Inlägg
:
Verklig fattigdom är när man går till sängs hungrig, saknar tryggt boende och inte har hela och rena kläder. Vid verklig fattigdom lever man på mindre än en dollar om dagen och det finns inte många sådana personer i Sverige, (bara de personer som av olika skäl vill hålla sig utanför det sociala och samhället för övrigt).
Källa: Värdsbankens mått för fattigdom.
 |
| Bilden lånad från klippanskommun.se |
Visst tycker jag synd om alla barn som växer upp i familjer, som har ont om pengar, men jag tror ändå att de flesta familjer har möjlighet att få sina basbehov tillgodosedda: hyra, mat, el, telefon osv. Konstigt nog finns det ofta pengar till sprit och cigaretter. Ett sätt att trösta sig kanske man kan tycka, men det drabbar barnen värst och de har ingen möjlighet att välja.
Jag snuddade i mitt förra inlägg vid tanken att kanske kärlek och tid är minst lika viktigt som pengar. Jag instämmer inte i allt som Haro står för men så här står det i deras blogg:
-----"Att det kan finnas andra former av fattigdom, t ex missbruksproblematik, berör barnminister Maria Larsson i den följande debatten i SvD.
Det är här vi börjar närma oss kärnan - kan egentligen fattigdom mätas enbart i hur mycket föräldrarna har i plånboken? 7-åringen från finorten som lever med pappans dolda missbruk, finns inte med i fattigdomsstatistiken. Ej heller tonårsflickan som aldrig känt tillräckligt emotionellt stöd från pressade, heltidsarbetande föräldrar.
Kanske har vi en emotionell fattigdom i Sverige bland barn och unga som är lika alarmerande? Det vi vet är att den psykiska ohälsan ökar . Och det märkliga är att ohälsan inte tar hänsyn till hur mycket familjen tjänar. ---
---
Själv gick jag med i Rädda Barnen i mars och har ett autogiro på 100 kr i månaden. Jag kan bara hoppas att pengarna går direkt till barnens behov och inte till föräldrarnas.
Ser att du och jag skriver om samma sak - barnfattigdom - ett ord som du tycker är fel.
SvaraRaderaDet spelar ingen roll vad vi kallar det för.Det är för många barn idag som får stå utanför när det gäller att vara med i olika fritidssammanhang, det kan var kultur eller idrott eller något annat. Allting kostar pengar och finns det inga så får jag avstå.Som vuxen kan jag förstå varför det är så men ett barn har svårt att acceptera att inte kunna följa med på skolresan eller får inte sparka boll för föräldrarna har inte råd att köpa riktiga fotbollsskor.
Vi bor i himmelriket om vi jämför oss med en del andra länder men det jag diskuterar är om våra skattepengar används på rätt sätt. Arbetslösa och utförsäkrade har mycket dålig ekonomi och det drabbar barnen.
Problem måste bli synliga för våra politiker, så jag välkomnar Rädda Barnens utredning.
Barn är inte alltid lyckliga fast de har en massa prylar. Kärlek och omtanke är viktiga i ett barns liv men jag tror att det är lika viktigt att inte känna sig utanför.
Barn och tonåringar som växer upp i en dålig miljö som de vuxna står för, är som du skriver, fattiga på ett sätt. Och de barnen ska vi inte glömma. Vi behöver bättre barn psykovård och kuratorer i skolan för att nämna något som samhället har dragit in på.
Ha det bra
Kram Viola
Jag hänger inte direkt upp mig på namnet barnfattigdom, men eftersom barn inte har ngn egen ekonomi, är det ju föräldrarna som är fattiga. Föräldrar gör alla val för barnen. Självklart vet jag att det är orättvist bland skolungdomar då de behöver pengar (har sett det på nära håll i 20 års tid). Det jag också har försökt framhålla är att Sverige ska följa den globala definitionen av fattigdomsbegreppet. Det står klart beskrivet i på Värdsbankens hemsida.
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaJag tror att vi i botten har samma grundsyn.
Vi vill att alla barn ska ha det bra.
Hejsan !
SvaraRaderaEgendomligt begrepp.Somliga barn får för mycket, en del får precis vad de vill ha.
Andra kanske bara det nödvändigaste. Och så dom som inte får något alls.
Glad Pingst !