Inlägg
- I fredags damp jag åter ned i mitt lilla hem och fann det ostädat, ohandlat. Det kändes ändå skönt att få bestämma mattider själv och att äta ensam. De första fem dagarna av rehabveckorna var jag tacksam över den serverade goda maten. Mellan träningarna var vi alla trötta och vilade eller sov. Jag blev hämtad av dotter K med bil, men några av mina medsystrar i "onkologigruppen" fick ta sig hem kommunalt. Speciellt jobbigt var det för dem som hade haft bröstcancer. De har ju problem med armen och lymfan och ska inte bära alls. Erbjöd skjuts med oss till Märsta, men de avböjde och kördes till busshållplatsen i Sigtuna. Att dra en väska på hjul i snön är jobbigt.
- I Umeå hörde jag en gång det här uttrycket: ”ogjorda barn”. Ohandlat är ett exempel på hur bokstaven o användes i västerbottniskan. Det är ett praktiskt språkbruk. Efter uppackning infann sig tröttheten och framåt kvällen kastade jag ihop litet äggröra.Tycker nog att jag fått något mindre värk, mer rörlighet och blivit litet piggare, men jag hade inte väntat mig underverk på 12 dagar. Smärtläkaren ringer på tisdag morgon för att stämma av medicineringen. Ska fortsätta med styrketräningen efter jul och står i kö för vattengympa. Ingen idé för mig att operera ryggen mot "spinal stenos". Träffade en dam i Sigtuna som gjort det men ändå inte blivit bättre. Skönt att ha tagit det beslutet i alla fall.
- Nu ska jag försöka undvika julhysterin i affärer och bara handla mininimalt. Tar fram mina böcker som jag jag vill läsa och också skriva ned bedömning av de böcker jag läst.
PS. Jag har lovat att göra pepparkaksdeg i veckan som barnbarnen ska baka ut nästa helg. Sillinläggninjgen några dagar före julafton är också min uppgift. DS.
