Sitter vid min lap top i köket och tittar ut på himlen från mitt fönster. Alla olika grå skiftningar är vackra: mörkt grå, gråblått och ljuset bakom. Har faktiskt inga problem med månaden November. Möjligen får jag för litet ljus och är mer trött än vanligt. Kaffekoppen fylls på på ofta, men efter lunch dricker jag inte kaffe.
I morgon sjunger kören upp. Nästa vecka arbetar jag med julbasaren i Edsbergskyrkan onsdag, fredag och lördag. Julen tar jag inte så allvarligt för övrigt. I och med att vi firar med musik och ljus och också en jullunch i kyrkan har jag fått det jag mest gillar med julen.
Till familjen blir det mest stickat som julklappar och jag hoppas det uppskattas. Har ännu inte bestämt hos vem jag ska vara: hemma, hos K med familj i Sollentuna eller hos M med familj i Värmland. Har ju valmöjligheter, vilket inte alla människor har.
Har också andra tider nästa vecka, tandhygienist och utprovning av ny ryggördel. Så här är det när man måste fixa till sig.
I helgen ska vi inspektera ä dotterns nya lägenhet och det ska bli kul att träffa dem. De har haft fullt upp med flytten och tjänsteresor, har inte sett dem på en månad. Y dottern kommer förbi ofta, hon har bytt arbete. Hon har varit sex år på förra arbetet men nu har hon mer tid att resa på vardagarna när barnen blivit så stora. Barnbarn A kom förbi i veckan för att hämta symaskinen och visade upp sina nya jeans. Oj, vad lång han har blivit.
Själv tar jag paus i bloggandet och återkommer efter jul.
Ha det gott alla!
/Kajsastina
Idag är det Torsdag och Sjögren har hållit sig undan idag, trots att jag hade glömt att byta morfinplåster, vilket jag har gjort nyligen. Det jag hade häromdagen var nog ingen virus utan ett skov av Sjögrens syndrom. Handlade igår i Sollentuna centrum en present och en laddare till mobilen på Kjell & Co. Tittade in i Turebergskyrkan och deltog i "Måbra-kören". Torsdagen är en dag utan något inplanerat, ja måndagen också, men då tar jag det lugnt och tvättar och stryker kläder. Måste ha en viss struktur på hushållsarbetet, eftersom tre dagar går åt till styrketräning och sittgympa och kören.
Bestämde att strunta i städningen igår och satte mig istället för att läsa ut boken Den femte årstiden av Mons Kallentoft, vilken någon har lämnat hos mig. Tänkte mig en mysig eftermiddag med läsning och tédrickande, men efter ett par hundra sidor, avslutade jag den.
Huvudpersonen Malin, polisen, är ganska intressant och hennes relation till män är litet turbulent. Det som stör är Kallentofts frossande i skildringen av kvinnokropparn som misshandlats och skändats innan de mördats. Mördaren hade t o m skurit ett sår, som han sedan penetrerade. Försökte hoppa över beskrivningarna, men till slut var också handlingen urusel. Korta rader med trista dialoger, ibland bara en halv rad. Sedan fortsatte beskrivningen av hur mordet gått till. Kallentoft har en usel kvinnosyn. Har läst några av hans tidigare böcker, men har ingen i bokhyllan, så jag minns att de dödas röster och kommunikation med de levande skrivs med kursiv stil. Det blir faktiskt tjatigt, för att inte säga rörigt och det fick jag inte ut någonting av.
Baksidestext
Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för fl era år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?
✩✩✩✩✩
/Kajsastina
Inlägg
