 2

                          6. Edge of Eternity (del 3)    

        

7. Himlakroppar av Eleanor Catton 

       

Ha en skön sommar och gå ut och läs i solen!

/Kajsastina

Klassikersommar - juli

Lyrans Noblesser  uppmanar dem som deltar i Klassikerutmaningen att berätta om läsningen i juli månad. Jag har läst:

En dåres försvarstal av August Strindberg
Stolthet och fördom av Jane Austen
Madame Bovary av Gustave Flaubert (läst för ca 30 år sedan och nu läst om)

Som en vanlig bokläsare kan jag kanske inte ha synpunkter på Strindbergs författarskap. Då jag läser hans böcker eller ser hans dramor får jag en känsla av obehag som kryper under skinnet, men jag blir också fängslad av hans stil. Hans kvinnosyn var förfärlig, men förmodligen överdrev han. Jag har alltid tyckt att han var intressant, men inte förstått riktigt varför. Hans språk är elegant och rikt, berättandet helt fascinerande! 

Jag har läst många av hans böcker och också sett hans pjäser. Nyligen såg jag på TV En dåres försvarstal på TV inspelad 1976 med Bibbi Andersson, Gösta Ekman och Tomas Bolme. Före det såg jag på TV repriser av Hemsöbornaoch Fröken Julie. Under åren har jag sett pjäserna otaliga gånger. Strindbergs överdrivna negativa syn på kvinnor var kanske en allmän kvinnosyn under den här tiden. Strindberg delade in kvinnorna i grupper: de fina är mödrar, vackra och sexuellt ointresserade. De andra är kraftiga och mer maskulina och dem föraktar han.  

Men åter till En dåres försvarstal, som har getts ut i pocketformat inför Strindbergs hundraårsjubileum. Alla vet kanske vad den handlar om, nämligen historien om August Strindbergs äktenskap med Siri von Essen. (Jag har tidigare läst Lena Einhorns bok Siri, rekommenderas).
Siri (i boken Maria) var gift när hon träffade Strindberg. Till en början var hon Strindbergs älskarinna, hon övergav sin man och blev sedan Strindbergs (i boken Axels) hustru. Det gifta paret verkar behöva Axel som underhållare och han behöver dem också. Axel och Maria dras till varandra och skriver små brev till varandra. Till slut överger Maria mannen och vill satsa på skådespelaryrket. Max börjar skriva pjäser till henne. Maria blir skandaliserad av skilsmässan från baronen. Maria vill inte ha fler barn (dottern i äktenskapet med baronen dör). Axel ljuger (varför?) och säger att han är steril, så när Maria blir gravid måste de gifta sig. Det är en obehaglig beskrivning av hur äktenskapet utvecklar sig till en maktkamp och till mer hat än kärlek. Axel menar att Maria har förfört honom, de bråkar och försonas. Svartsjukan förtär Axel som mer eller mindre tror sig vara galen.  

I boken får vi också reda på hans strider med andra författare, hans utanförskap som driver honom ut ur landet flera gånger. Trots att det är svårt att ta till sig de känslor som han beskriver, får man en inblick hur det känns för en man på den tiden att befinna sig i gränslandet mellan svartsjuka och vansinne. Den är mycket läsvärd.  


 Gustave Flaubert föddes 1821 i Rouen i Frankrike som femte barnet av sex i en välbärgad läkarfamilj. Hans far var chefskirurg vid sjukhuset där. Deras bostad inrymdes i en av sjukhusflyglarna. Gustave vande sig vid sjukhusmiljön och hans far tänkte sig nog att sonen skulle bli läkare.

