fredag 25 augusti 2017

Möten med människor


Efter min pensionering flyttade jag  från en liten stad i Västmanland till Sollentuna, en förort till Stockholm. Närmare bestämt till Edsberg, som det skrivits mycket om i massmedia på grund av skjutningar, bilbränder och annat. Det är 10 år sedan jag kom hit och det har förändrats och blivit mångkulturellt. Vi har nu många utlandsfödda i omgivningen. Många pensionärer klagar, men själv tycker jag att de i stort sett tillför oss mycket positivt.

Spontana möten: 
Exempel 1. Nyss hemkommen efter hundpromenaden delade jag hiss med en ung man som alltid ser glad ut och säger hej. Jag tryckte på min vån 5 och på hans 7. Kommer du ihåg det? Sedan: "har du haft en bra dag?" Efter en lång arbetsdag orkade han bjuda på sig själv. Detta korta samtal i hissen kändes bra. Jämför med mina 23 år i den lilla västmanländska staden, där man sällan hälsade, även om man möttes dagligen. 

Tidigare  möten idag:
Exempel 2. Tre utrikesfödda ungdomar kom från skolan, de hade missat bussen och frågade om de fick klappa hunden. De skrattade och konstaterade: "du har bruna ögon som vi". De pratade om skolan och annat och då de gick sa de: "ha en bra dag". Friska, unga, men säkert traumatiserade ungdomar som kommer att bli en tillgång i Sverige. 

Exempel 3: Hissen upp på hemvägen: en stolt utrikesfödd pappa som visade upp sin 10 dagar gamla dotter. Han var som ett solsken hela han. 

Till sist ett möte tidigt i morse, första hundpasset. Man kan inte tro att jag gör annat än pratar med folk, men det är spontana möten som rör sig om några minuter. Går ju ut med hunden 4 gånger om dagen. En hantverkare, född i Sverige, står utanför med sin bil och lastar in verktyg. Han frågar om han får hälsa på hunden. Ja, du kan försöka, säger jag. De senaste dagarna har vovven väjt undan för två damer, gömt sig bakom min rygg, ett helt nytt beteende hos honom. Mannen hade haft hundar och sa: "det kan vara att de närmat sig honom för bryskt". Eller också är han i hundens "spökålder", en utvecklingsfas i unghundens ålder. Efter att han berättat om hur han tar hand om sin sjuka mormor på helgerna kände jag mig så rörd och hela dagen har jag haft den här lyckokänslan. Vilka människor det finns, om man vågar närma sig dem. 

Kajsastina

2 kommentarer:

  1. Visst är det trevligt och roligt med sponatana små pratstunder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först ikväll hittade jag din kommentar! Tack. Jag hade förlorat alla mina sidor som jag följde, men nu ska jag lägga till din.

      Radera