Syndaflodens år av Margaret Atwood - Min bedömning

Titel: Syndaflodens år
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 477

Den här boken är del två i trilogin av Margaret Atwood. Den första Oryx & Crake finns recenserad här. Den tredje MadaDamm tänker jag inte läsa, men den är den avslutande delen efter katastrofen. För mig blir det för mycket att läsa Atwoods sista bok på samma tema. Här ställs frågan:  Kan mänskligheten få en andra chans? Hur då; människorna är ju utrotade. Här finns bara crakrianerna och maddaddamiter? De lever men är ju en sorts varelser skapade på laboratorium. Atwood har velat knyta ihop allt med en avslutande bok. 

Syndaflodens år väcker ändå många funderingar. Farsoten som drabbat mänskligheten ställer verkligen till det. Vart är samhället på väg? Miljöförstöring och övervakning är nu faktum. 

Trots det allvarliga i boken är den också lättläst. Kanske litet svårt i början att hänga med i alla tillbakablickar och konstiga ord på varelser.

För mig är den här boken int lika intressant som Oryx & Crake. Kanske är mitt intresse för det här temat inte tillräckligt stort. 
Min bedömning: 2/5 p. 
✩✩✩✩✩

/Kajsastina

Oryx & Crake av Margaret Atwood - min bedömning

Titel: Oryx & Crake
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 375

Den som är berättare kallas för Snömannen. Insvept i ett lakan sover han i ett träd. Ensam sörjer han sin älskade Oryx och sin vän Crake. Området är ödelagt, men där finns insekter och "nassonger och varjundar" som förökar sig snabbt. Han försöker fatta vad som hände med människorna och förstå hur allt kunde rasa samman. Han är den enda människan som har överlevt. Här finns en typ av levande varelser, "crakerianerna", vilka han tillsammans med Crake har experimenterat fram. Han tänker tillbaka på de gångna åren under tiden som han försöker få hem mat. Vi får veta att Jimmys mamma försvann när han var liten och hans pappa dog senare. Båda visste för mycket om den forskning som pågick, en forskning som ledde fram till katastrofen.

Science fiction kan jag tycka med alla underligheter som beskrivs, men på något sätt blev jag fascinerad. Människan håller ju faktiskt på att förstöra jorden för sig själv med genteknik, avancerad forskning och utarmaning av  miljön.

Författarinnans språk är som vanligt fantasifullt men ändå lättläst.
Min bedömning av den här boken blir 3/5 poäng.
✩✩✩✩✩

/Kajsastina

Böcker och mina recensioner

Jag har inte skrivit bedömning av alla böcker jag läst under 2015. För min egen skull vill jag kunna gå tillbaka och jämföra böcker och se hur många poäng jag satt. Det är också bra tränajsing för mig som är "äldre", ett sätt att hålla hjärnan i trim. Nu blev det inte så många lästa böcker förra året beroende på "glaskroppsavlossningen", som stört mig sedan i maj. Några veckor verkade besvären försvinna, men nu är de mörka maskliknande slingorna tillbaka igen. Synen är bra, men det irriterar och stör läsandet. Ögonläkaren menade att hjärnan skulle vänja sig men det har inte min gjort. Speciellt besvärligt då det är ljust som idag då solen sken.

Läser just nu Ett förbud mot mord av Louise Penny. Det var den bok jag blivit tipsad om och därför beställde jag också del ett och del tre med kriminalinspektör Armand Gamache. Jag hoppade över del två, då jag tyckte det blev litet väl mysigt och sockersött med invånarna i byn Three Pines! Jag tror att den här sista boken är bäst, något nedtonad vad gäller persongalleriet och ett lugnare tempo. Men "mysig" är den och har en bra mordgåta! Kriminalinspektör Gamache befinner sig på Manoir Bellechasse för att fira bröllopsdag med sin hustru och där får han ta sig an mordutredningen.


/Kajsastina