Croissants till kvällstéet

Köpta på Picard, Karlavägen 50.
De har många bra djupfrysta produkter.

Har snart läst ut Chicago av Alaa Al-Aswany.
Efter den danska serien "Badhotellet" börjar jag med "Bring up the bodies" av Hilary Mantel. Den har legat och väntat ett halvår, men jag måste ha tid att ägna den ett par timmar i taget. Ser fram emot läsningen.

/Kajsastina



Var finns förnyelse i politiken? Orkar inte med alla gubbs i kostym som överröstar och babblar i TV-rutan. Tråååkigt! Stänger av!

 

Var tredje kvinnlig pensionär är "fattigpensionär". Förlåt Reinfeldt, "garantipensionär". Jag hör inte till dem (tror jag har några tusenlappar mer än en garantipensionär), men jag skulle ändå önska att ministrarna kunde sätta sig in i hur vissa människor har det? Kanske till och med avstå några av de tusenlappar de fått i samband med att inte sjukskriva sig? Ironi? Javisst, någon större tilltro har inte jag till dessa skrävlande politikergubbar som överröstar varandra i debatterna. Var är sakfrågorna? Ge mig en politiker som lugnt utan smutskastning mot motståndaren lugnt och sakligt kan beskriva vilka mål partiet har. Ett mänskligare samhälle? Klyftorna i vårt samhälle har blivit fler och fler.

Har inte speciellt hög pension, men det är ett val jag har gjort. Hemma med barn i fyra år, studier och omskolning på egen bekostnad i tre år och lönearbete i ca 40 år fram till pensionen vid 65.

/Kajsastina

Jag bor ovanför ett lindträd....

Just nu är trädet som grönast och blomningen är tsnart slut.
 Det här är ett högt träd, eftersom jag bor på 5:e våningen.
Det har växt i många år.

Kuriosa:

Förr i tiden planterade man lindar som skyddsträd och det skulle skydda mot åskan. Det var gudinnan Frejas träd. Linden har blivit glädjens och kärlekens träd, eftersom Freja var kärlekens gudinna. 

 

/Kajsastina 

Bokbloggsjerka - Americanah

Annika har startat en bokbloggsjerka i helgen,  2-5 maj, och vill att vi ska berätta vilken som är den bästa boken vi hittills läst 2014. Jag har inte hunnit läsa så många ännu i år, ca 12 st, så mitt val blir lätt. Boken heter Americanah av Chimanda Ngozi Adichie.  Den har jag skrivit om tidigare, men inte presenterat min bedömning.
Hittar inte anteckningarna i datorn (måste gå igenom och rensa, förmodligen ligger filen i fel mapp). Ungefär så här minns jag:

Den nigerianska flickan Ifemelu flyttar tillbaka till Nigeria efter flera år i Amerika. Hennes pojkvän Obinze stannar kvar och får inte tillstånd att resa till Amerika utan hamnar i Storbritannien. (Han blir deporterad.) Han hade drömt om Amerika men här får han försörja sig på att städa toaletter och han har det inte bra. Han umgås mest med nigerianska vänner. Ifemu och Obinze mejlar och telefonerar flitigt till en början och deras framtidsplan är klar. Obinze gifter sig men vill ändå hålla kontakten via mejl, men Ifemu svarar inte. Det går bra för Ifemelu i USA, där hon startar en anonym blogg om hur det är att vara svart ickeamerikan. Den blir framgångsrik och hon försörjer sig delvis på den.

I början tyckte jag boken var rörig att läsa, eftersom hennes inlägg är insprängda i bokens handling och tidsmässigt går det också fram och tillbaka. Men blogginläggen blir så småningom intressanta att läsa och de är tankeväckande. Hon skriver om sitt förhållande till den amerikanska kulturen och framför allt rasfrågan. 

Citat: "I Amerika finns en hierarkisk rasstege. Vit står alltid högst, särskilt vit anglosaxisk protestant, annars känd som WASP, och svart amerikan återfinns alltid längst ned, och vad som finns däremellan varierar i tid och rum. (Eller, som i den där härliga ramsan: Om du är vit är allt som det ska Om du är brun går det också b ra Om du är svart kan du dra.)"

Hon umgås och bor ibland tillsammans med en äldre kvinna, Auntie Uju, som i Nigeria varit tillsammans med en general och fött hans son. Auntie har varit van vid lyxliv och nu anlitar hon Ifemu att vara barnvakt åt hennes son, Dike. Ifemu har många andra kontakter, både manliga och kvinnliga. Under en tid träffar hon en vit, rik amerikansk man. Han verkar för bra för att vara sann. Det verkar som hon spelar en roll i deras relation. Så här beskriver hon sig tillsammans med honom:

"Tillsammans med C såg hon sig som en kvinna utan låsningar och bekymmer, en kvinna som sprang genom hällregnet med smaken av solmogna jordgubbar i munnen. en drink blev en del av livets arkitektur, mojito hit och martini dit, torrt vitt vin här... De fotvandrade, paddlade kajak, campade i familjens sommarresident, saker hon aldrig skulle ha drömt om.... Hon var lätttare och smidigare; hon var Curts Flickvän, en roll hon slank in i som i en smickrande älsklingsklänning. Hon skrattade mer för att han skrattade stup i ett osv....  Kanske ingick det i hennes amerikanska dröm att vara gift med en vit amerikan.

 

Så fortsätter hennes liv i den akademiska världen i Baltimore. Hon pluggar och har en deltidstjänst som forskare samtidigt som hon skriver på sin blogg om ras.  I skrivande stund känner jag att jag vill läsa om boken - har missat en del detaljer i blogginläggen. Utan dem funkar inte läsandet, hoppade över några i början i tron att det skulle vara lättare. Gick idag tillbaka (det har snöat ute så tiden fanns) och läste om inläggen. Ett blogginlägg om Michelle Obama plus hår som rasmetafor är informativt och också roligt.  "en del svarta kvinnor, både amerikanska svarta och icke-amerikanska svarta, skulle hellre springa omkring nakna på gatorna än att visa sig offentligt med sitt naturliga hår. ... Z.N. som håller på att gå över till naturligt hår, bad mig lägga upp min kur. Rent sheasmör som ersättning för sprejbalsam fungerar utmärkt för många natureller. Inte för mig, emellertid. Allt som innehåller mycket sheasmör gör mitt hår matt och torrt."

 

Så småningom händer det saker i deras liv. Han skriver mejl till henne, där han beskriver sitt liv i London och sedan i Lagos. Han hoppas hon ska svara och det gör hon i ett känslosamt mejl. Hon berättar att hon har en depression eftersom den lille pojken Dike försökt begå självmord. Så här beskriver hon Amerika för honom. "Amerika ska du veta, har ett sätt att förvandla alltill en sjukdom som kräver medicinering. Jag tar inga piller, jag bara tillbringar mycket tid med Dike och ser på en massa skräpfilmer ... Dina mejl om England har varit viktiga för mig. Jag hoppas få chansen att berätta för dig vad som hänt mig i mitt liv - när det än blir av.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

Det här är en modern historia, där vi får läsa hur kommunikationen mellan två unga människor kan föras på distans via mejl och även FB. Avslutningen avslöjar jag inte, men förutom att det är en informativ roman om ras innehåller den en kärlekshistoria. Mycket bra bok!

Boken får av mig *****

/Kajsastina