Ord om glömska, lutfisk och ett nytt år

Alla klagar över sitt dåliga minne

men inget över sitt förstånd

Minnet är bra, men kort.

Först när man försöker glömma

något upptäcker man vilket gott minne man har.

Att komma ihåg att man glömt

någonting är ett framsteg.

Om man kan komma ihåg vad

man har glömt,

så klarar man sig alltid.

Männen lever på att glömma.

Kvinnorna lever på minnen.

Lycka är god hälsa och

ett dåligt minne.

(Källa okänd Expressen)

I eftermiddag bjuder jag en god vän på lutfisk med bechamelsås och gröna ärtor. Det ska vara kryddpeppar till och jag har också litet skånsk senap i såsen. Jag fick gå ut och handla aluminiumfolie - bästa sättet är att koka fisken i ugn.

Det här blir sista inlägget 2011. I morgon är det 2012. Året har för många varit ett omstörtande och kanske jobbigt år. Nu får vi chansen att glömma och gå vidare och starta det nya året med positiva förväntningar. 

När vännen har gått tänker jag sätta mig några timmar och rensa datorn, gå igenom alla filer, ta bort bilder och göra en backup på det som är viktigt. Men till 12-slaget bänkar jag mig vid TV:n och skålar. Det fantastiska fyrverkeriet är mäktigt att se - mindre roligt för husdjuren.  

Kajsastina

Mellandagar

  

Jag tycker verkligen om skillnaden mellan dagarna, att ingen dag är den andra lik. Både vad jag pysslar med - kanske inte så roligt de dagar jag har mycket värk - men då anpassar jag mig. Idag har det varit en värkdag och en innedag.  Jag gjorde stretching och Qigong på förmiddagen för  komma igång. Nu är förkylningen över, skönt. Jag har läst och läst och glömt bort att laga lunch så nu satsar jag på middag istället.  Mellandagarna är detsamma som mysdagar. Jag har aldrig tråkigt - det är viktigt för mitt välbefinnande att ha tomma stunder, ja tomma dagar för att reflektera. 

Jag har fått en provprenumeration på DN av en vän- Idag skrev Maria Schottenius radiokrönikan om "Strategier för levnadskonsten", där bl.a. P.O. Enqvist deltog. Inte så dumt att lyssna på samtal med innehåll och djup.  Lyssna om ni har lust på SR Play. 

TV-programmen är inte speciellt bra. På Annandagen tänkte jag titta på "Stjärnorna på slottet." Det är så avkopplande att sticka till TV:n, men det här var ett uruselt program. Detta tramsande och flabbande hos vuxna människor är förnedrande, både för de som deltar och de som tittar.  Sammansättningen av personer spelade nog in. Efter tio minuter bytte jag till TV2 och där var en dokumentär "Kokvinnorna". Det var en berättelse om två systrar, som hade övertagit gården med kor efter sin far. De grälade och den äldre systern var så envis och vägrade att lämna ifrån sig kor. Det var fascinerande att se. Bra filmat, men hur de kunde komma så nära dessa systrar är ett mysterium. Har ni tid att titta på datorn gå in här .

Igår hade man gjort reklam för en kriminalserie "Misterioso", också förfärligt dålig - ännu sämre än Beck. En hel rad svenska B-skådisar, som agerade onaturligt och med styltat tal. Har vi inte fått nog av gangstrar från öststaterna i svenska serier? Jag stängde av TV:n.

Ikväll däremot ser jag den amerikanska dramathrillern "Homeland", del 6 av 13. Den är utmärkt, har bra handling och intressanta bra skådespelare. Dumt nog har den flyttats bakåt en halvtimme p.g.a. "Misterioso".

Nu ska jag göra litet  hushållsbestyr - ska grava en mellanbit på laxen till nyår. 

Nat King Cole sjunger "Chestnuts rosting on an open fire"

Klicka på videon ovan, där- Nat King Cole sjunger "Chestnuts rosting on an open fire", men titeln är en annan egentligen. En parentes: jag såg sångaren Nat King Cole i New York på Idlewild flygplats 1961!

Försöker hålla kvar julkänslan en dag till. Har faktiskt testat litet stavgång idag då det var ljust en timme.

Senare idag ska jag kika in på Era bloggar och se vad ni har haft för er i jul.
Ha det gott!

Rapport från julen 2011

Jag har firat en mysig och trevlig julafton med familjen. Ni som brukar titta in på min blogg har kanske märkt att jag inte är överförtjust i julen. Den känslan har rötter från barndomen, men jag ser till att skaka av mig det här obehaget veckan före jul. På måndagen började jag julförberedelserna, då jag tog bussen till Sollentuna C och snabbt handlade litet julklappar till barnbarnen: en fleecetröja och en bok till pojken, nagellack - blått rimmade på flott - *nödrim, fniss* till barnbarn E, som fyller 13 i januari. Jag hade också stickat raggsockar till henne. "Bröderna Bus" fick var sitt presentkort på några biobesök. 

På tisdagen lade jag in en fyrdubbel sats med sill i en stor glasburk, som jag köpt på Lagerhaus. På onsdagen tog jag det lugnt och på torsdagen lagade jag Janssons frestelse, två formar. Griljerade till sist femkilosskinkan från Percys. På eftermiddagen tog jag massage i en timme och sedan röjde jag i mitt eget hem. Det hade inte varit kul att återvända till ett stökigt hem. Musiken flödade från Spotify på datorn, ett album "Absolute Christmas" med en massa godingar. Eller vad sägs om Nat King Cole´s "Chestnut rosting on an open fire. Jag peppades av musiken med positiva känslor och bestämde mig för att glömma mig själv. 

Jag skickade också SMS med God Jul-hälsning till tanterna i onsdagsgruppen. Hade inte träffat dem de två veckor då viruset var som värst. Är fortfarande hes: Sjögrens, förkylningen eller allergi? Penicillinet tog död på bakterierna, så det var ju bra, men det tar ett par veckor till innan jag kan börja styrketräna. Har också svårt att svälja och ingen som helst smak av mat eller dryck, men det försökte jag glömma på julafton. Det var ingen som märkte att jag åt mycket lite.

Cirkus ½ 2 samlades alla och julaftonsfirandet kunde börja. Brasan var tänd och vi började med att dricka glögg, barnen alkoholfritt. Jag lutade mig bakåt och bara njöt. Vi pratade Engelska med dotterns svägerska och dotter och svärson talade Franska då de blev engagerade i sina diskussioner. Jag tog några foton - några syns här.

Bordet hade dukats av E, 13. Bröderna väntar - en visar ryggen och en
döljer ansiktet med ett glas, så jag lägger ut bilden

Min inlagda sill

Julens ostar



/Kajsastina