fredag 26 januari 2018

Plötsligt blev det januari, ja t o m slutet på januari!

Vart tog tiden vägen? För min del vet jag. Har sedan i början på december befunnit mig i en bubbla av värk före, under och efter alla tandbehandlingar. Samtidigt bekymmer med en värkande axel, som äntligen börjar bli bättre. Har fått akupunktur och gör tappert mina övningar med gummiband hemma. Men i ca 1½ mån, också över jul och nyår, kunde jag ju inte tugga. Drog ut tre tänder på en gång och mådde mycket dåligt av det. Hur kan man få göra så. Och varför räknas inte tänderna till kroppen? Det dunkade och värkte ju i huvud, kinder, panna och ända ut i öronen. Efter intagande av värktabletter i höga doser kom äntligen min "halvprotes" på plats. Har bara två tänder på höger sida kar och en på vänster sida. Det ser fint ut, men känns eftersom det ännu inte har läkt under. Har gått ned 6 kg i vikt också, inte kul för man känner sig svag.

Så idag först som jag nått fram till ljuset i slutet av tunneln. Kunde inte bry mig om axeln, utan tog pumpstavarna och testade en promenad. Försökte inte svänga så mycket med höger arm. Men skönt var det! Bilden tagen i hissen efter promenaden. Vår hund Pontus är inte hos mig på helgerna. Han har varit hos mig i två veckor redan i januari och funnit sig att inte få så långa promenader utan legat bredvid mig och haft det mysigt. Han får ju mycket motion på helgerna och nu ska jag också utöka promenaderna till det vanliga.

Läsandet då? Ja det går ganska långsamt, En bok försvann från plattan, men jag har lånat om den. Den umbärliga av Sigrid Combuchen. Den ska jag läsa klart ieftermidag. Tycker den är intressant. 







3 kommentarer:

  1. Jag håller med dig,tiden går fortare ju äldre man blir. Men det är bara att hänga med.
    Stackars dej med ditt besvär med tänderna. Pina också kostar det. Håller med om att tänderna skall höra till kroppen.
    Lite bidrag får man ju när det blir stora kostnader. Tyvärr är det många som inte har pengar till att göra vid tänderna. Detta orsakar ju att andra
    sjukdomar kan blossa upp.
    "Ont ska med ont fördrivas", är det någon som sagt. Stämmer kanske ibland.
    Promenader är bra och viktiga. Själv har jag fel på fötterna. Det gör ont när jag går men jag biter ihop.
    Angående böcker så har jag läst sista delen av "Sekten på Dimön" av Mariette Lindstein. Tre böcker som ger läsaren inblick hur en sekt fungerar. Nu är det aktuellt hur det gick till i Knutby. Gamla sektmedlemmar talar ut. Otäckt hur människor kan bli behandlade.
    Nu ropar herrn i huset att om fem minuter är maten klar - Stekt gösfilé
    med pressad potatis och broccolisås. Det ska smaka gott.
    Ha det bra.
    Kram Viola


    SvaraRadera
  2. Hej, Ulla-Stina.Jag har varit dålig på att blogga nu,och att besöka andras bloggar.Ja det är jobbigt med tänder.Ska nu berätta vad jag gått igenom det senaste året.Jag hade ju en brygga i ovankäken som jag satte i år 1986.Och år 2017 då var jag tvungen att operera bort den plus mina framtänder som var 8 st.En operation som tog 5 timmar i narkos.Allt gick bra men blålila i ansiktet upp till ögonen,inte mycket värk,samtidigt dog min mamma (101år).och förra året var jag nästan varannan vecka till specialisttandvården mycket duktiga tandläkare samt käkkirurgen.Jag satte in 10 st tandimplantat i ovankäken och nu år 2018 24 februari färdig.De nya tänderna som skruvades fast blev så lyckade.En lång resa och dyr fast jag hade högkostnadsskydd i ett år så hamnade hela kalaset på 60:000:- men det var det verkligen värt.Jag blir 69 år så förhoppningsvis ska de hålla livet ut. Hoppas din hundkompis mår bra.Vår lilla Mia blir 4 år i slutet på året så tiden springer verkligen iväg.Men mycket glädje med hunden har vi.Önskar dig allt gott.Mvh:Ingrid

    SvaraRadera
  3. Det var förfärligt länge sedan jag var här och tittade till dig på bloggen. Hoppas att allt är bra med dig.
    Så himla tråkigt med tänderna. Det är så viktigt för välbefinnandet.

    Hoppas att allt känns bättre nu när det gått ett tag.
    Kramis

    SvaraRadera