lördag 14 maj 2011

En fin vårdag

Tillbringade torsdagen med dotter (som arbetade hemifrån) och barnbarnspojken E, snart 7 år. Det var en fin dag med lagom varmt och sol då och då. Vi satt ute – jag med stickning och han med en pysselbok. Jag läste upp instruktionerna för honom först, men sedan klurade han ut det mesta av krångliga rebusar och bilder, där jag själv gick bet. Anledningen till att han var hemma från skolan(han går i 0:an) var att de på morgonen besökt en logoped. Han hade ju fötts med en liten sammanväxning på tungan. Ett litet ingrepp har gjorts och nu följer de upp hans uttal. Fixade lunch och fika åt oss alla, men större delen av dagen var jag ute. 

När A kom hem från skolan efter veckans lektion i Franska var han vrålhungrig och jag ”mikrade” spaghetti carbonara från gårdagens middag.
Idag dammsuger jag min lägenhet i värmen, men tar en paus från ”snabeldraken” för att plita ned några rader i bloggen. Vid 3-tiden blir jag hämtad av yngsta dottern med familj för att fara och äta gott och fira mitt äldsta barnbarn, som fyller 17 år.
 
Jag önskar därför alla bloggkompisar om överseende att ni inte får kommentarer från mig förrän på onsdag – har inbokat tider på måndag och tisdag.

Dagens dikt:

Det blåste en vind som sa mig:
Var rädd om de tillfällen små!
för tänk om de aldrig kommer
de stora Du väntar på!
Den sa: Gläd Dig åt ögonblicken
om än det är enkelt och nött
för tänk om den dag chansen kommer
Du känner dig slutkörd och trött!
Så gläd Dig åt soliga dagen,
åt fågeln som drillade nyss,
åt stolen som själv Du har målat,
Åt barnet som gav Dig sin kyss!


Trevlig helg!
önskar

måndag 9 maj 2011

Mellan hägg och syren ...


Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.


Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt av syrenernas vår
 
Hjalmar Gullberg (1898-1961)  

 
Bilden lånad från viivilla.se


söndag 8 maj 2011

En bra deckarförfattare, Arnaldur Indridason


Före helgen var jag på bibblan för att söka en avkopplande, men ändå en bra deckare. Jag mindes namnet Indridason svagt, så jag plockade en av hans böcker ur hyllan.
Sedan kom jag på titeln på den bok jag läst ”Kvinna i grönt” från 2003. Den nu lästa boken "Vinterstaden" var mycket bra.

Arnaldur Indridason är journalist och har studerat historia på universitetet i Reykjavik. Han har skrivit om film och han gillar Hitchkok.

Hans böcker har översatts till många språk. Själv tycker han det är märkligt att intresset blivit så stort. Han vinnlägger sig om att skriva ur isländsk synvinkel och för isländska läsare. Indridasons deckarfigur heter Erlendur Sveinsson, en "dyster skandinavisk man i 50 årsåldern" Han har ett brutet äktenskap, en heroinmissbrukande dotter, en alkoholiserad son och han tillbringar kvällarna ensam. Själv säger han sig helst skriva om olyckliga människor – de är mer intressanta. Han tänker följa sin karaktärs utveckling till slutet. Hans kunskap om Islands historia märks i böckerna. Mycket hämtar han ur de isländska sagorna. Alla deckarna, eller snarare spänningsromaner, har en melankoli som envist driver handlingen till slutet. Konstigt nog finns det både hopp och ljus för de inblandade i boken. 

Hans senaste bok, ”Änglarösten”,  (tack Cici!)har vunnit priset ”Martin Beck Award”. Den ska jag läsa snart.

Bodil Malmsten har skrivit om författaren i sin blogg: – Välskriven brukar det stå på baksidestexten till de sämst skrivna deckarna i deckarträsket. Välskriven räcker ingenstans vad gäller ”Änglatrumpeten”, den är litteratur!

De första sidorna stördes jag av namnen på personerna. Eller vad sägs om namn som Erlendur, Elinborg och Sigurdur. Fenomenet försvann vartefter jag uppslukades av den spännande läsningen.
Prova att läsa någon av hans böcker i sommar.