Inlägg
I januari skrev jag ett inlägg med titeln "man måste lära sig att bli vän med döden". Klicka på länken inlägg ovan om du missade det. Det rörde sig om två dödsfall av mycket goda vänner sedan lång tid tillbaka. Sedan firade vi jul och januari månad tog sin början. Då får jag besked om att äldste sonen till en äldre väninna hastigt hade avlidit. Fyra dagar efter sonens begravning insomnar hon fridfullt i hemmet. Att mista sitt barn medan man själv fortfarande lever är det värsta man kan tänka sig.
Hon har inte bara funnits i familjen då jag var barn, utan jag har haft henne i mitt liv från 1984, då jag fick en fast tjänst i staden K. Vi träffades mycket, också medan hennes man levde. Vi hade roligt ihop och utbytte många tankar om livet. Min väninna U var också den enda som kände till min uppväxt och jag hennes. Hon var en fantastisk vän som jag ändå fick ha i mitt liv i över 30 år. Vem ska jag nu äta surströmming med? Livet är ju inte oändligt, men ändå, hon lämnar ett tomrum i mitt liv. Jag glömmer Dig aldrig.
 |
/Kajsastina
