Oscar & Lucinda (Bokresan jorden runt 3)

Jag har just lagt ifrån mig romanen Oscar & Lucinda av Peter Carey. De två barnen växer upp under mitten av 1800-talet. Nästan halva boken ägnas åt beskrivning av huvudpersonernas barndom. Oscar har en mycket sträng far, som är predikant. Han får inte ens äta "Christmas Pudding" för sin far, eftersom det är syndigt. Oscar är rädd för sin far och han har vattuskräck. Lucinda beskrivs som ett impulsivt barn. En händelse i hennes barndom beskrivs noga. Lucinda, själv lockig i håret, försöker räta ut lockarna på sin docka men istället blir den helt förstörd. Hon blir relativt ung föräldralös och rik arvtagerska. Oscar Hopkins studerar i Oxford för att bli anglikansk präst. Lucinda spelar kort med skumma bekantskaper.

Oscar ger bort pengar till välgörenhet för att minska sina skuldkänslor. Trots de noggranna barndomsskildringarna verkar det inte finnas någon förklaring till varför de båda utvecklar en sådan passion för spel. Oscar spelar på hästar redan tidigt och Lucinda, spelar kort med sina udda bekanta. Lucinda har köpt en glasfabrik och Oscar bestämmer sig för att resa till Australien och arbeta som missionär.

De möts till slut på ett fartyg på väg till Australien. Deras uppfostran med stränga normer gör att de lockas av spel och passion.  Lucinda köper en glaskyrka som ska transporteras till Oscars församling. Detta vanskliga äventyr är helt galet.

Berättelsen handlar om två ensamma människor med olika bakgrund som gillar äventyr och spel. Deras försök att visa kärlek är otympliga – kanske på grund av tiden de lever i.  Ensamhet visar sig inte heller vara någon bra grogrund för kärlek.

Den här historien berörde mig inte alls. Personerna Oscar och Lucinda upplevde jag bara som figurer som rör sig i en miljö som beskrivs mycket bra. Övriga personskildringar och det vackra språket uppväger en del av att det är en svag historia - enligt min mening! Kanske var jag inte på humör för den här sortens historia. Mitt omdöme blir
**********