Båten av Nam Le

Lyrans Noblesser har arrangerat bokresan Jorden Runt (3). Nästa reselektyr var Båten, Nam Le. Författaren är född 1979 och han har debuterat med den här novellsamlingen. Den har blivit kritikerrosad, framför allt i USA. Han skriver just nu på sin första roman. Jag ser verkligen fram mot den.

På grund av våren, värmen och allergin har jag haft litet svårt att koncentrera mig och komma ihåg vad jag läst. Jag kan inte promenera än, så det är tur att jag gillar att läsa. Ska försöka mig på en bedömning.  De här novellerna har inget tema, men det har gått bra att läsa novellerna och sedan ta paus. Jag är ovan vid att läsa noveller, så det fanns från början ett litet motstånd. Det framgår inte av titelsidan att det handlar om noveller, närmare bestämt sju stycken. Jag har läst mycket utomhus men avslutade boken igår kl 24.30. Det var ingen risk att somna, eftersom jag tyckte mycket om de här novellerna. De är fängslande, känsloladdade, tragiska och skrivet på ett poetiskt, nästan musikaliskt språk.  

Av de sju novellerna tyckte jag bäst om den första och den sista.

1. Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja. Den handlar om honom själv förmodligen, en ung författare i Iowa, som har skrivkramp. Hans flickvän föstår honom inte och då hans far oväntat kommer på besök aktualiseras alla konflikter, en del handlar om hans uppväxt med en brutal far och också om hans fars upplevelser av Vietnamkriget och massakern i Song My. De tvingas närma sig varandra och uppnår en försoning. Mycket bra! 
3. Båten.  Otäck skildring av en båtresa med vietnamesiska båtflyktingar.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Den har också ett bra format, lätt att ta med i väskan ut i solen.

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

Mitt första stopp på Bokresan Jorden Runt (3) i april månad var Pakistan. Jag fick som reselektyr en liten tunn bok, Den ovillige fundamentalisten skriven av Mohsin Hamid.

Boken är berättad av Changez, en ung pakistanier som kommit till USA för att studera vid Princeton. Därefter blev han utvald till ett statusfyllt och mycket välbetalt arbete som konsult på ett företag som köper upp och säljer företag över hela världen.

På ett café i Lahore möter han en amerikan. Jag blev fängslad redan av de inledande raderna: – Ursäkta mig, min herre, men kanske jag kan stå till tjänst? Å, jag ser att jag gör er förskräckt. Låt er inte skrämmas av mitt skägg: jag älskar Amerika. - Författaren skriver i korta, intensiva meningar. Det pågår hela tiden en monolog, där han riktar sig till en främling. Ibland känns det som om jag själv är den främlingen. Det är ett lättläst och bra språk, men en bit in i boken blir jag trött på monologen och vet inte riktigt vart han vill komma. Ja, han kritiserar först USA och allt vad det står för och efter den 11 september byter han sida. Han slutar arbeta då hans kris tar över och han inser att han har en dålig relation till sin familj och sitt hemland. Dessutom har han ett olyckligt förhållande med en amerikansk flicka. Hon heter Erica och har inte kommit över sin döde fästman. Hon blir till sist psykiskt sjuk men innan dess har Changez gått så långt att han övertar den döde fästmannens identitet.

Amerikanen sitter kvar och lyssnar genom hela monologen - jag känner närvaron och anar att hans irritation. Jag fortsätter att läsa och väntar på en upplösning. Pakistanierns ton blir, tycker jag, mer och mer hotfull.

Om meningen var att visa läsaren vilka krafter som kan få en välutbildad ung man att förändra sig och ansluta sig till religiös fundamentalism, har jag litet svårt att förstå historien. I en monolog är det svårt att få med allt, till exempel skulle jag ha velat få reda på vad som hänt honom sedan han kom tillbaks till sitt hemland. Boken får ett abrupt och ovisst slut. – Min herre, jag vet att ni har tyckt att vissa av mina åsikter har varit kränkande, jag hoppas att ni inte avvärjer mitt försök att skaka er hand. Men varför sticker ni in handen innanför kavajen, min herre? -

Längtan till landet eller Vintern rasat ...