Boken, Flauberts första, handlar om Emma Bovary som är en läkarhustru i en småstad i 1800-talets Frankrike. Författaren börjar med att beskriva Charles Bovarys uppväxt. Charles mer eller mindre tvingas till att gifta sig med en rik, medelålders änka, som sedan dör. Han träffar Emma på hennes fars bondgård. De gifter sig men mycket snart tröttnar Emma på äktenskapet och sin man och hon läser böcker. Hon läser om passionerad kärlek och fantiserar och dagdrömmer. Hon får svårt att skilja mellan vad som är hennes verklighet och vad som är fantasi och känner sig tom och deprimerad. Hon skaffar sig ett antal älskare. Emma drömmer också om sin förste älskare och då hon har förförts av Rodolphe står hon framför en spegel och utbrister: Jái un Amant. Jái un Amant. Det hela slutar naturligtvis mycket tragiskt. Det är ingen trevlig historia som skildras. Jag läste om boken nu och jag läste den som ung. Jag tyckte den var spännande då, men nu blev jag mest uttråkad och inser att jag inte gillar att läsa om kvinnor som är uttråkade och alltför romantiska, men det var så på den här tiden. Jag vill läsa helst läsa böcker om starka kvinnor nu.

 Stolthet och fördom

Jane Austen (1775-1817) gav ut sina första böcker anonymt.  Austens böcker har filmatiserats och Stolthet och fördom är Jane Austens första fullbordade roman. Hon skrev den innan hon fyllt 21 år. Hennes romaner var inte speciellt omtyckta i början men blev populära senare och nu läses de ofta. Med tanke på att de skrev för tvåhundra år sedan är de på något sätt verklighetstrogna i skildringarna hur det var på 1800-talets början.  Författaren levde ett skyddat liv men hämtade sitt stoff i omgivningarna och studerade alla människor och snappade upp samtal, eller snarare skvaller. Kvinnorna inom den högre medelklassen hade ingenting att göra och förutom att läsa romantiska böcker  skvallrade de. Jag minns inte att jag var speciellt förtjust i hennes böcker då jag läste dem första gången, så där en 40 år sedan.

De som inte läst boken vill nog inte känna till hela handlingen. Jag försöker här ge en kortfattad beskrivning. Ju mer jag läser boken desto mer insatt blir jag i språket och skulle kunna skriva mycket mer. Från att inte ha gillat den  tycker jag numera mycket om den. Det är en sorts verklighetsflykt, man sjunker in i en helt annan värld! Rekommenderar att läsa boken på  Engelska, det ger en större behållning.  

Första meningen i boken, se nedan. 

"Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger
en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru."

Stolthet och fördom handlar om Elizabeth Bennet, eller Lizzy som hon ofta kallas. Hon bor tillsammans med sina fyra systrar och sina föräldrar. Mamman tror att man blir lycklig om man gifter sig med någon som är rik, och vill därför att hennes döttrar ska gifta sig fint med rika män. Pappan tycker att det är bättre att gifta sig av kärlek, och vill hellre att hans döttrar ska gifta sig med män de älskar. Mrs Bennet vill inte bara att hennes döttrar ska hitta rika män att gifta sig med, hon är hela tiden på jakt efter rika män åt dem. När en mycket rik man, Mr Bingley, och hans syster flyttar in i ett stort fint hus i närheten är Mrs Bennet övertygad om att han kommer bli kär i Jane som hon anser vara den vackraste av systrarna.

"She is tolerable, I suppose"
säger den högdragne Darcy första gången han träffar  Elizabeth



In kommer nu huvudpersonerna, Elizabeth som på en bal träffar Mr Darcy, som är mycket rik. Ingen av dem får ett positivt intryck av den andra. Speciellt Mr Darcy uppträder mycket otrevligt men Lizzy skrattar bort det hela. Boken igenom är det genom Lizzy berättelsen förs framåt, men den är inte skriven i jagform. Hennes karaktär framhävs som stark, intelligent och glad. Men hon är också fördomsfull och vill inte göra det som samhället förväntar sig av henne, nämligen att gifta sig för pengar. 

Persongalleriet är rikt i boken men jag det lämnar jag därhän. Jo, den otrevligaste personen i boken är Mr Collins, som en släkting som friar till Lizzy och Mrs Bennets blir mycket glad. Elizabeth och Darcy börjar lära känna varandra under alla de baler och middagar som förekommer på landet. Så småningom försvinner hennes fördomar och hans stolthet.

Vid omläsning i sommar tycker jag fortfarande att boken är charmig, välskriven och jag njuter av de ironiska och humoristiska tongångarna. Dessutom är den är mycket romantisk. Jag rekommenderar boken varmt.

