Sammanfattning från månadens resa
Dödssynden, Harper Lee
Idag är det den sista dagen på oktober och resan i Nordamerika har avverkats.
Harper Lee (född 1926) har bara skrivit den här romanen, som kom ut 1960. Den var den största romanen som tog ställning mot rasism. Författarinnan lever ett undanskymt liv i sin hemstad Monroeville, Alabama.
"Dödssynden" av Harper Lee var inte ny för mig, men jag har nyligen läst om den. Jag tror det var på 60-tal då jag första gången läste den. Handlingen i boken berättas av Scout, 8 år, som bor med sin äldre bror och sin pappa Atticus Finch. En dag förändras Scouts och Jems liv då de blir medvetna om samhällets orättvisor och den rasism som finns. Deras pappa blir försvarsadvokat åt en svart man, som åtalas för att ha våldtagit en ung vit kvinna. Tidpunkten är 30-talet. Rättegången mot Tom Robinson är en central del av handlingen.
Maycombe är en påhittad stad av författaren och staden ligger i Abama. Författaren tog en del av handlingen från sin egen uppväxt i Monroe.
Jag minns filmen med Gegory Peck, där han var advokat. Jag har läst om boken, men jag gillade boken bättre på 60-talet. Jag har under de senaste 50 åren läst mycket om rasism i USA.
Min bedömning: * * * * * * * * * *
himlen i bay city, Catherine Mavrikakis (född i Chicago men boende i Montreal)
Grålila himmel har staden som Amy växer upp i. Hon bor med sin familj i ett plåthus. Det är en industristad, där det finns giftiga utsläpp som ger himlen denna grålila färg. Större delen av hennes släkt dog under förintelsen. Det är i slutet på 70-talet och mostern berättar om händelserna i Ausschwitz. Amy, som är en överspänd tonåring, drivs så småningom till vansinnets gräns. Hennes tankar och liv är destruktiva och hon hamnar i bilar i baksäten och dricker för att döva sin oro. Här finns också en sorg över Amys äldre syster, Angie, som dog. Hon känner skuld och skam över att hon lever men inte systern.
Natten mellan den 4 och 5 juli 1979 , efter Amys 18-årskalas tänder hon eld på plåthuset. Eller är det en fantasi? Det är om tiden runt denna avgörande händelse som boken handlar. Hon gömmer sig i ett träd då det brinner. Hon tas om hand och hamnar på institution, träffar olika psykiatriker och diagnosticeras med posttraumatiskt syndrom.
Det kan också sägas vara en smärtsam uppväxtskildring. Amys mor hatar henne. Citat: ”Min mor upprepar under hela min barndom att jag är efterbliven och aldrig har återhämnat mig efter födseln: man behöver bara se på mig”, eller:
”mina barndomsår förflyter på så vis i ständig sorg, där mina dumheter, skamkänslor och besöken varje vecka på Bay citys kyrkogård där familjen gråter på min storasysters grav är stående inslag”
Så här beskriver Amy sin barndom: ” Jag minns min allergiska, bronkitiska barndom och kvävande år med andnöd då jag flera gånger måste vistas på sjukhus där de tror att jag ska stryka med och äntligen återvända till det ställe jag kom ifrån. …
Jag har samma färg som Michigans himmel.”
Som vuxen arbetar Amy som pilot. Hur det är med den saken vet vi inte. Kan verkligen en mentalt störd person arbeta som pilot?
Den här boken var svår att läsa – just för att den är så ohyggligt svart och nästan helt utan ljuspunkter. Jo det finns en: hennes kärlek till dottern Heaven (himmel). Trots kärleken till dottern fortsätter hon att vara destruktiv och plåga sig själv och också sin dotter, som hon tar med till Auschwitz då flickan är 10 år. Här lade jag ifrån mig boken. Jag väntade nästan en vecka innan jag läste ut boken. Jag borde inte ha öppnat boken igen. Upplösningen är dramatisk och hemsk. Slutsatsen blir att jag inte gillade boken. Jag vet att den har höjts till skyarna av många kritiker. Själv tror jag inte att tidigare händelser i en släkt går i arv till kommande generationer. Varje människa har ett ansvar för sitt liv. Eller är det ett försök till försoning som skildras fast jag inte hittade det.
Lark & Termite av Jayne Anne Phillips Lark är en flicka tonåring som inte minns sin mor Lola, eftersom hennes mamma lämnade henne hos mostern Nonie i Winfield, West Virginia. Tiden som skildras är juli 1959. Lark har en halvbror, Termite, som är funktionshindrad. Han har ryggmärgsbråck och kan inte gå, inte äta och inte tala. Lark tar hand om sin halvbror hela dagarna, släpper honom aldrig med blicken, sysselsätter honom med att titta på tåg och att titta på floden. Lola lämnade också Termite hos sin syster Nonie, som har varit gift två gånger. Nonie är en praktisk kvinna, som lämnar Lark ensam hela dagarna med Termite då hon arbetar i sin butik.
Larks pappa var en man som bara kom förbi och lämnade Lola gravid. Senare då hon var 30 år gifte hon sig med soldaten Robert Leavitt som stupade i Korea 1950. Han hann aldrig se sonen Termite, som visade sig vara gravt funktionshindrad. Också Termite lämnades hos Nonie. Och Lola försvann för gott. Trots deras splittrade familjeförhållanden är det inte en tragisk historia alltigenom. Deras liv fortskrider och avslöjas mer och mer om Lola och även om pappan till Termite. Den är mycket realistisk, har ett lättläst språk men ett dramatiskt slut. Jag tyckte mycket om den här berättelsen.
Min bedömning: **********
Inlägg
