:
Verklig fattigdom är när man går till sängs hungrig, saknar tryggt boende och inte har hela och rena kläder. Vid verklig fattigdom lever man på mindre än en dollar om dagen och det finns inte många sådana personer i Sverige, (bara de personer som av olika skäl vill hålla sig utanför det sociala och samhället för övrigt).
Källa: Värdsbankens mått för fattigdom.
Bilden lånad från klippanskommun.se |
Visst tycker jag synd om alla barn som växer upp i familjer, som har ont om pengar, men jag tror ändå att de flesta familjer har möjlighet att få sina basbehov tillgodosedda: hyra, mat, el, telefon osv. Konstigt nog finns det ofta pengar till sprit och cigaretter. Ett sätt att trösta sig kanske man kan tycka, men det drabbar barnen värst och de har ingen möjlighet att välja.
Jag snuddade i mitt förra inlägg vid tanken att kanske kärlek och tid är minst lika viktigt som pengar. Jag instämmer inte i allt som Haro står för men så här står det i deras blogg:
-----"Att det kan finnas andra former av fattigdom, t ex missbruksproblematik, berör barnminister Maria Larsson i den följande debatten i SvD.
Det är här vi börjar närma oss kärnan - kan egentligen fattigdom mätas enbart i hur mycket föräldrarna har i plånboken? 7-åringen från finorten som lever med pappans dolda missbruk, finns inte med i fattigdomsstatistiken. Ej heller tonårsflickan som aldrig känt tillräckligt emotionellt stöd från pressade, heltidsarbetande föräldrar.
Kanske har vi en emotionell fattigdom i Sverige bland barn och unga som är lika alarmerande? Det vi vet är att den psykiska ohälsan ökar . Och det märkliga är att ohälsan inte tar hänsyn till hur mycket familjen tjänar. ---
---
Själv gick jag med i Rädda Barnen i mars och har ett autogiro på 100 kr i månaden. Jag kan bara hoppas att pengarna går direkt till barnens behov och inte till föräldrarnas.