/kajsastina

Bokvinst - Lyrans Noblesser

Nyss inkommen från stavgång i duggregnet satte jag på datorn för att spela musik och fick jag reda på att jag vunnit bokpaketet i Lyrans Noblessers födelsedagstävling. Vilken tur jag hade - många hade anmält sig till tävlingen.

Igår beställde jag själv från bokus.nu Anna Karenina (Bröderna Karamazov var slut). Beställde också Major Pettigrew's Last Stand av Helen Simonson, ett boktips jag hittade på mimmiemariesböcker. Jag hade återbäring på mitt medmera-kort, så det kostar bara 80 kr. Engelska böcker är ju billigare och jag försöker hålla min kunskap levande. Har läst 40 poäng på Universitetet i Umeå.



/kajsastina

Klassikersommar - juni

Lyrans Noblesser har gett oss en Klassikerutmaning. Klicka gärna på länken för att se den digra listan för juni. Jag har läst Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson och Jenny av Sigrid Undset.

Bakgrund

I slutet på 70-talet hade jag en fast halvtidstjänst vid Universitetets Litteraturvetenskapliga institution i Umeå. Ofta fick jag delta i seminarier och kurser. Jag trivdes mycket bra, men slutade då min exman krävde att jag skulle gå upp till heltid. Tyvärr blev jag då av med min fasta tjänst, eftersom jag fick söka heltid till en annan institution. Jag deltog i olika seminarier och gick också en kurs på kvällstid i Drama-Teater-Film.  Ett seminarium leddes av Ebba Witt-Brattström och vi skulle innan ha läst Kvinnor och äppelträd. Det var en givande och intressant dag. Det mesta hade jag glömt, det är över 30 år sedan. Jag har läst om boken nu. Jag märker att jag i Klassikerutmaningen har valt två böcker, som anses vara feministisk litteratur.

Kvinnor och äppelträd

Moa Martinsson debuterade med den här boken som kom ut 1933. Det är kvinnorna och deras liv som skildras i berättelsen. Boken börjar med att beskriva Mor Sofi som badar fredagsbad tillsammans med sin vän Fredrika. Bland statarna är det mycket ovanligt och det skvallras i byn.

Boken utgår från Mor Sofi som tillsammans med sin väninna Fredrika börjar med fredagsbad. Det är mycket märkvärdigt och talas om både vitt och brett i statarkretsarna. Till slut klarar inte Mor Sofi av baktalandet längre utan tar livet av sig.

Härifrån går berättelsen vidare med Ellen och Sally och de träffas som vuxna i en by utanför Norrköping. Deras liv är tufft med täta förlossningar och många barn. De arbetar hårt och har ont om pengar och om mat. Deras män dricker och många av kvinnorna blir misshandlade av sina män.

Boken utgår från kvinnornas kropp och sexualitet. Deras slitna och ärrade kroppar har lidit av att ständigt vänta och föda barn och samtidigt har de svultit. Moa Martinsson kände väl till den här verkligheten – hon hade fem barn och en man som ofta var onykter. Moa Martinson skriver på ett rakt och mustigt språk. I boken finns mycket vackra naturskildringar. Det är en bra bok och jag blir berörd av att läsa den.

Jag har redan läst Kristin Lavransdotter - har den i bokhyllan och läser om den ibland på somrarna. Jag var nyfiken på att läsa Sigrid Undsets debutroman.

Jenny  av Sigrid Undset

Jenny Winge, 28 år, är en norsk målarinna, som har fått ett stipendium och rest till Rom. Hon är mycket idealistisk. Hon trivs med livet i Rom och har fått vänner, en väninna Fransiska Jahrmann, bildhuggaren Lennart Ahlin och målaren Gunnar Heggen. Hon är för första gången ute på egen hand och har lämnat sin mamma och tre syskon i Kristiania.

Jenny längtar efter den fullkomliga förlösande kärleken. En dag träffar hon tillsammans med vänner en norrman, Helge Gram. De förälskar sig i varann.  Problem tornar upp sig, då den första berusningen lagt sig och Jenny blir ambivalent – hon tror sig älska honom.

