Utlottning av Brickenböcker, Vibeke Olsson

Jag deltar i utlottningen på kulturkollo med böcker av Vibeke Olsson. Kanske jag har tur. Har länge tänkt läsa de här böckerna. 

/Kajsastina

Min dag den 15 februari - Kort tur med snabeldraken, läsning och en del stickande.

Idag är det en mellandag - ingenting planerat och inga måsten! Det har jag i och för sig inte andra dagar heller. I tisdags var det körsång kl 10.00 och sedan gymnastik. Kom då kören tränat klart. Jag stressade inte utan sov ut och sedan var det f-t halt så jag var tvungen att ta det lugnt. Bestämde mig raskt att idag göra sådant jag vill. Körde först snabeldraken i två rum. Nu sitter jag och ser ut på en ljus himmel. Har piggat upp fönstret med två vivor. Adventsstjärnorna står kvar i ett hörn. Jag ska skriva en bedömning för boken Utan personligt ansvar av Lena Andersson. Se min bedömning av Egenmäktigt förfarande här.  Fortsätter att bedöma böckerna bakifrån i listan, eftersom jag kommer ihåg dem bäst. Kanske till och med hoppar över böcker som inte var speciellt bra. Ska komplettera listan över lästa böcker 2014. Energin börjar återvända, trots vissa besvär med värk och rörlighet. Det är bara att gilla läget!

Pågående läsning är Beckomberga av Sara Stridsberg. Började igår kväll och hade svårt att lägga den ifrån mig. Samtidigt läser jag om Kvinnor och äppelträd, Moa Martinsson. Läste den i början på 80-talet tror jag. Deltog i ett heldagsseminarium om den boken, vilket leddes av Ebba Witt-Brattström. Det var den tiden jag arbetade på inst för Litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Ett roligt arbete!

Fick en del bra boktips igår av en dam i onsdagsgruppen, men antecknade inte, så jag ska ringa upp henne och få namnen.

I morgon förmiddag hämtar K mig och jag ska vara med pojkarna och sova över. Pappan landar vid midnatt fredag och vid lunchtid far K till Umeå. A har redan bestämt vad han ska laga till middag. Förra veckan visade han mig hur han lagade Pasta carbonara. Mycket gott! Jag lagar sällan pasta själv.


/Kajsastina

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Vilken bok
Egenmäktigt förfarande

Bokus information
Augustpriset 2013.
Motivering. "Subjekt, predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull grammatik. Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek, där Ester och Hugo möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens systematiska självbedrägeri." 

Första meningen
Ester Nilsson hette en människa.

Min kommentar
Huvudpersonen, Ester, är 31 år. Hon har en samborelation då hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om Hugo Rask. Efter föreläsningen möts de och pratar och härifrån kommer hennes liv att kretsa kring den här mannen som, egentligen inte vill ha henne och som ger henne dubbla budskap. De träffas, äter middagar och pratar. Sedan hör han inte av sig. Hon lider. Till slut SMS:ar hon eller ringer. Så fort hon får minsta livstecken från honom blir hon på nytt uppjagad och kär. Så småningom ligger de med varandra tre gånger eller som Ester säger "de förenas i köttet." Hugo Rask försvinner sedan igen och går inte heller att kontakta. Plötsligt dyker han upp och säger att han tänkt på deras förhållande. (Vilket förhållande? Min kommentar.) Varje livstecken tolkar Ester som att han verkligen är kär i henne. Hon frågar sig inte själv hur hon beter sig. Hennes roll är ju ett offers. Hur mycket kan hon förödmjuka sig? Någonstans här i halva boken börjar jag bli trött på Ester. Om det inte hade varit så bra skrivet, hade jag lagt av tidigt. Hugo är kylig och nedvärderande både i tal och handling. Märker hon inte det? (Å andra sidan har jag träffat flera gifta par, där den ena partnern behandlas utomordentligt illa, men den utsatta partnern märker det inte själva. Min kommentar.) 

Nu börjar Ester förfölja Hugo. Hon tjatar och manipulerar sig till att få träffa Hugo. Hon är besatt av honom. Ju mindre han ger henne, desto mer tror hon sig älska honom. Hugo som person beskrivs inte heller ingående. (Till det yttre påstås han likna en känd regissör. Min kommentar.) Är han en attraktiv man? Han tar hennes kropp i besittning utan att ge någonting av sig själv. 

Lena Anderssons språk är utomordentligt bra och jag sträckläste halva boken. Den är lättläst, men för mig var den inte trovärdig. Jag tänkte att det inte kunde handla om en vuxen kvinna utan att tankarna som förmedlades mera var som en tonårings. Ingen normal vuxen kvinna skulle nöja sig med så litet från en man och tro att det handlar om kärlek och passion. Hur det slutar? Det får ni läsa själva. Boken är läsvärd! Den har skapat många diskussioner bland mina vänner. Vi tycker olika också och det är intressant!

Min bedömning
En svag tvåa av fem

✩ ✩ ✩ ✩ ✩

Kajsastina