Håret har börjat växa ut!

Kanske är det här en passande frisyr om 6-7 månader då mitt hår vuxit ut? Håret har börjat växa ut, ca  1 cm och det är svart. Likaså är ögonfransar och ögonbryn på G, också svart.

Peruken sticks och är varm. Idag har vi haft varmt, minst 22 grader,

så jag har istället en tunn scarf över min nästan kala hjässa.

Det här är också en snygg kort frisyr.

/kajsastina

Grattis på namnsdagen!

Grattis Ulrika och Ulla på namnsdagen!





Kvinnonamnet Ulla är den feminina formen av Ull, Fornnordisk solgud. Ulla kan också vara en kortform av Ulrika, den feminina formen av Ulrik som är av tyskt ursprung och är sammansatt av två ord som betyder "arvegods" och "mäktig". Ulla kan också ses som en smekform av Ursula. Det äldsta svenska belägget är från år 1771. Ulla var ett modenamn och ett av de vanligaste namnen på 1930-talet 30- och 1940-talet 40-talen, men har blivit ovanligt de senaste decennierna. Det finns 65518 kvinnor som har förnamnet Ulla. Av dessa har 43687 namnet Ulla som tilltalsnamn/ förstanamn. År 2003 fick 55 flickor namnet, varav 2 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag: 4 juli (sedan 1986). källa: namnsdag.se.

Som ni som läser bloggen förstår så är mitt användarnamn på bloggen, kajsastina, ett smeknamn. Jag har delvis namnsdag idag, Ulla och sedan har jag namnet Stina, som vi firade på Kristinadagen då jag var barn. Eftersom mina vuxna döttrar och ett barnbarn också heter Kristina, firar vi med jordgubbstårta den dagen, den 24 juli. 

/kajsastina

Klassikersommar - juni

Lyrans Noblesser har gett oss en Klassikerutmaning. Klicka gärna på länken för att se den digra listan för juni. Jag har läst Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson och Jenny av Sigrid Undset.

Bakgrund

I slutet på 70-talet hade jag en fast halvtidstjänst vid Universitetets Litteraturvetenskapliga institution i Umeå. Ofta fick jag delta i seminarier och kurser. Jag trivdes mycket bra, men slutade då min exman krävde att jag skulle gå upp till heltid. Tyvärr blev jag då av med min fasta tjänst, eftersom jag fick söka heltid till en annan institution. Jag deltog i olika seminarier och gick också en kurs på kvällstid i Drama-Teater-Film.  Ett seminarium leddes av Ebba Witt-Brattström och vi skulle innan ha läst Kvinnor och äppelträd. Det var en givande och intressant dag. Det mesta hade jag glömt, det är över 30 år sedan. Jag har läst om boken nu. Jag märker att jag i Klassikerutmaningen har valt två böcker, som anses vara feministisk litteratur.

Kvinnor och äppelträd

Moa Martinsson debuterade med den här boken som kom ut 1933. Det är kvinnorna och deras liv som skildras i berättelsen. Boken börjar med att beskriva Mor Sofi som badar fredagsbad tillsammans med sin vän Fredrika. Bland statarna är det mycket ovanligt och det skvallras i byn.

Boken utgår från Mor Sofi som tillsammans med sin väninna Fredrika börjar med fredagsbad. Det är mycket märkvärdigt och talas om både vitt och brett i statarkretsarna. Till slut klarar inte Mor Sofi av baktalandet längre utan tar livet av sig.

Härifrån går berättelsen vidare med Ellen och Sally och de träffas som vuxna i en by utanför Norrköping. Deras liv är tufft med täta förlossningar och många barn. De arbetar hårt och har ont om pengar och om mat. Deras män dricker och många av kvinnorna blir misshandlade av sina män.

Boken utgår från kvinnornas kropp och sexualitet. Deras slitna och ärrade kroppar har lidit av att ständigt vänta och föda barn och samtidigt har de svultit. Moa Martinsson kände väl till den här verkligheten – hon hade fem barn och en man som ofta var onykter. Moa Martinson skriver på ett rakt och mustigt språk. I boken finns mycket vackra naturskildringar. Det är en bra bok och jag blir berörd av att läsa den.

Jag har redan läst Kristin Lavransdotter - har den i bokhyllan och läser om den ibland på somrarna. Jag var nyfiken på att läsa Sigrid Undsets debutroman.

Jenny  av Sigrid Undset

Jenny Winge, 28 år, är en norsk målarinna, som har fått ett stipendium och rest till Rom. Hon är mycket idealistisk. Hon trivs med livet i Rom och har fått vänner, en väninna Fransiska Jahrmann, bildhuggaren Lennart Ahlin och målaren Gunnar Heggen. Hon är för första gången ute på egen hand och har lämnat sin mamma och tre syskon i Kristiania.

Jenny längtar efter den fullkomliga förlösande kärleken. En dag träffar hon tillsammans med vänner en norrman, Helge Gram. De förälskar sig i varann.  Problem tornar upp sig, då den första berusningen lagt sig och Jenny blir ambivalent – hon tror sig älska honom.

Vännerna kommer till henne med sina problem. Den vackra Cesca är skör och svag och tyr sig till Jenny. Jenny själv har ingen att be om hjälp och verkar vara förmer än andra. ”Man är sin egen skapelses herre."  Jennys idealistiska syn på kärlek och sexualitet förstör för henne. Gunnar Heggen är den som får reda på hur det är fatt med Jenny. Övriga personer har ingen aning: Fransiska, Jennys mor och Helge. Också Helges far, Gert Heggen, blir inblandad och har ett speciellt förhållande till Jenny.

Jag ska inte berätta handlingen mer men det är mycket tankar som far genom Jennys huvud. Från början är Jenny full av värme och livsglädje för att sedan bli full av självförakt och hela historien slutar i tragedi.

Jag tycker boken var lätt att läsa trots det ålderdomlig språket, men förstår inte Jennys tankegångar och val. Det var lättare att förstå sedan jag läst Ebba Witt-Brattströms förord.


/kajsastina