Många, som inte har läst om Sjögrens syndrom, kanske undrar varför jag gör så många tandläkarbehandlingar. Det är så att 1991 beslutades att patienter med Sjögrens syndrom har fri tandvård efter det att de har betalat en grundavgift. Hur mycket man än sköter tänderna, så spökar muntorrheten och ställer till det i munnen på olika sätt. Tandläkaren ansöker hos Hälso- och Sjukvårdsenheten innan behandlingen påbörjas. Den 2 november ska jag vara klar för den här gången. Innan jag fick diagnosen år 2000 hade jag åren 1984--2000 lagt ned stora summor - i runt tal ca kr 50 000 på tandläkarlagningar. Jag tog vid ett par tillfällen banklån. Att utveckla Sjögrens tar ca 10-15 år, att få en diagnos mellan 3-7 år.
Min bokläsning går på halvfart också. Jag läser mer på sommaren. Just nu är jag mitt i boken Dödssynden av Harper Lee. På nattduksbordet ligger sedan Himlen i Bayside och Lark & Termite. Jag återkommer i slutet på oktober med bedömningen av läsandet.
I morse fick jag gå upp ½ 6. Innan jag kom till tandläkaren köpte jag en Caffè Latte och en pain de chocolat för att pigga upp mig. Efteråt fick jag inte tugga på två timmar. Nu beter sig Blogger konstigt, det blir bara fet stil.
Á propos chokladcroissanter såg jag förra veckan en film "it´s complicated" med bl.a. Meryl Streep och Steve Martin. Där finns en filmsekvens, där de bakar dessa bröd på ett mycket sensuellt sätt. Det är en sådan där film man mår bra av. Den rekommenderas en regnig dag. Ha det så gott alla i regnet! Drick en kopp té och ta det lugnt.
Hejsan!
SvaraRaderaSå intressant att läsa om dina besvär, för nu fick jag anledning att googla på Sjögrens syndrom. Maken har reumatism och en hel del av de besvär som beskrivs, torr ögon, känsliga slemhinnor i munnen mm mm. Det kanske har något samband med hans tandsbesvär också??
En film med Meryl Streep kan aldrig vara fel!
Ja, varmt att dricka efter utevistelsen i regnet sitter fint!
SvaraRaderaNytt på den här sidan ser jag, en fin bild.
SvaraRaderaIbland blir det bara så att man inte tycker sig ha något att skriva om på bloggen, inspirationen utebliver, och så är det nog för de flesta. Nu bortser jag från modebloggar och liknande, jag tänker mer på den typen av bloggar jag följer. Å andra sidan brukar följare av dessa vara ganska trogna och uthålliga, så närman hittat tråden igen , så finns dom kvar. Följarna alltså. Vem vet vad som händer i morgon eller nästa dag. Kanske något som får det att klia i fingrarna och längta efter tangentbordet igen.
Sen är du ju så duktig på att beskriva en sjukdom som kanske inte så många vet om. Jag hade nog aldrig hört talas om den innan jag hamnade på din blogg.