Vännerna kommer till henne med sina problem. Den vackra Cesca är skör och svag och tyr sig till Jenny. Jenny själv har ingen att be om hjälp och verkar vara förmer än andra. ”Man är sin egen skapelses herre."  Jennys idealistiska syn på kärlek och sexualitet förstör för henne. Gunnar Heggen är den som får reda på hur det är fatt med Jenny. Övriga personer har ingen aning: Fransiska, Jennys mor och Helge. Också Helges far, Gert Heggen, blir inblandad och har ett speciellt förhållande till Jenny.

Jag ska inte berätta handlingen mer men det är mycket tankar som far genom Jennys huvud. Från början är Jenny full av värme och livsglädje för att sedan bli full av självförakt och hela historien slutar i tragedi.

Jag tycker boken var lätt att läsa trots det ålderdomlig språket, men förstår inte Jennys tankegångar och val. Det var lättare att förstå sedan jag läst Ebba Witt-Brattströms förord.


/kajsastina

Min pågående bokläsning - Klassikersommar varvas med lättare spänningsromaner och deckare

Här rullar dagarna på och det är väl som det ska vara. Vid uppehållsväder har jag testat stavgång. Dagarna den här veckan har mellan regnskurar fyllts med stavgång, massage, bullbak, provtagning, shopping och idag IKEA med dotter K och barnbarn E. Vi gick runt en timme och E var i lekrummet. Kompletterade glas. Storebror A är för första gången hemifrån på egen hand - han är på vildmarksläger i Dalarna. Nästa vecka far pappan och pojkarna till Frankrike och dottern stannar hemma för att arbeta en vecka till innan hon sammanstrålar med dem. Jag själv kommer att ha en del tider inbokade under juli, så det blir bara några utflykter, den första till Gustavsberg. Hade anmält mig till en skärgårdsvecka för ett år sedan, men tror inte att jag får ge mig iväg. I augusti planerar jag att komma iväg en sväng till Umeå.  

Läste min klassiker Jenny fram till ettiden i natt.  Boken är ju skriven på ett ålderdomligt språk (tänka sig att det är 100 år sedan den skrevs). Efter att ha läst en tredjedel tycker jag att historien  känns relativt modern. Kvinnorna i Norge fick rösträtt 1913. Den centrala frågan i boken handlar om  hur en emanciperad kvinna ska leva. Jag får återkomma med en reflektion om boken efter sommaren.

Mellan varven läser jag slumpvis utvalda böcker, som någon rekommenderar och lånar ut. Idag stod jag och klämde på pocketböckerna (39,90 kr/st) som låg i en hög på ICA Maxi, men insåg att stilen är för jobbig att läsa. Ska titta in på bibliotekets hemsida och reservera några av klassikerböckerna, som jag inte har: Madame Bovary och Bröderna Karamazov av Dostojevskij.

Boken Tony & Susan av Austin Wright är en spänningsroman som jag läste i helgen.

"Mästerverk om skuld, hämnd och läsandets krafter

Allt tar sin början när Susan Morrow, en uttråkad medelklasshustru, får ett bokmanus skickat till sig. Det är hennes exman, Edward, som vill att hon ska läsa det. Motvilligt börjar Susan läsa. Och samtidigt får också vi läsa Edwards gastkramande historia om matematikprofessorn Tony Hastings, som på en bilresa med sin fru och dotter hetsas till en olycka. När han stannar vid vägrenen visar det sig att männen i den andra bilen vill ha helt andra saker än Tonys försäkringspapper. Tonys agerande när han plötsligt konfronteras med ren och skär ondska är upptakten till en mardrömshistoria inte bara om feghet utan också om upprättelse och hämnd.

Susan sugs helt in i berättelsen om Tony, men kan inte sluta tänka på varför Edward vill att just hon ska läsa historien. Finns det ett dolt budskap? Tänkte Edward på henne när han skrev? Och vad var det egentligen som gick fel mellan dem för alla de där åren sedan?

Tony och Susan är en makalös bedrift. Spänningshistorien om Tony är nervkittlande och djupt skakande, samtidigt som skildringen av Susans medelklassliv är träffsäkert melankolisk. Austin Wright flätar samman de två berättelserna till en mästerlig roman." (http://wwwbokus.com)

Ha det gott!

/kajsastina