Så här ska den låta: VINTERN RA med Lunds Studentsångare
Klicka på länken ovan och njuuut!

Välkommen som följare till bloggen Barbro!


Trevlig Valborg!

Här sitter jag och duger ...

Hörni alla bloggvänner. Så här är det: - Här sitter jag och duger! Den frasen säger allt.

Jag lever en dag i taget. Jag har ett hem. Jag har en skön säng att sova i. Jag har mat för dagen. Jag bantar inte. Jag äter bra och nyttig mat. Jag tänker tankar som gör att jag mår bra. Det är den bästa medicinen. Jag accepterar att ha värk då och då, vilket tar udden av smärtan. Idag värker foten bara ovanpå, underbart! Efter min cortisonspruta i min skadade svanskota *fniss* for jag idag med bussen till "öppen onsdag". Jag har en liten familj på åtta personer, som jag älskar. Oron var tyvärr stark innan alla mina nära och kära hade landat på svensk mark - den sista familjen igår. De hade suttit fast i Berlin många timmar. Den andra familjen hade varit tvungna att sova över i Köpenhamn. Idag har båda ringt.

Jag har varit dålig på att kommentera hos er under veckan, men det skyller jag på våren. Det har inte känts bra att sitta vid datorn alls. Dessutom ska ni veta att om ni kikar in hos mig den närmaste tiden och det inte finns nya inlägg beror det på att jag antingen

läser

vilar

äter ibland något
sover

åker buss

fikar

sover

äter ibland något

stickar 

åker buss

fikar igen

läser

åker buss (det blir mycket buss i Stockholm) 
eller

läser igen

Det finns inget bättre sällskap än en bok. Jag har alltid vurmat för att läsa och speciellt nu då jag tänker på att jag för ett år sén inte kunde läsa alls - inte ens med glasögon.

Välkomna som följare Annika och Eva! Båda bloggarna har jag följt sedan min tidigare blogg, Pantertanten.

Hoppas alla har det gott i denna ljuvliga tid!

Bokresan jorden runt (3)

Är tillbaks i mitt eget hem efter den gångna veckans retreat. Katterna kan ju inte prata, så det har varit helt tyst förutom husgrannarnas ljud från olika trädgårdsredskap och då och då gräsklippning. Jag såg inte att grannarna satt ute och njöt av vårvärmen.  Framåt kvällen letade sig grilloset in till min uteplats och jag gick in. Igår hade vi en trevlig lunch med dotter M med familj. M och jag planerade sommarens odling av grönsaker.  I en av odlingsbäddarna hade fyra örtväxter överlevt: citrontimjan, fransk dragon, citronmeliss och gräslök. I den andra odlingsbädden ska vi ha sallad och annat. Familjen kom hem från sin lilla resa till Peking och de var mycket nöjda. Vi satt ute många timmar den dagen då naturen exploderade och björkar och allt annat  slog ut. Jag njuter varje stund trots pollenallergin. Om några veckor blommar alla fem äppelträden!
 
Innan jag tog mig till K´s hus på skärtorsdagen handlade jag litet varmrökt lax. På väg från affären passerade jag vårt fik. Blev sittande där med min nya kompis över en kopp kaffe latte i två timmar.  Vi träffades på en vinterpromenad för ett år sén. Nu i vår har vi träffats regelbundet på vårt fik. Det kunde ha blivit en romans, men så fick jag ont i foten, gudskelov, så nu är han bara en trevlig person att prata med över en kopp kaffe.

Hos dottern har jag haft tillgång till fler kanaler än hemma, men jag har ändå inte orkat titta. Jag blir bara trött av att titta på TV.

Istället läste jag Den ovillie fundamentalisten och Båten plus en bok som dotter K hade hemma, Svinalängorna. Jag återkommer till vad jag tyckte om Den ovillige fundamentalisten och Båten, då jag får tid.  Jag tjuvstartade maj månads bokresa till Oceanien med boken Oscar & Lucinda av Peter Carey.  De böcker, som inte finns på bibblan, köper jag på Bokus. De är billigare i pocket och på Engelska. Romanen verkar lovande - jag är på sid 59 redan. Jag hoppas det ska bli en trevlig bekantskap med en för mig okänd författare.