Sommarsånger




KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT LYSSNA PÅ OLLE ADOLPHSSONS LÅT

 Min lilla kör ska sjunga sommarsånger i början på juni. Det blir  bland andra
Olle Adolphssons, "Nu är det gott att leva". Den här visan  är svårsjungen i kör.

Likaså ska vi sjunga Carl Antons "Till sommarvind",  "Nu grönskar det ..."
av Johan S Bach och  Mats Paulsons "Visa vid vindens ängar".


Idag är energin tillbaka, tack för uppmuntran Gudrun. Efter lunchen  blir det litet balkongpyssel - ska plantera om några växter och kolla vad jag ska skaffa senare. Tyvärr behövs det också tvättas och städas, vilket jag inte hinner i veckorna, eftersom jag är hemifrån halva dagarna. 


Fick med posten igår inbjudan till min gamla skolas personalrum då studenterna går utför trappan. Det var roligare då jag hade klasser som gick ut gymnasiet. År 2006 tog jag emot min sista klass - 32 stycken "teknistpojkar" (de gick ut Teknistprogrammet). Jag ska höra om någon av mina vänner tänker gå, så får jag se hur jag gör.

"Man behöver inte vara städerska på ett lyxhotell i New York – heja henne förresten, som vågade ta strid mot en drake. Det finns fler kvinnor som får nog. Av skilda skäl. "

Klicka på länken för att läsa hela kolumnen i SvD: Karin Thunberg.
Trevlig helg!

Mitt så kallade vindskydd och övriga bekymmer

Idag har jag en del bekymmer, som sänker mitt humör. Det som retar mig är att jag inte kan påverka det. Det går över till i morgon. Så här ligger det till:

• Jag beställde ett vindskydd till balkongen i tron att det var ett vindskydd. Det visar sig vara en glipa på drygt 1 cm mellan bambupinnarna. Det syns inte på bilden. Skyddet är dekorativt att ha på balkongen, men jag har blåsigt på balkongen och ville  få lä. Jag blir sällan besviken, men nu ska jag reklamera det här och få avdrag på fakturan. Bilden och namnet "vindskydd" vilseledde verkligen.

Jag får ta tillbaka det jag skrivit i bloggen någon gång att jag sällan retar mig på småsaker. Men nog är tre "små händelser" samtidigt tre gånger så mycket. Mitt  jämna humör , *ler*, är naggat i kanten.

• Den andra besvikelsen var ett inköp av skor utprovade på Ortocenter. De ska ju vara anpassade helt efter foten. De var för stora och det känns därför som jag snubblar på dem. Min kontakt var sjuk då jag hämtade dem och jag får ingen ny tid förrän den 14 juni! Om han inte kan fixa dem, har jag kastat 1000 kr i sjön. Jag har bara använt dem på bussen hem och provat dem hemma.

Förra helgen sov jag över hos äldsta dottern därför att vi firade äldsta barnbarnets 17-årsdag på lördagen. Vi hade, som vanligt, trevligt med grillning, tårta och kaffe. Småkillarna badade i polen före middagen. På söndagen sådde vi  frön till grönsaksodlingen.

• Morgonen därpå fick dottern ta av sin dyrbara ledighet och hjälpa mig att författa ett överklagande till tingsrätten. Det gällde ett arvodesbeslut för mitt godmannauppdrag. Om inte tingsrätten går på min linje, att kommunen ska betala arvodet för år 2009 (och senare också för 2010), har jag ingen möjlighet att få ut något arvode alls. Jag får inte ens ut ersättning för mina omkostnader som inte varit små.

Det här är ju delvis ett ideellt arbete men litet fickpengar fick jag i Köping för att ha skött ekonomi och tillsyn då ett år hade gått.  Beloppet det till sist rör sig om är ca drygt 20 000. Inte mycket, nej, och på den lilla ersättningen ska också skatt betalas. Är jag otursförföljd? *)

Nu har jag gnällt färdigt och lämnar det här bakom mig. Jag kan ju inte mer än äta och betala hyra och övriga omkostnader. Någon guldkant i tillvaron blir det inte nu, lika bra att inse det.

Idag har jag suttit på balkongen och läst i 4 timmar - "Towards another summer" av

Janet Frame. Den här boken är intressant och jag har läst hälften.  Nu ska jag laga middag.  I morgon "vänder jag blad" eller rättare sagt "tar jag nya tag". DS

Oscar & Lucinda (Bokresan jorden runt 3)

Jag har just lagt ifrån mig romanen Oscar & Lucinda av Peter Carey. De två barnen växer upp under mitten av 1800-talet. Nästan halva boken ägnas åt beskrivning av huvudpersonernas barndom. Oscar har en mycket sträng far, som är predikant. Han får inte ens äta "Christmas Pudding" för sin far, eftersom det är syndigt. Oscar är rädd för sin far och han har vattuskräck. Lucinda beskrivs som ett impulsivt barn. En händelse i hennes barndom beskrivs noga. Lucinda, själv lockig i håret, försöker räta ut lockarna på sin docka men istället blir den helt förstörd. Hon blir relativt ung föräldralös och rik arvtagerska. Oscar Hopkins studerar i Oxford för att bli anglikansk präst. Lucinda spelar kort med skumma bekantskaper.

Oscar ger bort pengar till välgörenhet för att minska sina skuldkänslor. Trots de noggranna barndomsskildringarna verkar det inte finnas någon förklaring till varför de båda utvecklar en sådan passion för spel. Oscar spelar på hästar redan tidigt och Lucinda, spelar kort med sina udda bekanta. Lucinda har köpt en glasfabrik och Oscar bestämmer sig för att resa till Australien och arbeta som missionär.

De möts till slut på ett fartyg på väg till Australien. Deras uppfostran med stränga normer gör att de lockas av spel och passion.  Lucinda köper en glaskyrka som ska transporteras till Oscars församling. Detta vanskliga äventyr är helt galet.

Berättelsen handlar om två ensamma människor med olika bakgrund som gillar äventyr och spel. Deras försök att visa kärlek är otympliga – kanske på grund av tiden de lever i.  Ensamhet visar sig inte heller vara någon bra grogrund för kärlek.

Den här historien berörde mig inte alls. Personerna Oscar och Lucinda upplevde jag bara som figurer som rör sig i en miljö som beskrivs mycket bra. Övriga personskildringar och det vackra språket uppväger en del av att det är en svag historia - enligt min mening! Kanske var jag inte på humör för den här sortens historia. Mitt omdöme blir
**********