Årets första surströmmingslunch

Idag åt jag första surströmmingen i gott  och trevligt sällskap - tre damer med norrländskt ursprung,  jag och en till var från mellansverige. Vi hade litet knytis på 8:e våningen.

Jag gillade inte den här fisken som barn, den åts varje år. Då jag  bodde i Umeå blev vi bjudna hem till ett par, som lärde oss att gilla det. De var norrmän och blev några mycket goda  vänner.

Det finns olika sätt att äta tydligen. Själv gör jag en smörgås på hårt tunnbröd med mandelpotatisbitar, strömmingsbitar och litet hackad rödlök. Till mackan idag tog jag "en lille en" (danska), men det behövs inte. Öl är också gott att dricka till. Några vill ha mjukt tunnbröd, andra vill ha messmör till, en del ska ha gräddfil till  -  det vill inte jag, det är ju inte matjessill man äter *fniss*.

Senare på eftermiddagen träffade jag min "fikarkompis", Han har varit utomlands i tre månader. Så nu ska vi återuppta våra trevliga samtal vid en kopp kaffe.

Efter den här trevliga dagen väntar i morgon en rotfyllningsbehandling på S:t Eriks Specialisttandläkarteknik.  

Tematrio - Tre böcker som tilldrar sig i skolmiljö

Lyran börjar tematrioterminen med temat skolan.

Ett förslag var  Djur av J C Oates vilken handlar om Gillian, som studerar på college och är förälskad i den karismatiske läraren Andre Harrow, gift med en exotisk konstnär, Dorcas. Både Dorcas och maken dyrkar "det djuriska". Den väljer jag som nr 1, fast den verkar otäck.  

Sedan väljer jag Sänkt sedebetyg, Wilhelm Moberg.
Jag har lyssnat på uppläsningen "Vår stund på jorden" på P1.
Sänkt sedebetyg  handlar om den läshungrige Knut.

Petter Malmberg med bloggen http://buttertarordet.blogspot.com tipsade om en annan bok, som verkar intressant: Muriel Spark - Miss Jean Brodies bästa år Den här kommer i nyutgåva senare i år. Om en flickskola och en karismatisk och gräslig lärarinna. Som håller sej med favoriter som hon kallar creme de la creme. En rolig roman om fascism och makt. Den väljer jag som nr 3.

En skön söndag i solen

En liten bildsvit från min söndag.



Litet arbete för så stor skörd. Visst ser jag stolt ut,
trots att jag bara har kastat ner fröna i jorden.
Dottern har ju skött vattnandet.


Här en bild då barnbarn E sätter igång med att  baka. Jag fick vara hennes assistent.
 Jag fick lov att visa den här bilden bakifrån
 -  här syns hennes vackra självlockiga hår .

En modern flicka har inga skrivna recept - hon ställer datorn med den

öppna visningssidan "Leilas muffins" på köksbänken.

Resultatet? Mycket lyckat, men för mäktigt för mig.

Jag tog en halv muffins till kaffet.

Vi firade "skolstarten". Båda längtade till skolan börjar.

Vi satt ute och åt middag i solen.

Skönt!

Ha en skön vecka!