När läslusten tryter - Tips mot boksmälla DN 121006

Jag har börjat läsa Jonas Gardells senaste bok - lånade den av väninnan i Västerås. Den ligger överst i min bokhög bredvid sängen. Så värst många sidor har jag inte läst, det är ju tuffa saker att ta till sig, men jag ska absolut läsa den klar. Jag tycker om Gardells sätt att skriva, språket flödar och intensiv närvaro krävs, åtminstone för mig.  Under den ligger på mitt nattduksbord: Kungens rosor av Moa Martinsson, Låt tusen tistlar blomma! av Yaşar Kemal och Major Pettigrews Last Stand av Helen Simonson. Den sista boken har legat några månader och jag läser en halv sida då och då. För bättre förståelse måste jag be dotter K lämna tillbaks mitt lexikon Longman Dictionary.


Längst ned: Qigongboken, sedan De utsatta (inte läst klart).
 I högen finns också Alice Munro en favorit -
noveller att läsa då och då.

Temat med blomtitlar blir nog liggande, är inte så förtjust i att välja böcker från titlar utan föredrar att välja efter författare som jag känner till och jag vill gärna ha hum om innehållet i boken. Har inte läst de senaste tre veckorna - läslusten har varit borta. Förra helgen var jag också i Västerås och träffade gamla vänner under avslappnade former. Tiden och lugnet måste finnas för bokläsningen.

I går lunchade jag med en väninna, som numera bor i Örebro. Vi umgicks mycket familjevis i Umeå under 70-talet och har hållit kontakten hela tiden. Vi åt lunch på Garden bistro i Sollentuna. Kan rekommenderas! Vi stördes inte av sorlet från nedre våningens lunchgäster utan pratade ostört. Se bilden här nedan.  

 

I morse läste jag DN ovanligt noga under frukosten. Hittade tips mot boksmälla - bra ord påhittat av  bibliotekarien Jenny Lindh. Källa: DN 20121006.

- Du har drabbats av en klassisk boksmälla. Inga konstigheter, det händer mig någon gång i veckan ungefär (baksmälla har jag oftare). Man skulle kunna tro att boksmällan bäst behandlades genom rening, en själslig detox från allt vad böcker heter, till exempel genom att uppsöka genuint litteraturbefriade platser som Regeringskansliet, men det stämmer inte. Precis som med sprit är bästa boten i själva verket en återställare. Och då gärna en giftig, porvidgande hjärtstatare till sup, litteratur som svider mellan tandhalsarna och fräter liv i humöret på en klunk. – jag brukar se till att ha någon besk jävlighet av Thomas Bernard i medicinskåpet.

Ha det gott!

/Kajsastina