Android mobiltelefon och stickning - vilka intressen för en senior!

För det mesta stickar jag åt andra, t ex kyrkans basar, barn, barnbarn och vänner. Har avslutat en triangelformad schal till dottern. Nu har jag börjat med skrynkelsockar i ljusgrå Alpaka till mig själv. Mönstret letade jag efter länge och fick det till slut av Annikas Pysselblogg. Hon kallar dem för Sylta Sockar.

Mobiltelefonen är nu reklamerad, så jag har inga bilder att lägga ut på stickade alster och annat. Är nu på jakt efter en ny telefon. Jag tänker ha den gamla som reserv då den kommer tillbaka. Nästa telefon måste bli en androidtelefon t.ex. Samsung Galaxy eller HTC . Det är viktigt att kunna överföra trådlöst bilder och filer. Att koordinera med datorn är snart ett måste även för mig.  Jag börjar bli glömsk att minnas tider så det är bra att ha ordning.

Har badat två gånger idag! Härligt.

Ha det gott alla!

En berättelse om Kärlek och mörker, Amos Oz

I ett inlägg den 5 juni skrev jag att jag börjat läsa Amos Oz’ bok En berättelse om kärlek och mörker. Berättade också om författaren Amos Oz, som verkar vara en fascinerande person. Han berättade i ”Babel” att han föredrar att kalla sin bok berättelse istället för roman. Jag har jag haft bloggpaus under läsandet, men den här underbara boken kräver en del av läsaren – inte bara tid. Reflektioner behövdes, anteckningar gjordes och té/kaffepauser intogs för att smälta en speciell mening eller händelse.

Boken skildrar kärlek, sorg och förföljelse. Föräldrarna hade förföljts från Ukraina och sedan genom länderna i Europa. Jag hade litet svårt att hänga med de första 50-60 sidorna, men när jag lärt mig hur han skrev var jag fast. Jag satte mig bara ned och njöt av berättelsen och det vackra språket. Jag hade uppehåll för det allra viktigaste: mat, sömn, styrketräningen m.m. En natt låg jag och läste till 1.

I boken är kriget  hela tiden närvarande, alla människor och släktingar som dyker upp i boken beskrivs kärleksfullt. Texten går i kringelikrokar och inte i tidsmässig följd. Berättelsen har tre huvudstråk: Israels historia, pojkens uppväxt under den tiden och hans mors sjukdom och död. Israels historia har jag fått ta del av i många andra böcker, för att inte nämna i verkligheten. Nej, det som fascinerar mig mest är den underbara beskrivningen av pojken. Att skriva med sådan distans till det som var så svårt kan inte ha varit lätt. Det tog författaren 50 år att våga närma sig sin mammas självmord.

För mig var det här en underbar läsupplevelse.  **********