Intet är som väntans tider...

Intet är som väntanstider

Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån, som blänka
i en dunkel furusänka och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider, väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka, medan träden knoppas där.

~ Erik Axel Karlfeldt ~

Kajsastina

Den nya dagen randas ...

Den nya dagen randas. 

Vad gör vi nu med den? Vi lever väl och andas

tills det blir kväll igen. 

- Alf Henriksson -

Bokresan Jorden runt, PUB-afton och Alf Pröjsentema på högmässan

Bokresan Jorden runt V är för mig någon vecka försenad. Har gjort resan i februari, men inte hunnit skriva ned vad jag läst och var jag varit. Kommer i nästa inlägg. Resan i mars har jag börjat med att läsa Brända skuggor av Kamila Shamsie (Pakistan).

Har haft mycket i tankarna och mycket att göra. I fredags var det PUB-afton här i Edsberg och det var trevligt. Vi hade en egen trubadur med som är från Sollentuna. Många bra samtal med trevliga människor.

Igår, söndag, hade kyrkan gudstjänst med tema Alf Pröjsens visor. Till kaffet spelade prästen gitarr och sjöng den här visan som jag minns då jag hör den, Du ska få en dag i morgon som blank och orörd står. Här kan du höra den sjungas av Alexander Rybak.

Återkommer senare med min läsning från Bokresan Jorden runt V.

/Kajsastina

Prata högt med dig själv! Per Naskonen

För några år sedan fick jag tillsammans med tidningen Må Bra boken Prata högt med dig själv, som Per Naskonen har skrivit. Jag testade det, speciellt som jag hade mycket värk och började peppa mig själv med positiva ord.  Nu har jag börjat ifrågasätta det här, eftersom jag tycker att jag pratar alltför mycket högt då jag är ensam. Finns risken att jag gör det ute bland människor? Jag tycker jag har god hjälp i vissa vardagliga situationer som gör ont (städning o dyl) och tycker också att alla tråkiga och motiga uppgifter går lättare. Därför googlade jag på detta och fann det här: Citat från webbsidan vetallt. com.

Jag rekommenderar Naskonens bok då den är både humoristisk och innehåller en del praktiska tips. 


Så här står det bl.a.: "Att tala om dina mål högt för dig själv fokuserar din uppmärksamhet, förstärker budskapet, kontrollerar din flyktreaktion och blockerar distraktioner."

"Att tala med sig själv indikerar också att man litar på sitt eget omdöme. Ett konkret exempel är Albert Einstein som var överbegåvad och redan i tidig ålder lärde sig att utnyttja sina talanger. Han talade ofta med sig själv, och inte gärna med andra. Människor som talar med sig själva är ofta skickliga på det de tar sig för och litar på sin egen intuition för att komma fram till vad de behöver göra"

- Linda Sapadin, psykolog -

OKTOBER

Bilden lånad från http://astrobloggen.damernasvarld.se/2014/10/12/vecka-42-horoskop/

Brittsommars

skira solflor

omfamnar

höstgrönskas

blida sötma

Flyttfågelflytten

förbi

Älgöde

prövas

Vindrikt 

våtväder

väntas

- Ingemar Flodén -

http://www.varmlandslitteratur.se/manadensdikt.htm

TILLIT

/Kajsastina

Midsommar - dikt av William Shakespeare, 1564 - 1616

Bilden lånad från shakesongs.com

Shall I compare thee to a summer' day?

Thou art more lovely and more temperate.

Rough winds do shake the darling buds of May,

And summer's lease hath all too short a date.

Sometime too hot the eye of heaven shines,

And often is his gold complexion dimmed;

And every fair from fair sometime declines,

By chance, or nature's changing course, untrimmed;

But thy eternal summer shall not fade, 

Nor lose possession of that fair thou ow'st,

Nor shall death brag thou wand'rest in his shade, 

when in eternal lines to Time thou grow'st.

So long as men can breathe, or eyes can see,

So long lives this, and this gives life to thee.

- William Shakespeare, 1564 - 1616

TREVLIG MIDSOMMAR !

Hundra sommardagar - dikt av Cajenn

Hundra sommardagar

Var glad min själ åt vad du har nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

~ Cajenn ~

Visst är den här sommardikten fin?

Ha det gott!

/Kajsastina

Nu sjunger marken under mina fötter (en försommardikt).

