Syndaflodens år av Margaret Atwood - Min bedömning

Titel: Syndaflodens år
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 477

Den här boken är del två i trilogin av Margaret Atwood. Den första Oryx & Crake finns recenserad här. Den tredje MadaDamm tänker jag inte läsa, men den är den avslutande delen efter katastrofen. För mig blir det för mycket att läsa Atwoods sista bok på samma tema. Här ställs frågan:  Kan mänskligheten få en andra chans? Hur då; människorna är ju utrotade. Här finns bara crakrianerna och maddaddamiter? De lever men är ju en sorts varelser skapade på laboratorium. Atwood har velat knyta ihop allt med en avslutande bok. 

Syndaflodens år väcker ändå många funderingar. Farsoten som drabbat mänskligheten ställer verkligen till det. Vart är samhället på väg? Miljöförstöring och övervakning är nu faktum. 

Trots det allvarliga i boken är den också lättläst. Kanske litet svårt i början att hänga med i alla tillbakablickar och konstiga ord på varelser.

För mig är den här boken int lika intressant som Oryx & Crake. Kanske är mitt intresse för det här temat inte tillräckligt stort. 
Min bedömning: 2/5 p. 
✩✩✩✩✩

/Kajsastina