Inlägg
Nu sjunger marken
under
mina fötter
 |
| Bild lånad från saltakvarn.wordpress.com |
i mitt hår
där gnolande och
sommaryr jag går
en väg med blekt tallbarr
och blanka rötter
som solen full med
gröna fläckar sår …
Mot skrovlig
tallbark
fågelnäbbar spika
och ludna bromsar
brumma mig förbi
ur molnen skär en
svalsvärms
visselskri
Jag själv är
flygstark
och jag ville
skrika
mig hes av glädje
för att jag är fri …
Det är så stort att
jag
får gå på jorden,
ännu en sommar,
full av
doft och sken
och bjudas in av
varje
dikesren
till smultronmiddag
på
de gröna borden
och sova ut på
någon skuggig sten …
Så tackar jag min jord att jag får vara
Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en
människa, ett blod,
ett jag, ett hjärta
som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna
drömmerier fara …
som moln i fjärran
på en sommardag .
(Erik Lindorm)
