Min nya reservdel - en knäotros

 

Den ser hemsk ut, tyckte jag själv. Men den väger bara 500 g och är utprovad för två veckor sedan. I samband med besöket i somras hos en ny ortoped för ryggen tyckte han att jag skulle ha den här vid promenader och dammsugning, ja så mycket jag kunde. Det var för att räta ut höger knä, som drar åt vänster. Är ju för gammal för operation, men har skadat knät tre gånger, på Blomstermarknaden i Nice på 90-talet, trillat sista steget i en trappa med barnbarn i famnen. Det gick bra för honom, men efteråt tog det tid för mig att bli bättre, hade skadat axeln som slitits till. Sist var olyckan framme på en buss i Sollentuna, där chauffören gjorde en extra inbromsning då jag hade ställt mig upp, så jag kastades ner på golvet på knät. Fick i sista fallet ut 5000  kr på trafikförsäkringen. Det syns klart att det också är artros i knät, ja det har jag ju överallt. Men faktiskt märker jag att det har haft effekt. Då jag inte har den är knät bättre, men jag måste ha vida byxor eller kjol utanpå. 😏 

Trots pandemitider var det i somras som den här ortopeden började sända remisserna för röntgen och hjälpmedlet. Jag märker att om man kommer till en specialist, äntligen efter några år, vill hen fixa andra fel som man har. En handterapeut ville till exempel ge mig en otros till pekfingret, som är krokig. Jag tackade nej för fingret har liksom värkt färdigt och är inte något problem för mig, alltså onödigt!   

Tro det eller ej, men nu har jag hållpunkt 12.00, då jag sätter på Hem till gården. Såg den på 70-talet ibland och nu tar jag den som en ursäkt att vila och laga lunch. Har varit igång sedan kl 08.00!

Kajsastina

Åter på banan? Läser just nu Londonflickan av Susanna Alakoski

 

"Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden" Arbetarbladet "Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden....

Denna bok är en fortsättning på hennes bok Bomullsängeln, som är mycket läsvärd, om man gillar historiska romaner. 

"Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek 

och trofast vänskap"

Dagens Nyheter

/Kajsastina

Min första bild i januari 2022 är såklart av Pontus, vår sexåriga Papipoo

 

I år blev det ett litet annorlunda julfirande, men avslappnat och trevligt. För min del blev det ingen matlagning, ingen bakning, inga julklappar.  

Vi träffades hela familjen den 12 december dock på trevligt glöggmingel. Ett barnbarn var inte med, då han studerar till läkare i Linköping. Små rätter eller s k plockmat var delikat och som avslutning en pepparkakscheesecake med frosting och lingon. Den dagen fyllde ä. dottern 55 år och den yngre hade fyllt tre dagar tidigare, 51 år. Det var trevligt för det är alltid svårt att få alla samlade samtidigt trots att vi bara är nio personer, varav fyra barnbarn. 

En familj hade gett sig iväg till Kanarieöarna för att fira jul och min andra y. dotter m fam har ju flyttat till Wasastán, där den sista våningen till deras takvåning saknar hiss. Entrén har också bara en trappa till hissen! Det är svårt med transporter i Stockholm på julafton. Mina ryggproblem hade under hösten blivit mer och mer invalidiserande, vilket bekräftades genom röntgen, som äntligen gjordes. Röntgades sist för tio år sedan.  Vissa övningar kan jag göra för att lindra värken, men det har blivit svårare att gå. Därför valde vi att de kom till mig på julafton mitt på dagen. Pontus överlämnades två dagar före jul till mig och var ett trevligt sällskap ! Han fick bara korta utepass här och när snön kom på julafton fick han följa med dottern till Wasastán. Min egen middag på kvällen bestod av Helstekt kyckling med stuffing och pommes frites på sötpotatis. Gott rödvin till! 

Hoppas att år 2022 blir bättre för oss alla! 

/Kajsastina