Bilden lånad från natur.org

Nu sjunger marken under

mina fötter

och lekfull vindil blåser

i mitt hår

där gnolande och

sommaryr jag går

en väg med blekt tallbarr

och blanka rötter

som solen full med

gröna fläckar sår …

Bilden lånad från svensknaturifokus.se 

Mot skrovlig tallbark

fågelnäbbar spika

och ludna bromsar brumma mig förbi

ur molnen skär en svalsvärms

visselskri

Jag själv är flygstark

och jag ville skrika

mig hes av glädje

för att jag är fri …

Bilden lånad från alltomträdgård.

Det är så stort att jag

får gå på jorden,

ännu en sommar, full av

doft och sken

och bjudas in av varje

dikesren

till smultronmiddag på

de gröna borden

och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara

vid liv, en människa, ett blod,

ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag

och låta sorgsna drömmerier fara …

som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)

Hej Ingrid. Det här är, förutom "Han kom som en vind", en av mina favoritdikter   på försommaren! 

Trevlig helg alla som tittar in 

/Kajsastina

Livets träd

Det här livets träd från Turebergskyrkan i Sollentuna. 

Nu sjunger marken under mina fötter ...

Nu sjunger marken under

mina fötter

Bild lånad från saltakvarn.wordpress.com

och lekfull vindil blåser

i mitt hår

där gnolande och

sommaryr jag går

en väg med blekt tallbarr

och blanka rötter

som solen full med

gröna fläckar sår …

Mot skrovlig tallbark

fågelnäbbar spika

och ludna bromsar brumma mig förbi

ur molnen skär en svalsvärms

visselskri

Jag själv är flygstark

och jag ville skrika

mig hes av glädje

för att jag är fri …

Det är så stort att jag

får gå på jorden,

ännu en sommar, full av

doft och sken

och bjudas in av varje

dikesren

till smultronmiddag på

de gröna borden

och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara

vid liv, en människa, ett blod,

ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag

och låta sorgsna drömmerier fara …

som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)

 

 

Adjö 2013, välkommen 2014. Ett Gott Nytt Bokår!

Ute i världen pågår hela tiden krig och tragiska situationer som följd. Mänskligt lidande som aldrig verkar ta slut. Civilbefolkningen drabbas och barn dör av svält. Nu senast läser vi om flyktingar som försöker ta sig till Europa men som trycks tillbaka till det land de reste ifrån. Eller också överlever de inte den farliga resan över Medelhavet i dåligt utrustade båtar. Det är fruktansvärt!

I Sverige matar tidningarna oss varje dag med notiser om mord och våld. Intoleransen  människor emellan växer. Vad gör politikerna? Men det här är sådant man som liten människa inte längre kan påverka.





I mitt liv fanns det under 2013 många händelser, som jag hade kunnat vara utan.
Under hösten miste jag tre vänner och fick nu stryka dem ur telefonboken.
Livet är skört, men man får ta det onda med det goda. En av vännerna brukade säga: - En bra dag är en dag ovan jord.

Nu ska jag inte tänka tillbaka på året som gått utan blicka framåt. År 2014 ska bli bättre. Nyårsönskningar brukar jag inte ha men jag ska försöka njuta av livet mer, trots mina begränsningar med starka smärtor i ryggen (jag har morfinplåster som jag byter en gång i veckan). Jag är tacksam för den hjälp jag äntligen fick av en smärtläkare på Danderyds sjukhus. Det är inte en självklarhet att orka gå en lång promenad längre, det blir kortare sträckor som kanske kan bli utökas så småningom. Starren är åtgärdad veckan före jul, så nu ska bokläsandet komma igång igen. Styrketräningen börjar nästa vecka.

Vi går i alla fall mot ljuset - svårt att tro, då det är beckmörkt på morgonen, men bara om några månader blir det ljusare och våren gör sin entré. Jag har läst litet affirmationer ur min gamla bok skriven av Louise L Hay: 

 

Jag är alltid tillfreds

Idag är jag en ny människa.

Jag slappnar av och frigör mig ifrån känslan avnedtryckthet.

Ingen person, plats eller sak kan irritera eller besvära mig,

jag är alltid tillfreds.

Jag är en fri människa som lever i en värld,

vilken speglar min kärlek och förståelse.

Jag är inte emot någonting.

Jag är för allt som kan öka min livskvalitet.

