onsdag 13 maj 2015
Den 12:e maj firades Internationella sjuksköterskedagen!
Tack alla ni som jobbar inom vården! Ni skulle ha dubbelt så mycket betalt för ert arbete. Ni är änglar som behövs. Människor som är sjuka är mycket sårbara och kontakten med er gör skillnad. Läkarna gör sitt jobb, naturligtvis, men många saknar empati, vilket inte verkar ingå i utbildningen.
/Kajsastina
söndag 10 maj 2015
"Skira majdagar kan plötsligt döden kännas mycket närvarande. Det påminner om livets flyktighet." skriver Elisabeth Åsbrink i DN.
Foto: Jaqueline Martin |
"När blev det fult att erkänna att åldrandet finns?" Elisabeth Åsbrinks krönika i DN 6 maj 2015 är mycket bra. Klicka på länken ovan.
/Kajsastina
En smakebit på søndag
På söndagarna har den norska bloggen Flukten fra virkeligheten ett inslag med utdrag ur den bok man just då läser. Det kan se ut så här.
Jag har gjort ett hopp i min bokhög (ville inte läsa klart Kulturkollos Atwood bok förrän läsningen börjar). Jag blev överlycklig då jag fann boken Dagen efter av Lionel Shriver; denna författarinna är jag stormförtjust i och det här blir den 4:e boken på raken som jag läser.
Min smakebit kommer från sid 133, där Irina beskriver för väninnan Betsy vad hon käner för den nye mannen.
"Irina hade aldrig försökt sätta ord på det och hade en dyster föraning om att varje försök i den vägen skulle kännas förnedrande. Inte desto mindre tänkte hon göra ett försök. 'Varje gång han rör vid mig, skulle jag kunna dö. Jag skulle kunna dö precis i det ögonblicket och lämna den här tillvaron med en känsla av nåd. Och allting stämmer. Det spela ringen roll hur vi än sitter bredvid varandra, det är alltid bekvämt. Doften av hans hud gör mig hög. Det är faktiskt sant, att andas mot hans halsgrop är som att sniffa lim. Aningen sött och myskdoftande på samma gång. Som en sån där komplicerad, reducerad sås man kan få på stjärnkrogar, och som lyckas vara både intensiv och diskret, och som man aldrig kan räkna ut vad den innehåller. Och att kyssa honom – jag borde känna mig förlägen över att säga detta, men ibland får det mig att gråta.' "
/Kajsastina
Jag har gjort ett hopp i min bokhög (ville inte läsa klart Kulturkollos Atwood bok förrän läsningen börjar). Jag blev överlycklig då jag fann boken Dagen efter av Lionel Shriver; denna författarinna är jag stormförtjust i och det här blir den 4:e boken på raken som jag läser.
Min smakebit kommer från sid 133, där Irina beskriver för väninnan Betsy vad hon käner för den nye mannen.
"Irina hade aldrig försökt sätta ord på det och hade en dyster föraning om att varje försök i den vägen skulle kännas förnedrande. Inte desto mindre tänkte hon göra ett försök. 'Varje gång han rör vid mig, skulle jag kunna dö. Jag skulle kunna dö precis i det ögonblicket och lämna den här tillvaron med en känsla av nåd. Och allting stämmer. Det spela ringen roll hur vi än sitter bredvid varandra, det är alltid bekvämt. Doften av hans hud gör mig hög. Det är faktiskt sant, att andas mot hans halsgrop är som att sniffa lim. Aningen sött och myskdoftande på samma gång. Som en sån där komplicerad, reducerad sås man kan få på stjärnkrogar, och som lyckas vara både intensiv och diskret, och som man aldrig kan räkna ut vad den innehåller. Och att kyssa honom – jag borde känna mig förlägen över att säga detta, men ibland får det mig att gråta.' "
/Kajsastina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)