Pingst - hänryckningens tid?

Dikt ur "Nattvardsbarn" av Esaias Tegnér

Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten

Ordet "hänryckning" betyder extatiskt själstillstånd, oemotståndlig förtjusning och njutning. Kanske därför många gifter sig vid den här tiden, men så är ju också naturen som vackrast just nu.

Nu återgår jag till balkongen och min bok. Där finns än så länge skugga för huvudet, men benen ligger i solen. Tyvärr tar Sessan min plats i solstolen så fort jag går in en stund.

Trevlig pingsthelg!

 

Barnfattigdomen i Sverige

För tre månader hade jag ett inlägg om fattigdom. Nu är ämnet "på tapeten" igen och det handlar om "barnfattigdomen i Sverige". Barnen har ingen egen ekonomi utan de är ju barn, dvs helt beroende av sina föräldrar. De kan alltså inte påverka sina föräldrar och deras val.  Så att tala om barnfattigdom är väl inte helt korrekt.  Själv känner jag mig mer som en patriot och inte nationalist - jag tycker att hela världen angår oss i Sverige. Därför tror jag att vi också i Sverige ska jämföra oss med världen i övrigt då det gäller fattigdomsbegreppet. Så här skrev jag i i mars
:
Verklig fattigdom är när man går till sängs hungrig, saknar tryggt boende och inte har hela och rena kläder. Vid verklig fattigdom lever man på mindre än en dollar om dagen och det finns inte många sådana personer i Sverige,  (bara de personer som av olika skäl vill hålla sig utanför det sociala och samhället för övrigt).
Källa: Värdsbankens mått för fattigdom.

Bilden lånad från klippanskommun.se

Visst tycker jag synd om alla barn som växer upp i familjer, som har ont om pengar, men jag tror ändå att de flesta familjer har möjlighet att få sina basbehov tillgodosedda: hyra, mat, el, telefon osv. Konstigt nog finns det ofta pengar till sprit och cigaretter. Ett sätt att trösta sig kanske man kan tycka, men det drabbar barnen värst och de har ingen möjlighet att välja.

Jag snuddade i mitt förra inlägg vid tanken att kanske kärlek och tid är minst lika viktigt som pengar. Jag instämmer inte i allt som Haro står för men så här står det i deras blogg: 

 -----"Att det kan finnas andra former av fattigdom, t ex missbruksproblematik, berör barnminister Maria Larsson i den följande debatten i SvD. 

Det är här vi börjar närma oss kärnan - kan egentligen fattigdom mätas enbart i hur mycket föräldrarna har i plånboken? 7-åringen från finorten som lever med pappans dolda missbruk, finns inte med i fattigdomsstatistiken. Ej heller tonårsflickan som aldrig känt tillräckligt emotionellt stöd från pressade, heltidsarbetande föräldrar.

Kanske har vi en emotionell fattigdom i Sverige bland barn och unga som är lika alarmerande? Det vi vet är att den psykiska ohälsan ökar . Och det märkliga är att ohälsan inte tar hänsyn till hur mycket familjen tjänar. ---
---

Själv gick jag med i Rädda Barnen i mars och har ett autogiro på 100 kr i månaden. Jag kan bara hoppas att pengarna går direkt till barnens behov och inte till föräldrarnas.

Grillunch i duggregn

En skön dag som bestod av grillunch med onsdagsgruppen, som hade terminsavslutning. Det duggregnade och kändes behagligt att sitta ute och äta. Igår hade vi avslutning med kören och det fungerade bra med uppsjungningen. Sedan drack vi kaffe och åt tårta.


Idag vid 3-tiden for jag för att vara med barnbarnskillarna. Dottern skulle springa "Blodomloppet", 5 km,  på Djurgården. Eftersom de hade picnic efteråt tog det många timmar. Jag lagade middag och sedan tittade vi på "Star Wars".


Jag kom hem vid halv 8-tiden och det är nu mycket kvavt. Månne vi kan hoppas på en regnskur i natt? Naturen behöver nederbörd!

Bloggbokcirkel i juni - Kärlekens Historia av Nicole Krauss

Tack och dagarna bara går ... för tipset om Kärlekens historia som juni mänads bloggcirkelbok.
Klicka på länken till enbokcirkelföralla.

Jag läste boken i förra veckan till kl 1 på natten.

Den rekommenderas varmt!

Glad Nationaldag!

Ja, vad säger man? Trevlig Nationaldag! Eller kanske : Ha det kul blå och gul? 

En berättelse om Kärlek och mörker, Amos Oz

Har i helgen avslutat New York-trilogin av Paul Auster och Sorgesång av Siri Hustvedt. Igår var jag hos dotter med familj och vi satt alla och läste på eftermiddagen. Jag satt under "mitt äppelträd" i skuggan. Det var en slump att jag hade sista delen av Austers bok kvar. Jag avslutade läsandet med Siri Huvstvedts roman. Min svärson kommenterade mina böcker och berättade att de båda författarna är gifta med varandra. Svärson F läser mycket, dottern också så han har ett särskilt rum för de flesta böckerna. Jag återkommer då det blir svalare med att skriva min personliga bedömning.

Idag är jag hemma igen och har öppnat Amos Oz´ bok En berättelse i kärlek och mörker. Inte börjat läsa än, dock, vill suga litet på karamellen innan. Boken står ju på min lista över böckerna jag utmanat mig att läsa. Dessutom såg jag tv-programmet Babel, där han intervjuades av Daniel Sjölin. Klicka på länken om du är intresserad av att läsa om programmet. Författaren är som bekant mycket engagerad i Mellanösternfrågan och tror på en fredlig lösning mellan Israel och Palestina. "Patienten är redo, men läkarna är för fega", säger han i Babel. Det är ett program jag aldrig missar.

- - - - - - - -
Amos Oz föddes 4 maj 1939 som Amos Klausner i Jerusalem. Hans föräldrar Yehuda Arieh och Fania Klausner kom från rysk-judiska familjer och flydde från Östeuropa när klimatet hårdnade för judar i Europa under 1930-talet. Båda föräldrarna var högbildade akademiker och fadern försörjde sig som bibliotekarie och författare i Jerusalem.
Modern led av återkommande djupa depressioner och begick 1951 självmord. Två år senare, vid fjorton års ålder, flyttade Amos Oz hemifrån för att bo och arbeta på en kibbutzen Hulda. Det var då han bytte namn till Oz, det hebreiska ordet för styrka. Där träffade han också sin blivande fru Nily. Tillsammans med sina tre barn stannade familjen Oz på kibbutzen i över trettio år, fram till 1986 då de flyttade till Arad i Negevöknen på grund av ett av barnens svåra astma. Idag bor paret Oz i Arad och i Tel Aviv.
Källa: wwd.se
- - - - - - - -