Jag använder mina ord och mina tankar

som redskap för att skapa min egen framtid.

Jag talar aldrig nedvärderande om mig själv eller andra.

Jag uttrycker ofta tillfredsställelse och tacksamhet

och jag söker upplevelser att vara tacksam för.

Jag är avslappnad.

God fortsättning till mina bloggvänner och

också alla ni andra som tittar in.

/kajsastina

 

Lilla Fruntimret av Gunilla Dahlgren

Intet är som väntanstider ...

Bild från sverigesradio.se

Hur roligt är det med grått väder, som vi har just nu?  Det ser ut som det duggregnar! Jag bryr mig inte så mycket om vädret, utan tar det lugnt. Började städa vid 10.00-tiden i 20 min, vilade ryggen 20 min, städning 20 min osv. Med andra ord har det tagit tid.  Och jag är inte på långa vägar klar! Men jag lämnar det till nästa vecka. Nu väntar boken och en kopp té. Går ut senare och handlar litet mat, om jag blir hungrig. Alla tunga varor köpte jag med K på Coop häromdagen.

 

Nu piggar jag upp mig med en vårdikt, som jag hoppas att fler än jag gillar. 

Intet är som väntanstider

Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån, som blänka
i en dunkel furusänka och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider, väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt, drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka, medan träden knoppas där.

 

~ Erik Axel Karlfeldt ~

 

 

Trevlig helg!

 

/Kajsastina 

 

Nostalgikafé med kåseri om tanten

 

Lånat bilden från tantvarning - klicka på bilden så kommer du dit, där finns ett roligt quiz att testa.

I eftermiddag ska jag gå på kafé och lyssna på kåseri om "tanten" -  kunde inte låta bli att lägga ut bilden från bloggen http://www//tantvarning.se. Jag har som tack för lånet både skrivit på deras blogg och länkat bilden - klicka på den!

/Kajsastina

Reflektioner om Karlfeldts dikt om hösten

Så här tror jag om strofen i Karlfeldts dikt: det är HÖSTEN som räknas för honom. Och där håller jag med, för jag är en stor höstälskare. Visst är våren fin med alla sina knoppar, men det är på hösten jag får energi och inspiration. Det är på hösten jag känner att allting börjar på nytt och att jag får en ny chans, en nystart - trots att det ju är på hösten som naturen vissnar och dör. Hur kan jag få det att gå ihop då??

Nu är den höst vi inte ska kalla vår skriver Karin Thunberg i SvD den. Klicka på länken för att läsa hela krönikan. Jag satt själv och funderade litet på orden i dikten, men så sökte jag på första raden i Google och fick upp Thunbergs krönika. Hon skriver mycket bra

"Nu är den stolta vår utsprungen/

den vår de svaga kalla höst.

Vad är det han försöker säga; att han själv står stark och styrkt när sensommar går över till hösttrött återhämtning, när vi andra – från översocialiserade storstadsbor till ensliga björkar i ett skogsbryn – kan coola ner oss och invänta vintermörkret, fritt från krav och förväntningar.

Hallå Karlfeldt, även om du av ren nyfikenhet svävat in på bokmässan i Göteborg kanske vi kan småprata lite om oron att det skulle vara ett svaghetstecken att längta efter september. Att man alltså borde tiga om sin fallenhet för utblommade pioner och gulnande höstlöv jämfört med en sprittande vårdunge där saven stiger och göken äntligen slagit ut i väst."

/kajsastina

Den vår de svaga kalla höst ?

Höstens vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

~ Erik Axel Karlfeldt ~

 

Vad menade författaren egentligen?

 

/kajsastina

 



Nu har du hundra sommardagar kvar

Hundra sommardagar

Var glad min själ åt vad du har nu har
du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står i morgon blir med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

~ Cajenn ~

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går

och hela din världsbild rasar

för en fläkt av syrenernas vår

Hjalmar Gullberg (1898-1961)

Ändå en glädje

Trots allt äger Du ändå en glädje:
en ö där inga nya svartheter förekommer
ett vallmorött hus med doft av kaffe
med skorstenar vars blåa rökar
rullar ut sig likt välkomnande sidenband.


Du äger en glädje -
den stiger och faller sakta inom Dig
likt en hjälpsam liten hiss:
en glädje som varken har att göra
med Din framtid eller Dina minnen
utan en glädje som bara är.


~ Maria Wine ~