Huset vid moskén - Iran - Bokresan Jorden Runt (3)

I staden Senejan, söder om Teheran, ligger huset vid moskén. Det är inte ett litet hus utan rymmer 35 rum, där tre kusiners familjer bor. Här bor, förutom mattförsäljaren Agha Jan, imanen Alsaberi och böneutroparen. Vardagslivet är till en början en idyll, åtminstone för männen. Men kvinnorna är fortfarande begränsade i sitt liv. De så kallade ”mormödrarna” tassar runt och passar upp på alla.  Mormödrarna är egentligen inte mormödrar utan tjänarinnor, som förts till huset av Aghas pappa för sextio år sedan. Imanen tvättar sig i bassängen före dagens bön medan Agha Jan, som är moskéns nyckelbärare, iakttar allt som händer. Han ger dem råd men söker först vägledning i Koranen. Hans brorson Shahbal (berättaren) ber att farbrodern ska installera en TV den kvällen då amerikanerna ska landa på månen. Agha planerar att brorsonen ska efterträda honom på mattbasaren och han älskar honom som sin egen son.


Tiden i boken sträcker sig över tre decennier. Genom personerna i huset och runt moskén får vi följa Irans moderna historia från tiden före shahens fall fram till idag. En ung kvinna Sediq, dotter till den gamle imanen, blir bortgift och hon ifrågasätter sig inte det, eftersom hon inte vet om något annat sätt att leva. Hennes man Khalkal är en ung nyutbildad iman, som så småningom övertar moskén, eftersom den ägs av släkten. Den unge imanen protesterar mot shahen och  är med i ett upplopp, som lyckas stoppa Farah Dibas invigning av en biograf i staden. Säkerhetspolisen förföljer honom och han tvingas fly med sin fru Sediq. Hon föder ett vanskapt barn, som bara kan krypa och inte kan tala. Sediq återvänder till huset vid moskén med barnet. I slutet av berättelsen dyker Khalkal upp som Khomeinis hantlangare.


Makten övergår till ayatollorna och deras religiösa fanatism sprider skräck i folket. Männen låter skägget växa och kvinnorna gömmer sig i sin chador. Alla i huset blir indragna eller påverkade av det politiska livet och islam. Islam, som tidigare var familjens trygghet, är nu emot dem. Många unga män blir dödade, eller satta i fängelse.


Språket är poetiskt och sagoliknande och det otäcka våldet upplever jag som extra starkt, eftersom det blir en sådan skarp kontrast. Jag hade ändå svårt att ta till mig handlingen som spinner över en så lång tid, kanske beroende på alla utsmyckningar med dikter och citat ur Koranen. Replikerna känns konstiga, språket haltar  och jag saknar personbeskrivningar. Min slutliga bedömning efter att ha läst boken boken blir siffran 5 av l0.  

Reseledare är Lyrans Noblesser.