SEX MÅNADER sedan mitt förra inlägg!

Orsak: Höftfraktur den 31 januari med akut operation 12 timmar senare. "Nu hade du tur", sa kirurgen. Väntetid för op är jättelång, men då man fått fraktur måste det göras inom 24 timmar. Jag som inte hade haft en aning om att jag var benskör. Visade sig dock att jag hade mycket lågt D-vitaminvärde, så nu äter jag en veckodos innehållande Alderonsyra, Kalcium/Vitamin D3.  I efterhand inser jag att det har varit traumatiskt. 

Den 31 januari, efter en lyckad promenad med Pontus, står jag på vårt lilla torg med Pontus i koppel, vrider höften för att ändra riktning och en sekund senare ligger jag på marken. Höften pajade innan jag föll. Stödde mig i 45 minuter på flera personer (ICA-personal och vaktmästaren i vår kyrka bland andra) innan ambulansen kom. 

Eftervård fyra dagar på Ortopedkliniken, Danderyds sjukhus, där personalen jobbade hårt. De klarade både stress med för långa arbetspass,  Jag noterade att de stöttade varandra med skämt och prat. Jag minns speciellt en sköterska med ett gott humör och mycket observant på allt som hände i salen. De unga var snälla och gjorde så gott de kunde, men jag tycker att en så erfaren sjuksköterska bör ha högre lön. Hon och sjukgymnasten drog upp mig från sängen dagen efter till ett gåbord. Stod upp och såg ut mot isen och snön och det var så vackert. Hade fått morfin innan för att kunna gå upp. Viktigt att gå upp snabbt för att undvika blodpropp. Fick också en spruta i magen varje dag. Hade mycket värk de första 8 veckorna. På sjukhuset fick jag verkligen ringa på klockan för att de kunde dröja över tiden med medicineringen. Så onödigt att ligga ett par timmar med outhärdlig värk! Fick inte heller sova på nätterna, då en man snarkade och två mycket dementa damer låg och ropade. Jag satte på mig hörlurar och lyssnade hellre på musik för att klara mig igenom natten. Transporterades till Löwenströmska för en veckas eftervård, dvs jag skulle sättas igång för att bli "självgående". Kom direkt in i en grupp med sång som sjukgymnasten ledde. Hon var mycket bra att instruera gymnastikrörelser. Hemma har jag gjort dem ända tills högra knät blev den träningen tre gånger per dag!  gånger per dag. Maten var mycket dålig på det sista stället och jag måste ha mjuk kost p g a att jag nyligen hade genomgått ett par tandoperationer som inte hade läkt.Det var sällan det fanns, så jag fick näringsdrycker varje dag. Hemkomsten var inte så kul då transportören lämnade mig med ytterskor på och jag upptäcker att ingenting hade fixats, vilket var en förutsättning för att jag skulle få komma hem. Ringde hemtjänstbolaget som kom inom en kvart och två arbetsterapeuter kom efter några timmar ock fixade toastol och säng. 

Gymnastikövningarna hemma gav bra resultat, men i april hade höger knä blivit överbelastat och jag kunde inte stödja på benet. Kunde knappt ta mig in i taxin. Hade bokat en ortoped i Sollentuna centrum som brukar ge mig cortisonsprutor i knät ett par gånger om året. Det knät har jag skadat två gånger, sist i samband med ett fall på bussen. Första gången trillade jag på blomstermarknaden i Nice, då jag bländades av solen. I mitten av maj började energin och livsmodet att återvända. Jag kunde ta korta promenader med rollatorn. Som tur är har jag mitt centrum 8 min hemifrån. Tyvärr kom den förfärliga värmeböljan, som har slitit på mig både fysiskt och psykiskt. Har inte kunnat ta de längre promenader som jag hade börjat med, vi hade i förra veckan 31 grader. Idag bara 28, vaknade kl 06.00 av åska och hällregn, men i skrivande stund rinner det i pannan och fingrarna klibbar på tangentbordet. Väntar på svalare väder, så jag kan ta buss och börja träna styrketräning för benen främst. Det har nu blivit ca 4 månaders försening med träning. Enligt ortopeden på Danderyds sjukhus får jag räkna med ett år för rehabilitering. 

Har som tur är läsning som hobby och hade med mig läsplattan överallt. Läste utanför röntgen i drygt en timme trots oväsen och sängar som drogs runt omkring mig.

Läsplattan, min Ipad och sovmask var bra att ha. Det var stark takbelysning överallt och jag blev irriterad i ögonen. Bra tips sa en av läkarna vid ronden. Tips: ha alltid en sovmask då du ska ligga på sjukhus. Svärsonen hade skickat med den. Nåväl, det här blev ett långt inlägg om anledningen till min tystnad på bloggen. Nu återgår jag till bokläsandet. 

 En mysig kärleksroman behövs efter att ha läst
 dystopiska romaner som t ex The Handmaid's Tale.

Kajsastina