fredag 29 juli 2011

Tack alla besökare och bloggkompisar!


Hmmmm?  

Jag förstår ingenting! Hur kan det komma sig att någon är intresserad av att läsa i min blogg? Snart närmar sig bloggen 6000 sidvisningar. För fem månader startade jag Tankar från mitt fönster. Min tidigare bloggs namn var "Pantertanten". Jag har en känsla av att den var mer privat. Till slut blev jag trött på den och tyckte att den var rörig. Det tar ju tid att lära sig att få struktur på bloggen med layout, etiketter m.m. Jag har sparat Pantertantens inlägg för att kunna gå tillbaka och se hur skrivandet har varierats. 
6000 visningar på fem månader. Om jag försöker räkna på siffrorna,
blir det ungefär 40 sidvisningar per dag.

Jag har skrivit 149 inlägg, det blir 0,99 i veckan, knappt 1 inlägg i veckan, så någon speciellt flitig bloggare är jag inte. Jag har fått 252 kommentarer - 1,8 kommentarer om dán. Antagligen har jag själv kommenterat minst lika många. Det är, som jag ser det, roligt att kommentera andras inlägg - det är ju på så sätt jag får kontakt. "Som man ropar i skogen får man svar". Jag tittar in på flera bloggar, men de som jag har mest kontakt med är ungefär tio personer. Så förutom mina fasta bloggkompisar har också andra sökt sig hit. Några sökord har varit:  

borgen dansk TV-serie              68
tankar från mitt fönster           19
mal i garderoben                      13
göran hansson                          12
nalle puh citat                         11
stilla veckan                            10
dagens dikt                              8
gerotranscendens                     7
sjögrens syndrom blogg             6 

Jag försöker vara ganska ärlig i mitt skrivande, men naturligtvis utelämnar jag sådant som är personligt. Jag skriver då jag får en idé, eller då en tanke dyker upp. Jag har många strängar på min lyra - alltför många tycker många i min omgivning, speciellt med tanke på min värk. Jag tror att jag tar igen den tid då jag bara arbetade. På grund av min tillfälliga orörlighet har jag mer och mer gått över till att dela med mig av mitt bokläsande. Tid är också det enda jag har gott om. Det är alltså ingen dagbok, den har jag nedskriven på stenografi. I en Wordmapp har jag också material till en bok - snart 300 sidor. Det är inte min avsikt att den ska bli utgiven utan det är ett mer historiskt dokument till barn och barnbarn.  

Jag har alltid gillat bildhantering och layout. Programmet Excel var min specialitet på skolan. Trots att det här var på gymnasiet hade många elever ingen aning om formler, så jag gjorde ett "matteprogram" till dem i Excel.  Jag tillverkade allt material till mina elever och hade alltid bilder och uppmuntrande pratbubblor på övningsuppgifter och prov.

Jag är inte riktigt nöjd med mitt språk. Att ha skrivit affärsbrev i 15 år och sedan undervisat i bland annat Svensk- och Engelsk Affärskommunikation har gjort mig avtrubbad och jag har aldrig skrivit mer vardagligt. Som barn av min tid har jag heller aldrig förstått vitsen med "skriv som du talar".

Till sist, stort tack till alla besökare, men framför allt bloggvänner för att ni orkar läsa mina inlägg. Jag vill inte vara utan de tankar vi delar med varandra.



5 kommentarer:

  1. Tack själv för att vi får följa din vardag och även söndag. För att inte tala om alla boktips. Jag känner att sommaren är en tid då bloggarna saktar av, det blir både färre inlägg och färre kommentarer, vilket jag anser vara ett sunhetstecken. Sommartid ska vi tillbringa ute och inte sitta vid datorn som andra nördar. Det finns så mycket aktiviteter den årstiden, så fastän dagarna är långa är det knappt dom räcker till.

    SvaraRadera
  2. Självklart ska sommaren tillbringas ute för de som kan och vill. Jag själv ser fram mot augusti då allergin försvinner.

    SvaraRadera
  3. Hum, minns inte hur jag började läsa din blogg ... minnet är kort, väldigt kort hos mig redan så jag befarar den dagen jag blir "äldre"! ;) ;)
    Jag brukar gå in till den som kommenterar hos mig, då får jag ett besök gjort och läser nytt.
    Kom att tänka på när jag lärde mig stenografi och tänkte, för första gången i mitt liv, fuska på ett prov ... när jag skulle få provet i handen hade jag redan suddat bort det jag skrivit där ;)

    SvaraRadera
  4. Inte tycker jag att det är så konstigt att man vill besöka din blogg. Jag tycker om det du skriver och jag känner mig hemma här. Jag tror mig också förstå att vi har en del gemensamma beröringspunkter. Jag vill heller inte vara för privat i mitt skrivande, av många olika skäl. Jag har också ett kanslispråksförflutet som gör att vare sig på svenska eller engelska kan jag brodera. Någon har rekommenderat mig att läsa mycket, tycker jag redan gör det. Jag kan tycka om vissa formuleringar och uttryck men de blir aldrig mina.
    Stenografi har också varit mitt språk en gång. Minns min väninnas och mina vykort till varandra när vi var ute och reste i ungdomens dar. Vi skrev vad vi upplevt utan att någon annan kunde ta del. Det tyckte vi var fiffigt värre.

    SvaraRadera
  5. Grattis till "upplagan" det är ju otroligt bra på så kort tid. Så bra går det minsann inte för mig.
    Kram från Eternellen
    Fortfarande hysteriskt knepigt att skicka svar till dig.

    SvaraRadera