måndag 26 maj 2014

Nu sjunger marken under mina fötter ...


Nu sjunger marken under
mina fötter
Bild lånad från saltakvarn.wordpress.com
och lekfull vindil blåser
i mitt hår
där gnolande och
sommaryr jag går
en väg med blekt tallbarr
och blanka rötter
som solen full med
gröna fläckar sår …

Mot skrovlig tallbark
fågelnäbbar spika
och ludna bromsar brumma mig förbi

ur molnen skär en svalsvärms
visselskri

Jag själv är flygstark
och jag ville skrika
mig hes av glädje
för att jag är fri …

Det är så stort att jag
får gå på jorden,
ännu en sommar, full av
doft och sken
och bjudas in av varje
dikesren
till smultronmiddag på
de gröna borden
och sova ut på någon skuggig sten …

Så tackar jag min jord att jag får vara
vid liv, en människa, ett blod,
ett jag, ett hjärta som kan slå med lätta slag
och låta sorgsna drömmerier fara …
som moln i fjärran på en sommardag .

(Erik Lindorm)

 

 

3 kommentarer:

  1. Tack snälla du för den vackra dikten!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  2. Så fint! Och bilderna passade så bra!
    Älskar en dikt då och då att värma insidan med ...
    Kram

    SvaraRadera

  3. Önskade att det sjöng under mina också, så
    kanske jag slapp ramla om kull stup i ett, Slår mig sönder och samman.
    Men det är väl för att jag ska stanna upp o.hålla god min och sitta stilla.Nu har jag lite svårt för det.

    Må så gott !

    Kram Mi

    Ps tror jag ska härma Dig och publicera en dikt för mina inlägg från You Tube verkar inte gillas av många.

    Själv har jag helt tappat lusten att skriva egna.Ds

    SvaraRadera