Vårkänslor, vårtrötthet och allergi

Idag har jag fixat min balkong och också suttit ute och njutit med solskyddsfaktor 50, hatt, solglasögon, böcker och stickning. Jag blev tvungen att gå in efter fyra timmar, då tröttheten tillsammans med pollenbesvären tvingade in mig. Somnade en halvtimme och då ringer min dotter M. Dotter K var här och hängde upp soltäta gardiner till sovrummet, eftersom solen väcker mig vid 5-tiden. Jag hade inte ställt väckerklockan, så jag hann inte till kyrkan. Vaknade kl 10.20, men jag var uppe till 1-tiden och läste slut Vinterstaden.   


Trots tröttheten - får vila ofta -  har jag aldrig mått bättre mentalt. Jag trivs mer med mig själv. Jag skrattar mer och njuter mer. Jag tar för mig mer och behöver inte alltid göra mig till och välja mina ord för att inte reta upp någon. Jag uppskattar småsaker mer, som vårens knoppande och fågelsången. Jag retar sällan upp mig på småsaker. Jag har fått distans till arbetslivet. Det tog fem år efter pensionen innan jag kunde gå ned i varv. Jag har också glömt mitt godmannauppdrag som avslutades efter två år. Jag uppskattar verkligen de få vänner jag har nu; kort sagt för mig har livet blivit bättre med åldern.

"Döden är gränsen för livet, men inte för kärleken" har någon sagt. Det är en tröst.