måndag 4 november 2013

Tack T för att jag fick lära känna Dig


Min äldsta väninnas man är död sedan tre veckor. Vi har känt varandra sedan 1958! Jag var på en vacker och fin begravning i Västerås i förra veckan. Nu slipper han lida mer och har fått frid.

Tyst slocknar
en mänsklig hjärna
efter år av glädje
och strid.
En blomma,
en människa, en stjärna
har var sin bestämda tid.

~ H. Gullberg ~

2 kommentarer:

  1. Det är en ynnest att få följa en gammal vän till den sista vilan.
    Varm kram, Ingrid

    SvaraRadera
  2. Även om begravningar är tunga och ledsamma på sitt sätt förenar det ju människor i sorgen. Det blir tid för eftertanke, tid att minnas, och kanske att glädja sig över det som en gång fanns.

    Har förresten släkt i Västerås, så det kändes lite bekant då du skrev att begravningen var där.

    SvaraRadera