Pianospelande barnbarn E och några tankar om Bockfesten

Tidigare idag var jag på Kulturskolan i Jakobsberg och lyssnade på barn som spelade olika instrument. Det var trevligt och E spelade bra - hon bugade till och med efteråt som riktiga virtuoser gör.  Jag hoppas hon fortsätter sitt pianospelande. Jag berättade för henne om min väninna som är 82 år och har stor glädje själv av sitt spelande och också glädjer oss andra som får lyssna.

Bockfesten filmad med bl a Isabella Rossellini. Jag såg slutet på filmen då den visades den 9 dec 2010. Den lär ska vara bra.

 Då min dotter och barnbarn E for hem framåt 5-tiden satte jag mig ned och läste den sista tredjedelen av romanen Bockfesten av Mario Vargas LLosa. Det har gått åt många koppar té under kvällens läsning. Jag började för ca tre veckor sedan med den här 500- sidors tegelstenen. Den första tredjedelen tog tid, främst beroende på min brist på koncentration men också svårigheten att minnas alla dessa namn som dök upp successivt.

Under trettio år styrde diktatorn Rafael Leonidas Trujillo Dominikanska republiken, ett litet land på östra delen av ön Haiti i Västindien. Handlingen består av tre delar, som vävs samman på ett elegant sätt, men det är lätt att följa spåren. I den första delen beskrivs Trujillos sista dag i livet med rakning och tvätt på morgonen, möten under arbetsdagen med sina medarbetare fram till kvällens sista resa i bilen till hans hem Mahognyvillan.

I den andra delen berättar Vargas om hur fyra konspirerande män väntar i en bil på strandpromenaden innan mordet av den hatade diktatorn utförs i maj 1961. Alla män berättar i tur och ordning vad de utsatts för av Trujillo och den ena berättelsen är värre än den andra. Vad de inte räknat med är nog att polischefen Garcia jagar dem efter det makabra mordet och tar dem en och en och det är här de fasansfulla tortyrberättelserna blir för svåra för mig att läsa. 

Det tredje berättarspåret tilldrar sig 1996. Urania Cabral, dotter till Antonio Cabral, tidigare en av Trujillos ministrar och närmaste män, besöker sitt hemland för första gången på trettiofem år. När minister Cabral föll i onåd offrade han sin 14-åriga dotter till Trujillo för att blidka diktatorn. Hennes uppgörelse vid återkomsten utspelar sig under hennes besök hos sin far och senare på kvällen, då hon förklarar för sin faster och sina kusiner vad som gjorde att hon lämnade landet som 14-årig flicka.  

Hela romanen skildrar endast två dagar, dagen då attentatet sker och den dagen Urania Cabral återvänder. Det som gör att boken är så bra är, enligt min personliga mening, Vargas fantastiska berättarkonst och hans språk. Speciellt slutet är fängslande.  Det här är en roman men en fiktion vad gäller familjen Cabral, men resten, Trujilloo och hans mördare har Vargas hämtat ur den verkliga  historien.

Mycket bra och läsvärd, men man måste ha gott om tid.